Vi började "kura" vår lilla 9-månaders pojke för 5 dagar sedan. Fast egentligen gjorde vi ändå inte det, eftersom vi inte gjprde riktigt rätt från början (den första natten). Vi buffade inte och har heller inte fått till solfjädern. Istället har vi kört helt på ramsa. Första natten var han arg i flera timmar, men sen har han vaknat senare och senare. Vi har däremot inte alls fått till det i vargtimmarna och från klockan 5 har han oftast inte sovit alls (morgonen börjar inte förrän kl 7). Inte heller den långa luren på förmiddagen har han sovit tillräckligt, utan skrikit den sista halvtimmen. Det som har gått framåt är att han har sovit längre och längre på natten utan att vakna och att det känns som om han tar till sig ramsan när han vaknar. Först vid 6-tiden börjar han ilskna till. Hur som helst, så har det blivit VÄLDIGT mycket skrik de här nätterna och dagarna och som ni förstår så är den lilla mannen mycket mycket trött och gnällig. Han sover ju i alla fall 2 timmar för lite. Innan gav vi honom välling eller tog över honom till oss så att han somnade om och då sov han ju mer än vad han gör nu. Han mår alltså sämre nu än vad han gjorde innan och verkar allmänt otrygg. När vi sätter ner honom på golvet efter att han har sovit färdigt så gråter han och vill bara vara hos oss. Det känns alltså som om vi har kört fast ordentligt och inte riktigt kommer vidare. Både vi och han sover ju mindre nu än tidigare (och redan då var alla ganska trötta). Min fråga är egentligen mest: Ska vi börja om från början och göra kuren rätt den här gången (ångrar ju nu att vi inte gjorde det) eller ska vi fortsätta och kämpa på på den banan vi har börjat? Frånsett den första natten tycker jag att vi har gjort saker och ting rätt och som sagt så har han börjat lyssna på ramsan. Ändå känns det just nu som totalt kaos och vår tolerans mot barnskrik har minskat radikalt under de här dagarna! Vårt schema är som följer:
7.15 morgon
7.45 Frukost
10-11.30 sova
11.30 lunch
15.30 mellanmål
15.45-16.30 sova
19.15 nattslurk
19.30 sova
Detta var ungefär det schema som vi redan hade inarbetat, förutom att han kunde vakna flera gånger under natten och vilja ha mat, skrika mm. Schemat känns alltså helt naturligt, men ändå så svårt att genomföra...
Snälla snälla, är det någon som kan hjälpa oss ur den här härvan???
Fel början -dålig fortsättning.....
Hej och Välkommen hit!
Det är för att ni ger honom otydlga svar på hans frågor som gör honom otrygg. Han kräver raka och tydliga svar.
Sedan är han säkert arg också och undrar varfgör det inte är som det brukar. Där måste ni ha tålamod och ge honom chansen att ta till sig det ni säger till honom med ramsan.
Jag skull vilja råda er att ikväll läsa på allt ni kan om kuren - igen. Om det verkligen är som du säger att ni är på rätt spår, så behöver du ju inte börja om, men känner du minsta tvekan så börja om. Det är bättre att ge rätt besked ordentligt och börja om än att försöka lappa ihop något som blivit sådär.
Ni kommer att fixa detta, men tålamod, tålamod och tålamod är viktigt. Och Med den rätta känslan i magen, som här oftast beskrivs som "attityden av självklarhet".
/LO
Det är för att ni ger honom otydlga svar på hans frågor som gör honom otrygg. Han kräver raka och tydliga svar.
Sedan är han säkert arg också och undrar varfgör det inte är som det brukar. Där måste ni ha tålamod och ge honom chansen att ta till sig det ni säger till honom med ramsan.
Jag skull vilja råda er att ikväll läsa på allt ni kan om kuren - igen. Om det verkligen är som du säger att ni är på rätt spår, så behöver du ju inte börja om, men känner du minsta tvekan så börja om. Det är bättre att ge rätt besked ordentligt och börja om än att försöka lappa ihop något som blivit sådär.
Ni kommer att fixa detta, men tålamod, tålamod och tålamod är viktigt. Och Med den rätta känslan i magen, som här oftast beskrivs som "attityden av självklarhet".
/LO
Lotta, mamma till
Vera
född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar
född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Nytt fotoalbum
Hej Lo och tack för ditt svar. Du har säkert rätt i att vi har lite fel attityd, jag blir så otroligt uppsnurrad när han skriker och jag inte kan lugna honom med ramsa. Fast jag tycker mest att det låter som om han är arg snarare än ledsen och det ska ju egentligen vara ok. Hur som helst, så var han duktig och sov hela natten i natt, vilket ju var en stor framgång!!! Hoppas att det fortsätter så. Om det nu ändå är så att vi bestämmer oss för att börja om, är det då bara att helt plötsligt köra "en första natt" med buffning etc? Blir inte det förvirrande för honom att det plötsligt ska buffas och natten efter kör vi bara ramsa igen?
Hej
Bra att natten funkade bra.
Buffningen är till för att bryta mönster. Första natten är den också till för att lära barnet vad ramsan betyder. Det vet han ju så buffa bara om det är kris. Kris är när han desperat frågar efter hur han ska komma till ro.
Det jag tror att ni behöver öva på är ramsan. ÖVA! Känn i magen vilka olika besked du kan ge med ramsan.
Lite ilskat kan du säga att TYst nu, ge dig! eller lite lugnande Ingen fara, vi tar hand om allt är utanför, sov du tryggt och lugnt! eller glatt och käckt och glatt med lite skratt i rösten Oj vad kul livet är. Du säger alltså hela tiden samma ord men använder orden till att förmedla olika saker.
Och när han är arg - ge honom tid att vänja sig och hinna fundera på vad det var du sa. Han protesterar, men undrar samtidigt vad som gäller.
Fundera på när du själv är arg. Hur vill du att någon ska bete sig mot dig. Tröstande och lugnande, tjata om och om igen eller lämna dig ifred med dina tankar?
Jag är övertygad om att om du bestämmer dig för att detta ska fungera, tar till dig det jag sagt och ger sonen lite mer förtroende att klara sin ilska själv, så kommer det att gå hur bra som helst!
/LO
Bra att natten funkade bra.
Buffningen är till för att bryta mönster. Första natten är den också till för att lära barnet vad ramsan betyder. Det vet han ju så buffa bara om det är kris. Kris är när han desperat frågar efter hur han ska komma till ro.
Det jag tror att ni behöver öva på är ramsan. ÖVA! Känn i magen vilka olika besked du kan ge med ramsan.
Lite ilskat kan du säga att TYst nu, ge dig! eller lite lugnande Ingen fara, vi tar hand om allt är utanför, sov du tryggt och lugnt! eller glatt och käckt och glatt med lite skratt i rösten Oj vad kul livet är. Du säger alltså hela tiden samma ord men använder orden till att förmedla olika saker.
Och när han är arg - ge honom tid att vänja sig och hinna fundera på vad det var du sa. Han protesterar, men undrar samtidigt vad som gäller.
Fundera på när du själv är arg. Hur vill du att någon ska bete sig mot dig. Tröstande och lugnande, tjata om och om igen eller lämna dig ifred med dina tankar?
Jag är övertygad om att om du bestämmer dig för att detta ska fungera, tar till dig det jag sagt och ger sonen lite mer förtroende att klara sin ilska själv, så kommer det att gå hur bra som helst!
/LO
Lotta, mamma till
Vera
född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar
född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Nytt fotoalbum
Hej!
Nu har det funkat riktigt bra för oss, trots både klockomställning, tandsprickning och förkylning. Väldigt skönt för alla att få sin skönhetssömn! Men....lilla Olle vaknar ofta lite tidigare än vad han ska (på morgonen ibland upp till en timme före utsatt tid) och då är han en allt annat än nöjd och glad bebis. Han gallskriker, ofta direkt från det att han vaknar tills vi tar upp honom. Han tystnar helt enkelt inte, så ibland har vi fått ta upp honom fast han har skrikit. Ibland kan jag förekomma honom, men det är ju svårare när han vaknar mycket för tidigt. På morgonen pangramsar jag. På dagen ramsar jag när han redan har börjat skrika (hör ju inte honom innan dess). Jag har lite svårt för att tolka hans skrik, har alltid tyckt att han mest låter arg. Det känns inte alls bra att ha honom skrikandes på det sättet i ibland upp till 45 minuter, men han lyssnar verkligen inte på ramsan när han har sovit "tillräckligt" (enligt honom). Vad göra????
Nu har det funkat riktigt bra för oss, trots både klockomställning, tandsprickning och förkylning. Väldigt skönt för alla att få sin skönhetssömn! Men....lilla Olle vaknar ofta lite tidigare än vad han ska (på morgonen ibland upp till en timme före utsatt tid) och då är han en allt annat än nöjd och glad bebis. Han gallskriker, ofta direkt från det att han vaknar tills vi tar upp honom. Han tystnar helt enkelt inte, så ibland har vi fått ta upp honom fast han har skrikit. Ibland kan jag förekomma honom, men det är ju svårare när han vaknar mycket för tidigt. På morgonen pangramsar jag. På dagen ramsar jag när han redan har börjat skrika (hör ju inte honom innan dess). Jag har lite svårt för att tolka hans skrik, har alltid tyckt att han mest låter arg. Det känns inte alls bra att ha honom skrikandes på det sättet i ibland upp till 45 minuter, men han lyssnar verkligen inte på ramsan när han har sovit "tillräckligt" (enligt honom). Vad göra????