Problem med skratt och skrik

[Jessicka]

Jaha, då är Estelle frisk. Kuren gick ju bra fram tills hon blev förkyld, men sedan dess är det inte lika roligt längre.
Hon har sedan länge börjat förstå att när det är mörkt i sovrummet och mamma och pappa är med så är det dags att bli lagd i sängen och lämnad ensam. Och då börjar hon protestera redan innan hon är i närheten av sängen. Att vi har skrattat massor spelar ingen roll. Hon går heller inte med på att någonting är roligt efter att det har gått upp för henne vad som är i antågande.
Så nu är hon ledsen redan när hon läggs i sängen, och det är ju galet. Vad ska jag göra? Följden blir ju som ni förstår att det är skitjobbigt för både mig och min sambo att lägga henne. Det tar tid och hon vaknar alltid av bekräftelseramsan och tillslut blir det att man säger den kanske lite för sent för att hon ska vara mer sovande än vaken, om ni förstår.
Hon är ledsen i sängen och det här känns som om det här är rena 5-minuters-metoden.
Uppenbarligen tar inte ramsan som den ska. Den gjorde det, de första nätterna, men något har hänt. Vad gör vi?

[SusanD]

Det stora problemet är att ni släppt in ett helt koppel av vargar Se till att få ut dem alldeles bums så ska ni se att allt kommer ordna upp sig. Men det krävs ett visst arbete av er ömma föräldrar.

Först gäller det att ni, bägge två, tar er samma, sträcker på era ryggar och ser till att inta den rätta ATTITYDEN AV SJÄLVKLARHET - så här ska det vara, nu ska du sova för på natten sover man.

Skrattet till go´natten gör ni utanför rummet när ni sedan bär in den lilla i sovrummet så är ni lika glada oavsett hur lillans humör förändras. Bär henne ifrån er, med ryggen emot er alltså och hennes ansikte från er. Lägg henne i sängen, sträck ut armar och ben, lägg huvudet åt sidan och gör en solfjäder eller buffa ett par gånger för att markera att nu är det dags att sova. Ramsa er ut ur rummet.

När det gäller ramsningen så lovar jag att den tar om ni är övertygade om att den kommer göra det. Så enkelt är det och samtidigt så svårt. Träna tillsammans på att ramsa i olika tonlägen och styrka så ska ni se att den snart sitter.

Nu framgår det inte om ni gör om kuren eller om hon var "färdig-kurad" förra omgången. Är hon kurad sen tidigare så drar ni ihop själva bekräftelseramsan med ramsan så att den blir den sista raden i ramsan och då går ni ner i tonfall och drar ut på orden. Ramsan ska inte få tyst på lilla barnet, den ska tala om att det är sovdags och sen får den lilla hantera situationen och protestera lite om hon så önskar. Avvakta och se om ni behöver möta upp med en ny ramseomgång eller om hon reder ut situationen och somnar.

Se nu till att tro på er själv för annars finns det ingen i hela världen som kan övertyga lilla dottern att ni faktiskt gör rätt och att hon bara ska följa er ledning.

Kram Susan

[Jessicka]

Tack för ett bra och tänkvärt svar.
Kuren tog vi oss igenom, men det kom ju ingen ordentlig uppföljningsvecka. Hon fick sova mer än vad schemat sa under dagarna och även amma mer under ett par dagar. Nätterna har vi varit strikta med.

Och visst har du rätt, jag börjar nog lite tappa tron, främst på min egen förmåga att lyssna av hennes skrik och svara i lämplig ton, tror jag. Min sambo är nog en bättre inställning där. Men jag tror att vi båda kände oss så pålästa när vi började att vi trodde att det skulle vara lite lättare än vad det senare visade sig vara. Och när det uppstod problem som vi inte visste svaret på så började vi också tveka på om vi verkligen läst så bra som vi trott. Så jo, ordet attityd är nog det viktigaste i hela ditt svar.
Tack!

[SusanD]

Jaha Jessicka då blir det till för er att återgå till ordningen och följa schemat på minuten för annars har ju Tösen ingen möjlighet att begripa hur saker och ting ska vara. Inom en väldigt snar framtid kommer hon själv att vara sin egen klocka så att säga.

Lyssna nu noga till henne och använd öronen och inte hjärtat för de bägge organen lyssnar väldigt olika . Jag är övertygad om att ni kan höra, med öronen, vad dotterns alla olika ljud betyder och lika övertygad är jag att ni kan besvara dem på rätt sätt.

Jag tror på er så tro på er själva så kommer dottern tro på er och då faller alla pusselbitar ner på rätt plats

Kram Susan

[annawahlgren]

Tack, SusanD

Skriver under totalt. Ett litet tillägg bara: det är INTE meningen att ni ska lägga henne bägge två Särskilt inte som ni ju då blir dröjande på tröskeln / vid sängen medan ni bekräftar varandras oro och negativa förväntningar. Vilket i sin tur är lika med en hel skock vargar som bara dråsar ner i sängen och ligger där redan innan lilla älsklingen själv hinner dit...

Regeln, om det nu finns någon, är att ju mer strul, skrik och gnöl vid läggningen, desto kortare procedur. UT, är lösenordet. Ramsan ska ta hand om det hela, men utifrån och på väg bort från dörren. Och den ska vara glad i det här läget, riktigt hurtig, gärna.

Man utvecklar alltså selektiv hörsel. Man bär sig åt som om allting vore fullkomligt kanontoppen. Barnet kommer snart att tycka det också När hon nämligen inte får era ängsliga frågor i retur på sina egna utan ren och enkel, "självklar" glädje i stället. Som överför att allt inte bara är bra och som det ska vara utan också faktiskt trevligt

Meningen är att ni ska lugna barnet, inte oroa ytterligare. Hon ställer frågor och de ska besvaras, men inte med samma (eller ännu värre) mynt. De ska besvaras RÄTT, dvs betryggande i ordets sanna mening.

En mycket snabb läggning, efter skrattet-till-go'nattet och godnattpuss till kvarvarande öm förälder, ska det vara, saklig och tveklös och frågeteckenfri. Är pappa den sakligare av er så stå tillbaka själv tills vidare!