Vredesutbrott 11 månader

[Kajsa]

Hej!

Har just läst igenom kapitlet om 11-månaders. Jag känner väl igen kryptävlingen som äger rum vid påklädning. Vad jag undrar är om någon har erfarenhet av vredesutbrott vid 11-månader? Min lille prins kastar sig bakåt och lägger sig ner och skriker i värsta 3-års stil om något går honom emot. Det kan tex vara om han inte får äta på en liten, liten plastbit eller om hans mamma tycker att det är onödigt att peta in fingrarna i eluttaget...(jag har proppar i, men man kan alltid försöka dra ur kontakten och se hur det ser ut).
Jag brukar alltid ersätta med något annan sak eller avleda uppmärksamheten, men han blir så arg. Någon som känner igen detta?


Kajsa

[/LO]

Hej
Här har vi inte haft några utbrott direkt med ibland var det VÄLDIGT gnälligt.
Anna sa till mig att inte lyssna så mycket på gnället. Låtsas som om det är bra (förstår att det inte är lätt ) men bekräfta i alla fall inte hans utbrott.

Be honom om hjälp. Fråga VAR overallen ska vara och VAR ska skon sitta och HUR gör man si och så. Peka och se frågande ut.

Om han tar upp något olämpligt från golvet (eller annan stans) och tänker stoppa det i munnen å tacka så hemskt mycket för att han hittade just det du behövde och ge honom något annat.

Kommer inte på något mer jut nu...

/LO

[Susanne*]

Hej
Sammanbrott kallar jag det. Är ofta en mycket frustrerad period då välden inte riktigt vill som man nu tycker att man börjar få koll på. Tänk dig själv om du trodde du hade lärt dig hur det funkade på ditt nya jobb och allt bara blev fel.

Försök sätta din in i hans situation så har du lättare att redan innan det händer "hjälpa honom att inte göra fel". De kan heller inte förstå varför vi "deras bästa vän i världen" inte hjälper till. Och stoppa inte om det inte är förenat med livsfara. Försök hjälpa till så mycket som det går.

När det väl har hänt så försök avleda snabbt som attan. Byt rum, hämta något...ställ frågor för då får den lilla hjärnan något annat att tänka på. Ingen tröst eller förståelse för det hjälper inte ändå i detta läget.

Man kan också prova att bryta samman bredvid. Lägg dig på mage och banka allt vad du kan i golvet...med humor förstås.

Tackandet som LO askriver är ovärderligt. Funkar otroligt bra och de blir sååå glada. Också "nu ska lampan sova"..."hejdå lampan".

För några veckor sedan så ville vår lilla ha på sig: blöja, storasysters trosor, storasysters bikini, body, strumpbyxor, byxor, tröja och som pricket över i:et mammas bikini utanpå. Varm blev hon, men MYCKET nöjd.

Lycka till

[annawahlgren]

Tack, LO

Det som går honom emot, Kajsa, är - tyvärr - du

Du förstår honom inte (känner han), ännu mindre hjälper du honom med det han inte kan, fast han vet att du kan (eftersom du kan ALLT), vilket betyder att du inte VILL, vilket betyder att du inte alls fungerar som den glada, entusiastiska kontaktman vi ju alla behöver ute på uppdrag i världen (se "Det psykiska välbefinnandet") utan som en motvillig, avvisande sådan

DET är vad som ligger bakom hans vredesutbrott - som alltså inte är någon sorts elvamånadersutvecklingsperiodsbesvär eller utvecklingssprångsproblem eller vad man nu vill ta till för trendiga "förklaringar" till det faktum att man varken förstår barnets FRÅGA eller kan (eller vill) ge rätt SVAR dvs ett svar som är nöjaktigt för barnet, konstruktivt och ledande och serverat med både glädje, förståelse och en lämplig väg framåt-instruktion, i handling

När svaret då blir NEJ - i ord, tjat, förmaningar, förebråelser, skrik, bråk, suck, stön, gnäll, irritation, välj själv - reagerar barnet naturligtvis med en våldsam besvikelse. Desto bättre om den besvikelsen är ilsken och inte förtvivlad. Förståelig är den i vilket fall, och du och jag och vem som helst skulle ha reagerat med lika tvättäkta besvikelse

Backa bandet och läs på om Krypbarnet Och bli smartare och gladare i dina (om de är absolut nödvändiga - dvs livsfara hotar) avledningar. Framför allt: försök se världen med hans ögon. Spännande, ny, en plats av mirakel Av vilka han är det största

[Kajsa]

Tack för fina svar. Lille prinsen har idag fått en hel spännande dag med farfar och farmor och den ömma modern har fått tid att samla förnyad kraft för att möta (och visa) världen tillsammans med honom!

Kajsa