Om jag dör

[Sommar]

Rubriken låter ju hemsk ser jag nu Men jag har tänkt mycket på det på sista tiden.

Jag har tänkt att jag ska skriva ett brev till sambon och berätta hur jag känner, alltså han vet ju egentligen hur jag tänker, men det skulle vara skönt att få det på pränt liksom.

För jag skulle ju tex vilja att han träffar någon ny, men det är ju viktigt att det är någon som tänker lite som jag, för lillans skull.. Osv..

Hur tänker ni andra? Har ni skrivit något slags testamente?

Har aldrig tänkt på det här innan jag fick barn, men saker och ting förändras ju då, och tyvärr kan ju saker hända, man är ju inte odödlig..

Kram från en som hoppas på att få leva läääänge än
/Emma

[CHELLO]

Hoppsan!
Jo det där har man ju tänkt på någon gång. Och viktiga tankar också, man kan ju faktiskt aldrig veta vad som händer.
Det är nog bra och viktigt att skriva ner hur man har känt och kanske lite om vad man önskar. Mer än så kan man ju inte göra - vad som sen händer i realiteten kan man ju ändå inte råda över.

Jag förstår hur du känner när du skriver att Han bör träffa någon som tänker lite som du - för lillans skull. Men DU är ju unik. Han kan inte träffa någon som du igen. Du får helt enkelt lita på att Han tillvaratar Lillans intressen på bästa sätt.

Jag har berättat för mina barns gudmödrar hur jag tänker och vilka intressen jag vill att Gudmödrarna skall tillvarata för mina barns skull. Att jag valde Gudmödrarna framför killen är därför att de står lite "utanför" och kan se lita sakligare på saker och ting.

Lycka till!

[Ebbab]

Jo, här hemm har vi pratat om hur man vill ha det när man dör. Vi har den tråkiga vägen fått uppleva att livet kan ta slut oväntat. Min mans bror dog i sömnen 35 år gammal - helt oväntat!

Vi har pratat lite om hur man vill ha begravningen - jag vill helst bli frystorkad. En icke-godkänd metod just nu, men jag hoppas att den blir det innan jag dör. Det är nämligen en miljövänlig begravningsmetod till skillnad från de båda övriga sätten som finns idag.

Vi har också pratat igenom organdonation, både för oss vuxna och för våra barn. Då slipper man fundera över det om man någonsin ställs i den svåra situationen när det säkert är helt omöjligt att tänka logiskt och klart. Vi är båda helt på det klara tex att donera våra barns organ till andra barn om det skulle hända. Då får ialla fall andra barn möjlighet till ett liv även om vi förlorar vårt barn.
Det känns faktiskt inte som ett svårt beslut att ta. Vi känner båda genom de anhöriga vi har förlorat att det bara är skalet som är kvar här, själen har gått vidare och behöver inte sin kropp längre. Det känner man helt tydligt när man sitter vid den döda.

Hur man än vill ha det och vad man än tror så ska man absolut (!) prata igenom saken, eller skriva ner hur man vill ha det. Det gör allt så mycket lättare för de som blir kvar.

[Gäst]

Klokt Ebbab! Vi har också pratat om organdonation, men aldrig vad gäller Anton om det hemskaste hemska skulle hända. Bara om oss själva, och där känns det självklart för oss båda. Bra att du skrev detta, ajg tror att beslutet, vilket det än blir, är lättare om man pratat om det innan.

Hur många av er som inte är gifta har skrivit testamente och/eller samboavtal? VI borde ha gjort det när vi köpte lägenheten, men det har av olika anledningar inte blivit av, kostar ju ett antal tusen hos en jurist. Någon som vet billigare sätt att göra det

/Jenny

[Hege]

Och vad gör man om BÅDA föräldrarna dör samtidigt? Någon som har skrivit något om hur man vill att det ska lösa sig med barnen? Vem de skal bo hos till ex? Jag tänker mycket på detta, hur har andra gjort, eller har andra gjort något, rättare sagt...?

[kvacke]

Vi har gjort så att om båda skulle dö så ska min syster ta hand om Wilma. Detta är något som vi har suttit ner tillsammans med dem och pratat mycket om och dem vet hur vi vill att Wilma ska få växa upp. Min systers förhållningssätt till barnen är i stort sett identiskt med vårt och därför känns dem som ett självklart val. Det är ju en hemsk sak att ens behöva tänka på men om det värsta skulle hända tror jag att det är skönt för famijen att veta hur vi ville ha det.

Vi har också i samband med en anhörigs död för ett år sen diskuterar mycket kring hur vi skulle vilja ha det med begravning osv och det tycker jag också känns skönt att veta.

Kram åsa

[Sommar]

Det där med om båda dör har vi också pratat om, men inte bestämt något, det känns ju ännu viktigare än om "bara" jag dör faktiskt! Vi ska sätta oss ner och prata om det och skriva ner hur vi vill ha det, det är ju jätteviktigt!!!

Men vad gäller egentligen? Måste man ha det vidimerat? Kan min vilja bli överkörd annars? Vore ju fruktansvärt!

Emma

[Mamma til Isak f.30.03.06]

Viktige ting å tenka gjennom, tenkte så på det her om dagen.
JennyH, et testamente /samboaravtale meiner eg skal vera gyldig dersom man får et eller to vitner til å skriva på. Tror ikkje det er nødvendig med jurist, meiner eg. Vi fekk et testamente frå ein bank ein gong, då var det ikkje snakk om slikt, men det ligg fortfarande på kjøkkenet...

/Anette