Hej
jag skrev här för ca 10 dagar sen om att min dotter höll nattklubb. Tack för era svar, men så fort jag postat tråden så ändrades allt.
Hon började "kvällstrassla" och ville inte äta trodde jag, men sovpauser hjälpte inte utan hon var likadan när hon vaknade och problemen började sprida sig till dagen. Jag kan beskriva våran dag igår:
När hon vaknar på morgonen så äter hon hyfsat, kanske 5 min. Sen är hon relativt lugn, men är inte nöjd med att varken ligga själv eller bli buren särskilt länge. Provar att mata igen: Hon suger nån minut, börjar morra o spänna sig o sen släpper. Ju mer jag försöker, desto mer kämpar hon emot. Blir aldrig någon riktig måltid, då hon mest hoppar runt med munnen istället för att ta bröstet, och när hon väl tagit det så släpper hon efter några klunkar o gråter. Hon är ganska lugn, lite gnällig hela dagen, men vill inte äta ordentligt på hela långa dagen. Sover gör hon däremot, 2 st ca 2-timmars pass. Inte ens när hon vaknar efter det äter hon ordentligt, men är inte helt nöjd utan heller.
På eftermiddagen blir det bara värre o värre. På kvällen skriker hon nästan oavbrutet. Smålurar hjälper inte, och tillslut blir hon för uppstressad för att kunna somna överhuvudtaget. Försöker jag mata blir det panik. Igårkväll skrek hon så att rösten darrade och hon lät helt förstörd och jag visste inte vad jag skulle göra. Hon var lugn en liten stund när jag bara lade ner henne för sig själv på min säng, och när hon började gnälla efter en liten stund försökte jag mata henne varpå det blev panik direkt.
Hon var alltså vaken mellan 15-22 förutom smålurarna. Tillslut vagnade vi henne i mörkret med napp. Hon höll på att somna när hon tappade nappen o vaknade till, DÅ lyckades jag mata henne och sen somnade hon.
Nätterna sen är bra av någon konstig anledning. Hon vaknar 2-3 ggr och äter helt lugnt o normalt! Men på dagarna vill hon alltså inte äta, är inte nöjd utan heller och skriker mer o mer ju senare på dagen det blir. Nappen gillar hon även när hon inte vill ta bröstet, men napp har vi bara haft i 2 dagar så den är inte orsaken till problemet som har pågått i en o en halv vecka o blir värre o värre.
Jag har läst i BB om spädbarn som inte vill äta, men hon verkar inte passa i den kategorin eftersom hon åt utan problem de första 3 veckorna och eftersom även om jag lyckas lugna henne så tar hon ändå inte bröstet.
Jag vet inte om hon känner av min stress. Jag har en tvååring oxå som blir på dåligt humör varje eftermiddag när farmor kommer (ja, varje dag för att hjälpa till med middag, disk, bad o läggning), kanske för att hon tar över för mig. Så det stressar mig, samt att jag vet nu att kvällarna kommer att bli jobbiga. Men samtidigt så är det ju relativt lugnt på dagarna och hon äter ju inte då heller.
Jag vill bara få henne att äta normalt som bebisar ska! Jag tycker så synd om henne, hon är så liten och borde inte bli så förtvivlad. Känner mig hemskt misslyckad som inte ens kan erbjuda bröstet för att lugna mitt barn utan det blir bara värre.
SNÄLLA FÖRSÖK HJÄLPA MIG. Anna kan få alla mina sparpengar om hon kommer hit o bor hos oss en vecka. Mat ingår.
4-VECKORS SOM SLUTAT ÄTA - snälla hjälp för bebisens skull!
Hej snubbla!
Jag förstår din stress och vi är flera här på forumet som haft liknande erfarenheter.
De första tre veckorna är bebisen ett litet paket, efter det inträffar den "egentliga födelsen" barnet vänder sig utåt.
Här kommer några länkar på temat "mattrixare" där jag själv varit inne och svarat/frågat:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=trugat
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=trugat
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
Skippa nappen, den förbättrar nog inte hennes intresse att suga. Har du mycket mjölk? Hur tar hon flaska? Jag förstår att du vill amma men att hon blir mätt är ju viktigast? Har märkt att om där inte finns så mycket mjölk blir barnet mest irriterat av att jobba utan lön. Vad du skrev om jobbiga eftermiddagar tydde på det då man på eftermiddagen oftast har lite tunn och blaskig mjölk.
Läs de här länkarna och berätta mer sedan så ska jag försöka stötta.
Jag förstår din stress och vi är flera här på forumet som haft liknande erfarenheter.
De första tre veckorna är bebisen ett litet paket, efter det inträffar den "egentliga födelsen" barnet vänder sig utåt.
Här kommer några länkar på temat "mattrixare" där jag själv varit inne och svarat/frågat:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=trugat
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=trugat
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=
Skippa nappen, den förbättrar nog inte hennes intresse att suga. Har du mycket mjölk? Hur tar hon flaska? Jag förstår att du vill amma men att hon blir mätt är ju viktigast? Har märkt att om där inte finns så mycket mjölk blir barnet mest irriterat av att jobba utan lön. Vad du skrev om jobbiga eftermiddagar tydde på det då man på eftermiddagen oftast har lite tunn och blaskig mjölk.
Läs de här länkarna och berätta mer sedan så ska jag försöka stötta.
En goding till son född 0603 
Hej snubbla!
Jag upplevde lite som du beskriver vid 4-5 veckors ålder. Dessförinnan var allt bra. Skrev här och undrade över magknip. Den där omtalade magknipen... det "ska" de ju inte kunna ha. Men min alldeles egen teori
är att de växer till rätt ordentligt OCH äter rätt ordentligt och kanske hinner inte magen med. Min son jobbade mycket med gaser, krystade och gnällde men det kunde dröja innan det kom ut så att säga.
Jag lade honom ännu mer på mage dagtid, så att han skulle jobba mer med kroppen och få ut gaserna. Plus att jag faktiskt köpte Minifom på Apoteket som jag använde en dryg månad. Antingen hjälpte dem eller så verkade det som ett placebo för min del, men bättre blev det.
Att det finns ett samband mellan tarmaktivitet och matning känns solklart. Många barn bajsar ju när de äter. Och när vi skulle ta kissprov på lillen på vårdcentralen bad de mig amma för då kissade de nästan alltid. Det stämde. Dessutom har tarmtömingen kanske inte hittat en regelbundenhet. Alltså är min teori att magen kan störa när det är matdags.
Jag provade även olika ställningar och fann att en mer sittande ställning för lillen gav lugnare matningar.
Vid 2-2,5 månaders ålder minns jag inte att jag upplevde samma problem längre.
Eftermiddagsstöket kan ju också bero på att hon inte fått så mycket som hon behöver på förmiddagen. Därför vågar hon kanske inte somna.
Vad gäller storsonen vet jag precis vad du talar om. Omställningen för honom är ju stor och förmodligen känns det jobbigt att behöva dela mamma med en liten som bara skriker.
Men det blir bättre med tiden. Efter två månader tycker jag att min son började acceptera fakta så att säga. Mutor är bra. En ny film, eller ett kex, eller något annat som han kan pyssla med en stund när du matar kan kanske hjälpa. När lillen snart sover ett välbehövligt em-pass blir din stund med storebror guld värd för honom. Det är lätt att de lilla får mer uppmärksamhet när vaken. Så upplevde jag det.
Varma hälsningar
Carin
Jag upplevde lite som du beskriver vid 4-5 veckors ålder. Dessförinnan var allt bra. Skrev här och undrade över magknip. Den där omtalade magknipen... det "ska" de ju inte kunna ha. Men min alldeles egen teori
är att de växer till rätt ordentligt OCH äter rätt ordentligt och kanske hinner inte magen med. Min son jobbade mycket med gaser, krystade och gnällde men det kunde dröja innan det kom ut så att säga. Jag lade honom ännu mer på mage dagtid, så att han skulle jobba mer med kroppen och få ut gaserna. Plus att jag faktiskt köpte Minifom på Apoteket som jag använde en dryg månad. Antingen hjälpte dem eller så verkade det som ett placebo för min del, men bättre blev det.
Att det finns ett samband mellan tarmaktivitet och matning känns solklart. Många barn bajsar ju när de äter. Och när vi skulle ta kissprov på lillen på vårdcentralen bad de mig amma för då kissade de nästan alltid. Det stämde.
Dessutom har tarmtömingen kanske inte hittat en regelbundenhet. Alltså är min teori att magen kan störa när det är matdags. Jag provade även olika ställningar och fann att en mer sittande ställning för lillen gav lugnare matningar.
Vid 2-2,5 månaders ålder minns jag inte att jag upplevde samma problem längre.
Eftermiddagsstöket kan ju också bero på att hon inte fått så mycket som hon behöver på förmiddagen. Därför vågar hon kanske inte somna.
Vad gäller storsonen vet jag precis vad du talar om. Omställningen för honom är ju stor och förmodligen känns det jobbigt att behöva dela mamma med en liten som bara skriker.
Men det blir bättre med tiden. Efter två månader tycker jag att min son började acceptera fakta så att säga. Mutor är bra. En ny film, eller ett kex, eller något annat som han kan pyssla med en stund när du matar kan kanske hjälpa. När lillen snart sover ett välbehövligt em-pass blir din stund med storebror guld värd för honom. Det är lätt att de lilla får mer uppmärksamhet när vaken. Så upplevde jag det.Varma hälsningar
Carin
Tre härliga söner 2003, 2006 och 2010. Sover som grisar tack vare kur resp standardmodellen.
Vet hur du har det!
Hej Snubbla!
Grattis till bebben! Kan säga att min lillkille (som nu är fem månader), var som din, det började dock lite senare, när han var 8 veckor ungefär. Kan oxå säga att jag skrev en tråd om det här och fick jättemycket stöd av framförallt Carin73!
Har oxå en trotsig storebror hemma och man ska inte underskatta att små bebisar behöver lugn när de ska äta och inte en skrikande brorsa brevid (som vi hade ibland).
En fråga, är din utdrivning snabb eller långsam? Jag fick rådet att pumpa ur tills sprutet hade försvunnit för att lillen inte skulle bli arg över det, kan oxå hjälpa om utdrivningen är långsam för då har ju mjölken börjat flöda då det är dags att äta.
Det kan hjälpa att ligga ner och amma i ett tyst och lugnt rum där ingen stör tills problemet har lagt sig, eller gör som Carin skrev sätt på en film till storebror så han håller sig lugn. Du kan oxå prova att gå och amma honom och sedan sätta dig ner när han har börjat äta ordentligt.
Det går över, jag trodde inte det och jag lovar jag grät varenda gång när han vägrade äta, men det löser sig! Nu äter han (flaska, gröt, puré etc).
Massa styrkekramar!!! DET GÅR ÖVER!!!!!!
Grattis till bebben! Kan säga att min lillkille (som nu är fem månader), var som din, det började dock lite senare, när han var 8 veckor ungefär. Kan oxå säga att jag skrev en tråd om det här och fick jättemycket stöd av framförallt Carin73!
Har oxå en trotsig storebror hemma och man ska inte underskatta att små bebisar behöver lugn när de ska äta och inte en skrikande brorsa brevid (som vi hade ibland).
En fråga, är din utdrivning snabb eller långsam? Jag fick rådet att pumpa ur tills sprutet hade försvunnit för att lillen inte skulle bli arg över det, kan oxå hjälpa om utdrivningen är långsam för då har ju mjölken börjat flöda då det är dags att äta.
Det kan hjälpa att ligga ner och amma i ett tyst och lugnt rum där ingen stör tills problemet har lagt sig, eller gör som Carin skrev sätt på en film till storebror så han håller sig lugn. Du kan oxå prova att gå och amma honom och sedan sätta dig ner när han har börjat äta ordentligt.
Det går över, jag trodde inte det och jag lovar jag grät varenda gång när han vägrade äta, men det löser sig! Nu äter han (flaska, gröt, puré etc).
Massa styrkekramar!!! DET GÅR ÖVER!!!!!!
Sullan med tv? pojkar. Henrik september 03 och Markus 14 juni 2006
Angående tarmaktivitet och matning. Det stämmer det du skriver carin73, vi fick förklarat på neo att för nyfödda och upp till en viss ålder ( kommer inte ihåg när) börjar magen arbeta DIREKT det kommer ny mat. För äldre barn/vuxna tar det en stund för magen att komma igång och smälta maten, men allt sker samtidigt för dessa småttingar.
Kan ju vara därför det krånglas en del i början med magen. Särskilt om det ligger rapar/luft kvar i magen inför en ny matning.
Lycka till
Linda
Vega 050416 Malte 070109 Oskar 100923
Malte 070109 Oskar 100923Tack för era svar!
Idag har det hittills varit bättre. Hon har ätit normalt varje 2 timmar! Hon är extremt trött och sover typ hela tiden, men vaknar och pruttar o rapar, så visst stör magen. Hon har mkt gaser o jag ger minifom. Men om det var problemet så skulle det väl vara samma sak på natten?
Får se vad som händer i eftermiddag o ikväll. Ska kolla in de gamla trådarna nu.
Idag har det hittills varit bättre. Hon har ätit normalt varje 2 timmar! Hon är extremt trött och sover typ hela tiden, men vaknar och pruttar o rapar, så visst stör magen. Hon har mkt gaser o jag ger minifom. Men om det var problemet så skulle det väl vara samma sak på natten?
Får se vad som händer i eftermiddag o ikväll. Ska kolla in de gamla trådarna nu.
-
Gäst
Hej snubbla 
!
Hur blev nu eftermiddagen och kvällen?
Tyckte du att du blev klokare av alla länkarna? Det mesta finns där, men det är kanske mycket information just nu när du har det lite körigt?
Det jag tänker när jag läser ditt meddelande är:
Ja, hon känner din stress. Ni har hamnat i en ond cirkel som ni behöver bryta.
Du verkar ha hjälp av farmor varje dag. BRA! Låt dig inte bli stressad av skuldkänslor över storebror nu! Han har fått ett syskon som han kommer att älska, men du behöver få lugn och ro att fixa situationen just nu.
Försök skapa en rytm, åtminstone sträva efter en rytm. Sova, äta, umgås, sova, äta, umgås dagen lång. Ni behöver kanske inte följa ett exakt schema ännu, men barnet behöver äta för att sova, och sova för att äta. Du kan söka på Standardmodellen här på forumet, för att se hur du kan tänka om rytmen.
Alla råd om att kolla torsk, mjölka ur lite innan amning, prova att liggamma, ha lugn och ro är förstås viktiga. Men jag tror ändå att rytmen är nyckeln här. Det är så lätt att man försöker och försöker mata när barnet inte vill ha. Man nöter, och tillslut blir man tokstressad och barnet med.
Utgå från ett sovpass. Du tar upp barnet precis innan det vaknar, när det börjar vakna till lite. Lägger till bröstet lugnt och sansat (lite urpumpat bröst). Om hon börjar klångla efter en stund, lägg upp henne på axeln och GÅ. Läs hur Anna beskriver det (ska leta upp en länk sen). Lägg till igen med fast men inte tvingande (aldrig!) hand. Barnet måste alltså lugnas för att kunna äta. Att GÅ, med säkra steg, eller lägga barnet i vagnen och VAGNA, med fasta tag, kan hjälpa. Eller, som jag faktiskt gjorde, jag bar med nappen i munnen tills han blev lite "sleepy".
När barnet har sovit, och sen ätit, har ni bäst förutsättningar för att sen fortsätta i en trevlig rytm.
Jag tror att två pass med sömn varje dag är för lite, även om hon sover länge. Det borde bli några alldeles för långa vakenpass då, när hon blir för trött för att äta och allt blir tokigt. VIll du beskriva lite mer om när hon äter och sover, på ett ungefär?
Prova flaska. Går det bättre då? Jag ser det som viktigare att ni bryter stressen, än varifrån maten kommer! Om hon tar flaskan kan ni fortsätta att amma, jag lovar. Man hittar ett sätt att kombinera de två.
Vi hörs igen om du vill!
Stor stor styrkekram från Åsa
!Hur blev nu eftermiddagen och kvällen?
Tyckte du att du blev klokare av alla länkarna? Det mesta finns där, men det är kanske mycket information just nu när du har det lite körigt?
Det jag tänker när jag läser ditt meddelande är:
Ja, hon känner din stress. Ni har hamnat i en ond cirkel som ni behöver bryta. Du verkar ha hjälp av farmor varje dag. BRA! Låt dig inte bli stressad av skuldkänslor över storebror nu! Han har fått ett syskon som han kommer att älska, men du behöver få lugn och ro att fixa situationen just nu. Försök skapa en rytm, åtminstone sträva efter en rytm. Sova, äta, umgås, sova, äta, umgås dagen lång. Ni behöver kanske inte följa ett exakt schema ännu, men barnet behöver äta för att sova, och sova för att äta. Du kan söka på Standardmodellen här på forumet, för att se hur du kan tänka om rytmen. Alla råd om att kolla torsk, mjölka ur lite innan amning, prova att liggamma, ha lugn och ro är förstås viktiga. Men jag tror ändå att rytmen är nyckeln här. Det är så lätt att man försöker och försöker mata när barnet inte vill ha. Man nöter, och tillslut blir man tokstressad och barnet med. Utgå från ett sovpass. Du tar upp barnet precis innan det vaknar, när det börjar vakna till lite. Lägger till bröstet lugnt och sansat (lite urpumpat bröst). Om hon börjar klångla efter en stund, lägg upp henne på axeln och GÅ. Läs hur Anna beskriver det (ska leta upp en länk sen). Lägg till igen med fast men inte tvingande (aldrig!) hand. Barnet måste alltså lugnas för att kunna äta. Att GÅ, med säkra steg, eller lägga barnet i vagnen och VAGNA, med fasta tag, kan hjälpa. Eller, som jag faktiskt gjorde, jag bar med nappen i munnen tills han blev lite "sleepy".När barnet har sovit, och sen ätit, har ni bäst förutsättningar för att sen fortsätta i en trevlig rytm.
Jag tror att två pass med sömn varje dag är för lite, även om hon sover länge. Det borde bli några alldeles för långa vakenpass då, när hon blir för trött för att äta och allt blir tokigt. VIll du beskriva lite mer om när hon äter och sover, på ett ungefär? Prova flaska. Går det bättre då? Jag ser det som viktigare att ni bryter stressen, än varifrån maten kommer! Om hon tar flaskan kan ni fortsätta att amma, jag lovar. Man hittar ett sätt att kombinera de två. Vi hörs igen om du vill!
Stor stor styrkekram från Åsa
-
Gäst
Hej igen!
Här är Anna Wahlgrens råd om mycket små mattrasslare!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7776
Här är Anna Wahlgrens råd om mycket små mattrasslare!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7776
Tack för svar!
Har läst länkarna, mkt stämde med oss. Trodde det inte var så vanligt med matvägrare, jag hade aldrig hört talas om en bebis som vägrat äta. Min son satt som klistrad vid bröstet så länge som möjligt när han var liten.
Jag har inte läst här på sidan om Standardmodellen, utan i Barnaboken. Står det andra grejer här?
Jag har inte planerat hur många ggr/dag hon ska sova, utan kört på med matning, skötning, vakentid, matning, sömn i hennes egen takt. Men jag tror nog att hon är vaken för länge. Jag har hållit henne vaken så länge som möjligt för att få slut på nattklubben som var ett tag, men det var nog inte så bra, för hon kan vara vaken hur länge som helst nu. Så igår bröt jag så fort det där första "övertröttsskriket" kom efter vakentid och vagnade henne till sömns även om hon inte åt eller piggnade till så fort jag lade ner henne. Det funkade bättre. Medan hon sov på em så hann storebror o jag laga lasagne tillsammans från början till slut, så det kvävde mitt dåliga samvete o minskade stressen också. Han har vägrat social delaktighet ett tag i nån sorts protest, men igår var han med jättemkt
Kvällen blev skrikig iofs, o det tog lång tid att få henne att somna. Slutade med att vi sov tillsammans.
Få se om vi klarar oss bra idag oxå.
Har läst länkarna, mkt stämde med oss. Trodde det inte var så vanligt med matvägrare, jag hade aldrig hört talas om en bebis som vägrat äta. Min son satt som klistrad vid bröstet så länge som möjligt när han var liten.
Jag har inte läst här på sidan om Standardmodellen, utan i Barnaboken. Står det andra grejer här?
Jag har inte planerat hur många ggr/dag hon ska sova, utan kört på med matning, skötning, vakentid, matning, sömn i hennes egen takt. Men jag tror nog att hon är vaken för länge. Jag har hållit henne vaken så länge som möjligt för att få slut på nattklubben som var ett tag, men det var nog inte så bra, för hon kan vara vaken hur länge som helst nu. Så igår bröt jag så fort det där första "övertröttsskriket" kom efter vakentid och vagnade henne till sömns även om hon inte åt eller piggnade till så fort jag lade ner henne. Det funkade bättre. Medan hon sov på em så hann storebror o jag laga lasagne tillsammans från början till slut, så det kvävde mitt dåliga samvete o minskade stressen också. Han har vägrat social delaktighet ett tag i nån sorts protest, men igår var han med jättemkt
Kvällen blev skrikig iofs, o det tog lång tid att få henne att somna. Slutade med att vi sov tillsammans.
Få se om vi klarar oss bra idag oxå.
-
Gäst
Hej igen!
Det verkar i alla fall gå åt rätt håll !
Jag tror verkligen att nyckeln är sömnen här, och att din bebis bör vara vaken 1-1,5 timme, med sömn 2-2,5 timme efteråt. Och det blir tre sömnpass om dagen. Om hon nu kan vara vaken hur länge som helst är det ett klart tecken på övertrötthet, och då är det inte lätt att äta! Enligt Anna W:s sömnrekommendationer behöver hon ca 16,5 timmar, så det kan vara ett riktmärke om du räknar efter vad hon får idag.
Här är en bra länk om standardmodellen.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... rdmodellen
Det finns en annan text om standardmodellen också under forumet som heter "Vill du shn-kura ditt barn". Det är säkert en liknande text som i Barnaboken, men i alla fall.
Slutligen vill jag bara återigen säga: försök att inte vara stressad över storebror utan låt andra täcka upp i hemmet om ni har möjlighet! Jag tror att om ett par veckor när ni fått ordning på det här, så kommer även den biten kännas mindre stressande.
Lycka till nu ,
kram från Åsa
Det verkar i alla fall gå åt rätt håll
! Jag tror verkligen att nyckeln är sömnen här, och att din bebis bör vara vaken 1-1,5 timme, med sömn 2-2,5 timme efteråt. Och det blir tre sömnpass om dagen. Om hon nu kan vara vaken hur länge som helst är det ett klart tecken på övertrötthet, och då är det inte lätt att äta! Enligt Anna W:s sömnrekommendationer behöver hon ca 16,5 timmar, så det kan vara ett riktmärke om du räknar efter vad hon får idag.
Här är en bra länk om standardmodellen.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... rdmodellen
Det finns en annan text om standardmodellen också under forumet som heter "Vill du shn-kura ditt barn". Det är säkert en liknande text som i Barnaboken, men i alla fall.
Slutligen vill jag bara återigen säga: försök att inte vara stressad över storebror utan låt andra täcka upp i hemmet om ni har möjlighet! Jag tror att om ett par veckor när ni fått ordning på det här, så kommer även den biten kännas mindre stressande.
Lycka till nu
,kram från Åsa
Hej Snubbla
du har fått mycket bra tips så jag ska inte lägga mig i det. Vill däremot säga en sak som Anna W sa till mig när jag hade mitt första barn. Vid ca 1-2 månader så började hon matkrångla rejält. Körde då inte standardmodellen alls men började sen. Men på nattpassen åt hon bra. Och som Anna sa så åt hon bra för att hon hade fått sova några timmar vilket hon inte gjorde på dagen. Så hon var för trött för att äta som folk och för hungrig för att sova som folk.
Så jag tror som Åsa B att sömnen är nyckeln i detta fall.
Jag hoppas att det snart går åt rätt håll.
du har fått mycket bra tips så jag ska inte lägga mig i det. Vill däremot säga en sak som Anna W sa till mig när jag hade mitt första barn. Vid ca 1-2 månader så började hon matkrångla rejält. Körde då inte standardmodellen alls men började sen. Men på nattpassen åt hon bra. Och som Anna sa så åt hon bra för att hon hade fått sova några timmar vilket hon inte gjorde på dagen. Så hon var för trött för att äta som folk och för hungrig för att sova som folk.
Så jag tror som Åsa B att sömnen är nyckeln i detta fall.
Jag hoppas att det snart går åt rätt håll.
Hej igen.
Ja, jag vet inte vad som händer. I förrgår var allt bra, men sen har det varit som "vanligt" igen, med matvägran o skrik
Vi följer rådet i Barnaboken och låter henne sova en stund när allt bara tar stopp (i pappas famn med napp är enda sättet) men hon är ju likadan när hon vaknar. Hon skulle behöva sova länge säkert, men det gör hon ju inte eftersom hon inte ätit ordentligt (?) och äter gör hon ju inte...
Suck, jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Bara att kämpa på som vanligt o hoppas att det går över snart antar jag. Flaska tar hon inte alls, har provat olika slags nappar. Matade med sked igår kväll, men hon satte bara i halsen.
Vet att jag upprepar mig här, men mina tankar snurrar bara runt. Vad gör man när hon skriker när man försöker mata, skriker när man försöker söva, skriker när man låter henne vara vaken?
Ja, jag vet inte vad som händer. I förrgår var allt bra, men sen har det varit som "vanligt" igen, med matvägran o skrik
Vi följer rådet i Barnaboken och låter henne sova en stund när allt bara tar stopp (i pappas famn med napp är enda sättet) men hon är ju likadan när hon vaknar. Hon skulle behöva sova länge säkert, men det gör hon ju inte eftersom hon inte ätit ordentligt (?) och äter gör hon ju inte...
Suck, jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Bara att kämpa på som vanligt o hoppas att det går över snart antar jag. Flaska tar hon inte alls, har provat olika slags nappar. Matade med sked igår kväll, men hon satte bara i halsen.
Vet att jag upprepar mig här, men mina tankar snurrar bara runt. Vad gör man när hon skriker när man försöker mata, skriker när man försöker söva, skriker när man låter henne vara vaken?
-
Gäst
Hej snubbla!
Vilken jobbig cirkus ni hamnat i! Jag ska försöka svara dig här.
Det man gör när hon skriker när hon ska äta, skriker när hon ska sova är 2 saker:
1.Hjälp henne med en någorlunda struktur i tillvaron. Om hon är helt ur led nu så får ni skaffa en rutin åt henne som ni HÅLLER (i alla fall någorlunda som sagt). Som jag skrev förut tycker jag inte ni behöver titta på klockan än, men försök hålla er till ca 3 timmar mellan målen. Om hon inte sover, så UT och gå. Eller stå och vagna, eller bär för all del om hon sover gott en lång stund på det viset.
2.Försök att kasta vargarna över axeln. Jag vet att man blir hur stressad som helst (been there, done that..). Men det är inget fel på dig som mamma, eller på barnet. Ni är lite ur led bara. Det händer lätt att man kommer in i nåt som liknar ett tvångsläge, man försöker mata och ungen spjärnar emot. Det måste ni försöka bryta nu. Lugna barnet- gå med fasta steg, lugna med napp, eller ta upp henne och mata sovandes. Jag matade själv innan lurarna, efter att jag först hade lugnat honom bastant gående med nappen i munnen en stund. Andra matar i mörker, vet jag. De råden har du redan fått tror jag.
Med min andra son blev det som för er. Det var skitjobbigt. MEN, jag är så säker på det där med sömnen, för tre dagar efter att vi börjat med sovahelanattenkuren började ungen äta precis som en vanlig unge. Det VAR inget fel på honom alltså, han var bara trött, svårsövd, orolig, spattig och gud vet allt, för att han var trött. Nu är han fullständigt normal och världens gladaste.
Jag sänder mina varmaste tankar till er. Försök ta ledningen nu, ta ett djupt andetag, var trygg och säker på handen. Ni kommer vidare!
Vi hörs!
Åsa
Vilken jobbig cirkus ni hamnat i! Jag ska försöka svara dig här.
Det man gör när hon skriker när hon ska äta, skriker när hon ska sova är 2 saker:
1.Hjälp henne med en någorlunda struktur i tillvaron. Om hon är helt ur led nu så får ni skaffa en rutin åt henne som ni HÅLLER (i alla fall någorlunda som sagt). Som jag skrev förut tycker jag inte ni behöver titta på klockan än, men försök hålla er till ca 3 timmar mellan målen. Om hon inte sover, så UT och gå. Eller stå och vagna, eller bär för all del om hon sover gott en lång stund på det viset.
2.Försök att kasta vargarna över axeln. Jag vet att man blir hur stressad som helst (been there, done that..). Men det är inget fel på dig som mamma, eller på barnet. Ni är lite ur led bara. Det händer lätt att man kommer in i nåt som liknar ett tvångsläge, man försöker mata och ungen spjärnar emot. Det måste ni försöka bryta nu. Lugna barnet- gå med fasta steg, lugna med napp, eller ta upp henne och mata sovandes. Jag matade själv innan lurarna, efter att jag först hade lugnat honom bastant gående med nappen i munnen en stund. Andra matar i mörker, vet jag. De råden har du redan fått tror jag.
Med min andra son blev det som för er. Det var skitjobbigt. MEN, jag är så säker på det där med sömnen, för tre dagar efter att vi börjat med sovahelanattenkuren började ungen äta precis som en vanlig unge. Det VAR inget fel på honom alltså, han var bara trött, svårsövd, orolig, spattig och gud vet allt, för att han var trött. Nu är han fullständigt normal och världens gladaste.
Jag sänder mina varmaste tankar till er. Försök ta ledningen nu, ta ett djupt andetag, var trygg och säker på handen. Ni kommer vidare!
Vi hörs!
Åsa
Hej
Tack för att ni fortsätter svara.
Jag måste glömma att vi har problem tror jag för jag tänker på henne som ett "problembarn" nu o utgår ifrån att det ska bli jobbigt. Måste tänka att det inte är ngt fel med henne egentligen o att allt kan bli bra.
Ja, gå promenader m. vagnen ute är bra (vagnas inne är inte populärt), tack Åsa Då får hon iaf välbehövlig sömn.
Du sa att det blev bättre för er när din son sov hela natten. Hur gammal var han då? Med Standardmodellen ska man ju inte behöva kura, men som det är nu så kan vi knappast sägas följa den fast vi försöker hela tiden självklart.
Ok, hon ropar
Tack för att ni fortsätter svara.
Jag måste glömma att vi har problem tror jag för jag tänker på henne som ett "problembarn" nu o utgår ifrån att det ska bli jobbigt. Måste tänka att det inte är ngt fel med henne egentligen o att allt kan bli bra.
Ja, gå promenader m. vagnen ute är bra (vagnas inne är inte populärt), tack Åsa
Då får hon iaf välbehövlig sömn.Du sa att det blev bättre för er när din son sov hela natten. Hur gammal var han då? Med Standardmodellen ska man ju inte behöva kura, men som det är nu så kan vi knappast sägas följa den fast vi försöker hela tiden självklart.
Ok, hon ropar
-
Gäst
Hej igen!
Det inte bara KAN bli bra Snubbla, det SKA och KOMMER bli bra!!
Bra att det funkar att sova vagn utomhus ! Vagnar ni vagnen, alltså drar den fram o tillbaka med fasta och säkra tag? Det är ett bra sätt att få bebben att komma i ro, utan att ni behöver gå kilometervis varje dag.
Med min lilla son var det som så, att jag gjorde shn-kuren vid 10 månaders ålder. Då var han ju sen länge inte beroende av amningen, men det var verkligen svårt både med mat och sömn. Tagit bröstet eller flaska hade han inte gjort i vaket tillstånd sen han var 2 månader. Kuren gjorde att han började älska att amma
, helt underbart. Och blev mycket lättare med vanlig mat, fick aptit. Jag fick min mammasäkerhet tillbaka, som hade varit nere i skorna totalt.
Det fanns folk runtom mig som tipsade om SHN, men jag vågade inte sluta med nattamningen. Det var ju det han levde på, trodde jag. Jag vågade ingenting, var bara paralyserad av att allt var så jobbigt. Det blir ju lätt så. Därför hoppas jag verkligen att du kan tro på att det inte är nåt fel på din lilla skrutta.
Får hon någorlunda sammanhållen nattsömn? Det vore toppen om hon kunde få 6 timmars obruten sömn på natten. Många har sina bebisar i vagnen på natten, så att man kan vagna dem till ro.
Har du nån på BVC som du känner att du kan prata med?
Jag finns här, och många andra som kan hjälpa.
Åsa
Det inte bara KAN bli bra Snubbla, det SKA och KOMMER bli bra!!
Bra att det funkar att sova vagn utomhus
! Vagnar ni vagnen, alltså drar den fram o tillbaka med fasta och säkra tag? Det är ett bra sätt att få bebben att komma i ro, utan att ni behöver gå kilometervis varje dag. Med min lilla son var det som så, att jag gjorde shn-kuren vid 10 månaders ålder. Då var han ju sen länge inte beroende av amningen, men det var verkligen svårt både med mat och sömn. Tagit bröstet eller flaska hade han inte gjort i vaket tillstånd sen han var 2 månader. Kuren gjorde att han började älska att amma
, helt underbart. Och blev mycket lättare med vanlig mat, fick aptit. Jag fick min mammasäkerhet tillbaka, som hade varit nere i skorna totalt. Det fanns folk runtom mig som tipsade om SHN, men jag vågade inte sluta med nattamningen. Det var ju det han levde på, trodde jag. Jag vågade ingenting, var bara paralyserad av att allt var så jobbigt. Det blir ju lätt så. Därför hoppas jag verkligen att du kan tro på att det inte är nåt fel på din lilla skrutta.
Får hon någorlunda sammanhållen nattsömn? Det vore toppen om hon kunde få 6 timmars obruten sömn på natten. Många har sina bebisar i vagnen på natten, så att man kan vagna dem till ro.
Har du nån på BVC som du känner att du kan prata med?
Jag finns här, och många andra som kan hjälpa.
Åsa