Pojkvännens barn har inga regler!!

[solrosflickan]

Min pojkvän har 2 pojkar som är 2 och 4 år, dessa är sjövilda.
Precis som dessa barn man ser på nanny akuten!!!!
Jag har aldrig varit styvmamma innan eftersom jag alltid träffat killar utan barn.
Dessa båda pojkarna skriker och gråter sig till ALLT!
Värst är den stora, han kan börja storgråta hysteriskt om hans pappa inte vill backa in bilen när vi parkerar, om han råkar få en bit tomat på sin tallrik som han inte vill ha, om han inte får spela på datorn osv.

När vi sitter vid matbordet springer den minsta iväg och sen kommer han tebax å äter lite igen, han har alltid leksaker med sig som han får leka med under tiden han ska äta.
Säger man då till så spottas han, det gör han alltid när man säger till honom.

Den älste pojken har faktiskt skärpt sig en del vid matbordet sedan jag kom in i bilden och det är underbart att se.

Annars sparkas, slåss, spottas å skriker de i princip alltid.

Jag har själv en dotter som är 5 år och hon har aldrig varit jäklig på något sätt, visst hon e absolut ingen ängel men hon vet hur man ska betee sig i alla fall så det är en chock för mig att se detta beteende hos dom 2 och jag har ju ingen aning hur jag ska hantera detta.
Deras pappa är medveten om hur hans barn beter sig och har bett om min hjälp att hjälpa till att få ordning på dem.

Men det är inte så lätt när dom inte har någon som helst respekt för honom alls.
Han försöker och vill så gärna få rätt på det hela men så viker han sig efter ett litet tag igen och de kan än en gång linda honom runt sitt lillfinger och göra som de vill.

Jag säger till honom hur han borde hantera de värsta sakerna och han gör som jag sagt 2 ggr sen har han glömt allt vi pratat om och allt raseras igen.
Det känns som att jag bara tjatar på honom och nu de senaste dagarna har han börjat ta sina barn allt mer i försvar som att "de är ju så trötta så det e därför de är som de är just nu" eller " det är ju så svårt att se vem som börjat" osv.
Hur ska man "nå" den stora pojken och få honom att förstå att hans beteende inte är acceptablet utan att bli den elaka styvmamman som lägger sig i?
Vad kan jag göra för att hjälpa till?
Vad kan jag som styvmamma säga eler göra?

Jag känner det att när vi umgås så mycket tillsammans med ala 3 barnen så kan jag ju inte ha regler till min dotter och säga till henne och sen ska de andra 2 komma undan med sitt för att deras pappa inte säger något.

Jag har börjat säga till hans barn mer och mer nu när de gör fel, absolut inte på något elakt sätt utan som jag gör med min egen.
Han lyssnar i 2 min sen gör han om samma saker igen.
Jag blir så jäkla frustrerad!!

Dessa är världens underbaraste när de väl är lugna, jag älskar min nya familj men känner mig maktlös.

Några bra tips?

[LisaF]

Hej Solrosflickan.
Problemet ligger inte hos barnen. Det ligger hos din pojkvän.
Det går inte att förändra om inte alla "åker på samma tåg". Du säger att dom slåss, spottas och skriker i princip alltid. Det gör dom inte för att vara medvetet "jäkliga". Det dom behöver är en pappa som tar åt sig allt som står i Barnaboken. Försök att få honom att läsa boken så kanske han har en möjlighet att förstå vad det är som händer. Tipsa också om forumet och visa att alla vi finns här för att hjälpa till och för att vara er bådas stöd.
Hälsningar Lisa

[miar70]

Hej

Har barn med två olika fäder, de tre äldsta fick en styvfar när de var 2, 5 och sju. Till skillnad från er sits, så har barnen haft väldigt liten eller ingen kontakt alls med sin biologiske far, och då blirdet "enklare" för styvföräldern att vara med och ta en aktiv roll, tror jag. De har ju liksom bara han som pappa...

Jag tycker du och din sambo ska sätta er ner och allvarligt prata igenom vilka regler som ska gälla när barnen är hos er, vid bordet, svordomar, etc. Sen är det HAN som måste se till att få det att funka, eftersom han är barnens far. Du ska inte behöva göra det

Såklart ska de inte spottas och slåss - men DU ska inte behöva ta ansvar över detta, men hjälp din sambo, ge honom "verktygen" för hur han ska göra!

Så det enda råd jag kan ge, egentligen, är att ni sätter er ner och pratar igenom detta, och bestämmer er för att jobba åt samma håll och inte motarbeta varandra!
Inte är det lätt, det tar TID att få en styvfamilj att funka, men det är värt det jobbet - för det ÄR ett jobb, och hos oss pågår det ännu, trots att vi haft den här konstellationen i 9 år nu...

PS; du kan ju börja med att visa honom den här tråden, kanske skriva ut den DS

Kram Mia

[lillith]

Hej
Din kille verkar inte ha några bra redskap för att hjälpa sönerna. Då hamnar han i kläm mellan dig och sin egen vanmakt inför situationen. Visa honom kapitlet om normer och förvisning i Barnaboken så att mannen själv får en väg ut till att börja med
I korta drag:
Berätta/visa hur man SKA göra istället för bara nej och fy. Spottar man får man torka upp efter sig omedelbums, handen om handen om barnet vägrar!
Om barnen efter flera upprepningar inte inlemmar sig i flockens normer - varna och visa igen.
Sedan effektiv förvisning, med efterföljande välkomnande igen in i flocken när beteendet upphört.
Uppskatta och tacka vid "gott" uppförande.
Men som sagt, läs på!
Lycka till,
lillith