Inskolningsproblem!!

[Lillemor]

Hej alla!
Mycket bra forum, detta. Dock har jag efter kvällens idoga sökande inte hittat något som kan hjälpa oss med vårt enorma problem med inskolning på dagis för vår yngsta dotter, 1 år och 7 månader.

Vi är imorgon inne på vår tionde inskolningsdag och det är helt förfärligt! Hon är ledsen redan i vagnen på ditvägen, och detta är upparbetat till närmast hysteri vid avskedet på dagisgården. Det är dock INTE på det viset att det går över då jag gått utan hon är ledsen och ropar "mamma" större delen av min frånvaro (tre timmar/dag nu). Hon leker (tydligen) mycket korta stunder med något för att sedan återigen komma på att mamma saknas. Vi har introducerat en nalle som hon nu konstant bär med sig då hon är där, dessutom har vi fixat ett litet fotoalbum m bilder på "nära och kära". Kom inte och säg att vi skall byta dagis för jag vill inget hellre (hade föredragit storasysters förra), FÖR DET GÅR INTE - FULLT ÖVERALLT. Detta gäller även dagmammorna i området. Jag har ganska länge haft "på känn" att denna, dotter nr 2, "ej var ett dagis barn" utan kanske hellre ett "dagmammebarn", i alla fall om man jämför storasyster i kontakt m andra småbarn etc.

Kan slutligen tillägga att hon är mycket trygg och nöjd då emellanåt anlitar morfar m väninna alt farmor som barnvakt så hon är van att "vara utan" sina föräldrar några timmar hit eller dit.

Nu har detta gått så långt att det känns som om jag skall gå sönder! Är bara ledsen och är så desperat att jag funderar på att inte återgå till jobbet, vilket förmodligen skulle innebära att jag inte får behålla min tjänst. Snälla - har någon något tips som kan hjälpa oss?

[/LO]

Hej.
Har inget tips att ge...

Jag tycker däremot att det är fruktansvärt att man inte ska kunna välja att vara hemma med sina barn. Vi kommer att börja med dagmamma nästa vecka och håller också på med inskolning. Det går bättre och bättre, men det är inte jätteroligt.

/LO

[Gäst]

Finns det någon chans att hon skulle kunna få vara hemma eller med mor/far-föräldrar några månader? Hon är nämligen inne i en svår ålder (18-månaderskrisen - läs gärna om den i Barnaboken för att förstå henne!) och om hon bara kunde skyddas ca 3 månader till så hade det varit mycket vunnet! Efter denna 18-månaderskris kommer en mer lugn, balanserad och nyfiken period (vid ca 2 år) och då skulle det vara mer rättvist mot er alla att påbörja livet med dagis!

Kanske kunde du t o m få ihop det i 4 månader och därefter trixa och fixa med semestern? Då skulle du kanske ha chans på ditt "favoritdagis" dessutom? Och flickan skulle vara i en bättre ålder för dagisvistelse!

Hoppas att du löser det!

[?za]

Hej!
Vad jobbigt för dig att det inte funkar riktigt som det ska.
Jag har jobbat på dagis, speciellt småbarn, i snart 13 år och kanske jag kan komma med lite tips. Jag kan försöka iaf...
Jag tycker att det är jättebra att hon har nallen och fotona. Sådant skapar trygghet.
Det jag undrar över däremot är... Har hon en särkild fröken som har hand om henne eller är dom flera som delar på inskolningen?
Varför lämnas hon på gården?
Jag har haft massor med inskolningar med barn i den här åldern och jag vet hur det kan vara. Visst att dom är ledsna, det ska dom vara..konstigt vore det annars. Men INTE hysteriska. Då är det bättre att backa i inskolningen. En del barn behöver längre tid på sig än andra.
Förmodligen så har hon inte fått förtroende för någon av personalen än och det är därför hon är ledsen. Hon behöver få ha en personal helt för sig själv och bygga upp förtroendet för. Sedan kan man introducera nya vuxna och nya barn. Och man börjar ALLTID inomhus. Barnen ska vara trygga med miljön inne, barn och vuxna, innan man går ut. Utomhus kan var stort och skrämmande.

Prata med personalen och fråga om ni inte kan backa inskolningen några steg. Hon behöver få känna att du inte lämnar henne" i sticket".
Jag har gjort så med barn som jag märkt behöver mer tid och det har funkat.
Jag har också haft inskolningar med barn som varit precis som din dotter. Och det ÄR jobbigt. Men det kommer att lösa sig och det kommer att bli bra.
En annan sak man kan prova är att byta inskolnings-förälder. Kan din man ta över?
Jag hoppas att jag lyckats ge dig lite råd och att du känner dig lite bättre..
Många kramar till dig och dottern och jag hoppas att det går bra för er.
Fortsättningen skulle vara kul att få veta