Han har ju inte ens fyllt fyra månader och verkar frustrerad mest hela tiden över sådant han inte klarar av.Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den sociala delaktigheten. Titta på är ju inte kul längre och när jag försöker dra in honom lite mer i det jag håller på med så blir det genast stor tragedi av det hela. Jag har alltid haft honom liggandes intill mig förut och sitta kan han ju inte än. Vad gör man med liten kille som inte förstår att han är liten? Det enda som är lite roligt är att bli hållen under armarna och få trampa fram och tillbaka på köksmattan. Han kommer upp i krypställning, har kunnat vända sig åt båda hållen i ett par månader, fjärde tanden är på väg och igår hade han hävt sig över kanten på sängen. På väg mot golvet liksom och storleende 8) Jag är naturligtvis stolt över den han är men skulle behöva råd om hur jag kan göra hans värld lite lugnare. Han pratar och skrattar som förut när han sitter i knät men allt annat som händer slutar i skrik och jag vet inte hur jag ska visa honom rätt.
Han kommer att gå långt med den envisheten... 
Det finns en slags helt suverän stol i gummi som många lovordat för dess förträfflighet att pallra upp ett barn i och således kunna ha med på diskbänk och annat. Susanne* - hjälp mig med namnet på den 
!
Sover han hela dagen också (höll jag på att skriva och gjorde det visst också 
