Hej!
Undrar om någon kan ge mig lite synpunkter på min nattning. Kuren har genomförts lyckad för ca två veckor sedan. Vår dotter somnar glad varje kväll. I kväll började hon dock gråta hastigt och högt efter några minuter. När ingen ramsa bet började jag bli orolig att hon ramlat och gjort sig illa i spjälsängen. Jag gick in och lade tillrätta samt solfjädrade och försökte samtidigt se om något var galet. Hon reagerade inte utan grät med samma styrka vilket gjorde mig orolig och jag beslöt mig för att hon måste undersökas. Släppte in vargen antar jag för hon grät då ännu högre och klamrade sig fast runt mig. Tog henne in till ett ljust rum. Jag hittade inga brutna ben så jag skojade med henne och vi började om nattningen enligt samma rutiner. Vid nedläggningen började hon gråta igen. Blev lugn av solfjädern ,men vid ramsandet på vägen ut började hon skrika upp sig igen. Jag ramsade flera set utan att hon svarade (ovanligt då hon alltid svarat på något sätt) Jag gick in, lade till rätta och solfjädrade ytterligare två gånger samt ramsade ett antal set innan hon slutligen var så lugn av ramsan att jag kunde bekräftelseramsa och slutligen somna (ca 40 min ). När jag sedan kollade henne hade hon kräkts. Detta måste innebära flera saker,
1. jag släppte in vargen rejält genom att ta upp henne
2, jag avlyssnade hennes gråt felaktigt (AW skriver att bara hysteriska barn kräks, ej arga eller ledsna) och lät henne således ligga med fel svar på sina frågor samt kräkas vilket ger mig oerhörda skuldkänslor
osv osv
Hur skulle jag kunna ha gjort annorlunda? Vilka erfarenheter har ni av att ta upp ett "nykurat" barn? Blir det "rädd" på nytt? Behöver vi tänka på något inför morgonens läggningar eller ev uppvak i natt?
Fel?
-
Gäst