Alternativ

ms Sophie · Inlägg av **ms Sophie** » ons 25 okt 2006, 12:09

Hej på er,

Jag tänkte att vi skulle kunna ge lite tips och trix på hur man kan lösa detta med att låta barnen vara hemma eller i alla fall i hemmiljö så länge som möjligt.

Själv har jag och en kompis planer på att hon under sin föräldraledighet ska ta hand om vår dotter tre dagar i veckan och så tar jag hand om våran dotter och deras äldsta dotter två dagar i veckan.
På så sätt kommer dottern att vara 3.5 år när det eventuellt blir dagisdags

Men det måste finnas många fler förslag än detta, så kom igen och berätta, fantisera, tyck

Malin, 3-barnsmor · Inlägg av **Malin, 3-barnsmor** » ons 25 okt 2006, 15:32

Jag tänkte dela med mig av en variant på "i stället för dagis" som ett par bekanta till oss gjorde. Hoppas att det kan inspirera någon på något sätt!

Deras dotter var hemma helt tills hon var runt ett och ett halvt tror jag, och mamman och pappan var föräldralediga i omgångar. Sedan arbetade pappan 80 % och var hemma med dottern en dag i veckan, mamman arbetade 60 % och var hemma två dagar i veckan. Resterande två dagar var dottern antingen hos mormor eller hos farmor, och fick på så sätt både vara i hemmiljö och vara delaktig i deras liv på olika sätt, samt knyta en värdefull relation med den äldre generationen.

En bra lösning, tycker jag, om man - som nämnda familj - utgår från att barnet/barnen skall få vistas i en lugn och trygg hemmiljö de första åren. Personligen skulle jag gärna kunna ta hand om något "utomstående" barn häromkring, om föräldrarna ville det, men tyvärr har de valt att placera sina små barn på dagis. De minsta barnen (4 st) som bor närmast oss är mellan ett och ett halvt och två år, och det skär i hjärtat på mig när jag ser dem ibland.......kan inte hjälpa det, men det är så jag känner.

Jag vet inte heller hur (eller OM) man skall föra det på tal......jag vet inte hur jag skulle uttrycka mig. Att jag finns till hands, menar jag, och att jag gärna skulle kunna ta hand om ett par stycken - om föräldrarna verkligen skulle vilja....

Jag upplever att det många gånger är ett sådant känsligt ämne, och vet inte vad jag skulle säga.....Jag önskar bara så innerligt att de skulle TÄNKA OM......

(Menar inte att uttrycka mig fördömande om någon - mitt hjärta klappar för barnen, och jag vet att de skulle må mycket bättre om de fick vistas i en hemmiljö. Det är min övertygelse

)

...........

................

Malin, 3-barnsmor · Inlägg av **Malin, 3-barnsmor** » ons 25 okt 2006, 15:35

Glömde ju att säga att jag tycker din variant, ms Sophie, och din väninnas verkar kanon!

Blir så glad när jag ser att människor prioriterar RÄTT!! Heja!!

{|= \:D/ =D>

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » ons 25 okt 2006, 20:10

Underbar trådstart!!! =D>

Vi är just nu hemma båda

knapert? JA! Men åh så mycket kärlek

Återkommer om hur vi gjort

/Fjällmor

kattklo · Inlägg av **kattklo** » ons 25 okt 2006, 20:23

å ja fjällfolket,berätta hur ni gör!
vilken supertråd!!
det där med 60+80% låter som en möjlig lösning...
och istället för farmor/morfar kan vi ju ha varandra också!

LindaVega · Inlägg av **LindaVega** » sön 29 okt 2006, 10:39

Ms Sophie, har ni tänkt att ansöka om något slags bidrag för detta. Är än så länge pinsamt dåligt insatt vad gäller vårdnadsbidrag/peng mm.

Vi har funderat i banorna jobba mindre båda två + att farmor är hemma en dag i veckan. Då är Vega nästan 4 år innan det är dags för dagis, den yngste drygt 2, men behöver bara gå ca 15 timmar i veckan.

På mitt jobb är det helt plötsligt en explosition av nya mammor. Flera ska ha barn i januari/februari. Pratade med en kollega som jobbar heltid nu, hennes barn som är 20 månader har precis börjat dagis. Hon tyckte själv att det var för tidigt.

Är lite sugen att starta en debatt/diskussion kring detta på jobbet, men vill ha mer på fötterna först..min tanke var att bilda ett slags "kollektiv på jobbet"

Linda

Malin, 3-barnsmor · Inlägg av **Malin, 3-barnsmor** » tis 31 okt 2006, 00:00

LindaVega, jag har lagt märke till att din "location" är Östersund. Det innebär att vi bara bor 4,5 mil från varandra - kul va?

ms Sophie · Inlägg av **ms Sophie** » tis 31 okt 2006, 07:10

Linda Vega, jag har inte kollat upp det där med Vårdnadsbidrag men nog har jag tänkt på det. Men jag ska göra det för det skulle ju vara toppen!

Det där med kollektiv på jobbet är inte en dum idé!
Har själv tänkt på hur dumt det är när jag varit på babysim och alla har barn i samma ålder och en del väntar nummer 2 samtidigt och ändå skolar många in sina barn på dagis - samtidigt - i stället för att slå sig ihop och göra ett litet kollektiv av det hela. Man behöver ju inte vara så många för att det ska fungera.

Sophie

LindaVega · Inlägg av **LindaVega** » ons 01 nov 2006, 13:19

Malin, vad roligt.

Jag har ju sett att du bor i Jämtland, men inte vetat vart (är dålig på geografin häruppe, är smålänning från början)

Ms Sophie, ja visst är det tokigt. Har även en del grannar ( som jag inte känner så väl än- vi har precis flyttat till hus) som man möter med barnvagn ibland. Där finns ju egentligen ALLA möjligheter....Man kanske skulle öppna upp genom att erbjuda/ skapa ett nätverk av "barnvakteri" till att börja med. Då märker man kanske vem som skulle vara intresserad av mer "utbyte"

Linda

Diana · Inlägg av **Diana** » lör 18 nov 2006, 18:26

Hej alla! Jag sitter här och läser era alternativ till dagis, och kan inte låta bli att berätta hur vi gjorde när mina två första barn var små: Jag tog ett städjobb kvällstid. Karriären fick vänta. Jag gick till jobbet då min man kom hem och tog över med barnen. (Det var ju hälsosamt för honom också som inte var någon naturlig virtuos på hushållssidan. Han lärde sig!) Själv kom jag hem från jobbet lagom till gonatt-kramen. När den yngre var 3,5 och den äldsta 6 år började jag plugga och då blev det dagis. Under de år jag pluggade lät jag bli att ta sommarjobb. Det var knepigt med ekonomin men det gick. Nu när barnen är tonåringar minns de ännu med saknad barndomens oändliga, ljuvliga sommarlov! Att glass var hårt ransonerat av ekonomiska skäl minns de inte alls! Och jag kan fortfarande göra dem glada med en överaskningsglass! Lycka till, ni alla, med era prioriteringar!

Spyro · Inlägg av **Spyro** » lör 18 nov 2006, 21:18

Ja, Skalman anlände två månader efter sin lilla kusin, så när kusinen blev nio månader (och föräldraledigheten tog slut) så tog jag hand om honom. Kusinen alltså. Mot en liten peng.

Nu är kusinens mamma hemma, så den inkomstkällan försvann. Istället ska jag börja kvällsjobba är det tänkt!

Jag har mitt mål: Inget dagis innan minst tre år! Och jag tror att det löser sig med det ekonomiska, så länge man är tillräckligt envis. Maken jobbar ju ändå, så helt utan pengar lär vi ju inte bli på ett bra tag!

Diana · Inlägg av **Diana** » sön 19 nov 2006, 00:19

Ja, inte vet jag hur det är i Sverige, men vi i Finland har ju vårt hemvårdsstöd, som ju inte är stort, men som vi kan lyfta även om vi jobbar. Förutsättningen är bara att barnet eller barnen vårdas hemma.

Och jag vill påstå att det är lätt att leva på små inkomster då barnen är små. Betydligt svårare är det med tonåringar i huset! Men det går också, då det måste gå!

Inlägg av **annawahlgren** » sön 19 nov 2006, 01:24

Härlig tråd, ms Sophie

Now we are talking

Man kan i all vänlighet intiera ett samtal i detta känsliga ämne på temat: "Om inte dagis fanns - hur skulle man lösa problemet då för de små barnen, så att de togs om hand? Hur skulle DU göra? Hur skulle JAG göra?"

Hörde om en Kamprad-typ i Tyskland med stort företag. Han ordnade ett litet dagis på jobbet (à la Desperate Housewifes, där Lynette ju har sina smått odrägliga ungar på sitt jobbdagis). Poängen var att ingen personal fanns anställd. Föräldrarna själva tog hand om barnen enligt rullande schema. En timme här, ett par timmar där. Barnen fick komma ut och leka, men de fick också vara med på själva arbetsplatsen och göra den nytta de kunde.

Och det kunde de

Och föräldrarna fanns alltid fysiskt tillgängliga.

Med personligt föräldraansvar och med glädjen över denna suveräna lösning på själva arbetsplatsen garanterades de små barnen en oerhört mycket bättre "vård" än vad någon avlönad, icke personligen engagerad och utbytbar anställd kunde gett dem

Lottie · Inlägg av **Lottie** » tis 21 nov 2006, 22:58

Spyro skrev:Jag har mitt mål: Inget dagis innan minst tre år! Och jag tror att det löser sig med det ekonomiska, så länge man är tillräckligt envis. Maken jobbar ju ändå, så helt utan pengar lär vi ju inte bli på ett bra tag!

Trevlig tråd detta

Jag är också av tanken att barnen gärna bör vara minst 3 år då de börjar förskolan/dagis. Inget ont om de som trots allt måste låta sina barn börja tidigare, men jag försöker finna lösningar så att mina barn får börja först vid 3 års ålder.

Båda mina äldsta var ca 3,5 år när de började förskola och det var då som en mjukstart inför skolan två år därefter. (Läs: de började således hösten 2004 resp hösten 2006) .

Hur har vi löst det?! Jo, vi har trixat en del med våra jobbtider för att få allt att gå ihop rent tidsmässigt

Maken jobbar just nu heltid (men har även han varit helt föräldraledig tidigare samtidigt som jag jobbade heltid). Sedan har jag jobbat en del kvällar (innan yngste sonen föddes) och då tog maken hand om barnen på kvällarna, medan jag var hemma med barnen dagtid. Numera jobbar jag i eget företag hemifrån. Mina två äldsta är i skola/förskola (dock ej heltid) och yngste sonen är hemma med mig när jag jobbar

Har fått en del kommentarer/frågor om detta typ "inte kan det väl fungera!?!" :-s Men ju det funkar- för oss!

Jannika · Inlägg av **Jannika** » sön 26 nov 2006, 20:45

Hej alla gnetiga! Heja!

Mitt tips är att skaffa många barn tätt och snåla som bara den med f-pengarna.

Skämt åsido, min bästis i Stockholm, forskar och kunde omöjligt vara föräldraledig längre än ett år. Maken tog ett halvår därpå men sen sa hans jobb stopp. Då ordnade min vän ett rullande schema där farmor, mormor och morfar åkte ner till Stockholm från Gävle var tredje vecka och sov över från mån till tis samt tog hand om pojken dessa två dagar, onsdagarna var han hemma hos oss, tors och fre var hon ledig och sedan jobbade hon hela helgen. På så vis gick det att ha honom hemma till han var tre och ett halvt år. Min Nike är lika gammal och hon trodde länge att vännens pojke hörde till vår familj. Varför är inte E här idag? Innan vi började synkade vi ihop våra rutiner och tider så det flöt på lätt som en plätt den dag han var hos oss. "Inskolning" behövdes ju inte eftersom vi redan umgicks.

Och tänk vilken gåva till både honom och far- och morföräldrarna att få träffas varje vecka! Jag är så mallig över min vän som kom på en så snillrik lösning. Ska nämna att hon inte ens är BB-förälder med det tänket utan det var mer en instinktiv känsla hos henne att det skulle vara bäst för E. Själv tog det lång tid för mig att inse hur dagisindoktrinerade vi är i Sverige och Anna fick argumentera i många mejl innan poletten trillade ner.

Och Annas uthållighet är jag idag mycket tacksam för!

Jannika