NAN skrev:
Nu är vi inne på natt 9 (alltså femte natten i uppföljningsveckan). Vi känner inte riktigt att nattningarna funkar... Vår lilla tjej skriker fortfarande väldigt mycket när vi lägger henne och vi blir inte riktigt kloka på hur vi ska hantera det. Eller vad det står för. När hon väl somnat har hon hittills sovit såå bra, är helt förundrad över att hon nu sover så stadigt. Tre uppvak natt 1 och ett uppvak natt 4 - that's it! I övrigt löser hon uppvak själv och somnar om (bara gnäll, inget skrik) och sover tills vi väcker henne, eller vaknar utan att protest och ligger nöjd tills vi kommer in.

Hur är det med skrattet till godnatt

Helst ska hon kikna av skratt innan och påväg till sängen. Ta fram alla era trix för att få till det

.
Som jag skrivit tidigare tog nattningarna längre tid, sen bröts det av och natt 6 & 7 gick det på 12-13 minuter. Igår dock 55 min! Vi har inte buffat sen läggning natt 3, utan lägger henne bara ner i sängen och går ut med ramsan. Solfjädern verkar bara stissa upp henne så den har vi inte gjort nu.

Var noga med att lägga tillrätta ordentligt och avsluta med en kort men bestämd solfjäder. Den ger signal om att nu är det dags att sova. Gå sedan ut med ramsa x4.
Hon börjar ofta skrika när man går ut genom dörren. Till att börja med låter det inte så farligt, lite argt. Sen skriker hon upp sig och kan låta jättearg och vi låter det vara. Brukar prata och göra lite liv i lägenheten så att hon hör att vi är här. Sen pendlar skriket mellan argt och mer övertrött, ledset.

Hon behöver inte vara tyst direkt utan hon får gärna böka och gnöla lite innan hon somnar. Kanske är irriterad att hon inte somnar tillräckligt fort eller besrbetar lite av dagen. Ja, vad vet man. Men ni gör helt rätt i att låta henne vara då. Jobbar hon upp sig och blir ledsen så påminner ni med en lugn och betryggande ramsa.
Hon tystnar ofta av ramsan, men sen börjar hon igen. Så på ett sätt känns det som att ramsan "tar", men ändå inte eftersom den inte lyckas lugna henne någon längre stund. Har ju fått råd tidigare om att vi måste backa, men ska vi göra det om hon skriker så mycket? Skulle kännas lite 5-min-metod-aktigt. Vi tycker att vi verkligen "talar" till henne genom ramsan, men uppenbarligen inte. Vet också att man ska ha tålamod, men är ändå osäker på om det verkligen ska vara så mycket skrik så här långt in i kuren. Vi försöker peppra oss med den berömda attityden av självklarhet, men kanske är det ändå där det spricker? Hur ska vi då kunna få den? Det är ju svårt när det känns så mycket både fram och tillbaka.

Du satte själv huvudet på spiken

När ni vacklar i er attityd så känner dottern av detta och vargarna är i runt era fotknölar

. Så sparka bort dem, träna upp ramsan och ge er f*n på att den ska ta. Anpassa tonläge efter hennes frågor, är hon ledsen ska hon ha en ramsa annars ska ni använda er av verktyget AVVAKTA. Att hon är förbannad/irriterad/sur, ja det får hon ta hand om själv, det kan ni inte hjälpa henne med.
Beträffande dagarna gick jag ut och promenerade första dagarna och hon somnade efter 10-15 minuter, lite protester. Tänkte sen köra inne i spjälsängen, vilket slutade i katastrof och min attityd försvann helt. Så jag återgick till att vagna henne till sömns inne på 45-min-lurarna på fm och em (mitt på dagen, 1,5 tim, går vi ut och går men hon sover aldrig hela tiden) tills jag känner att jag har attityd att göra annorlunda.

Det är som sagt var viktigt att, under kuren och tills lurarna sitter, vara konsekvent med var dottern ska sova de olika lurarna. Att hatta emellen vagn och säng skapar förvirring och du blir osäker. Bestäm dig och genomför! Sedan är det inte viktigt att dottern sover exakt de minuter hon ska utan att du ger henne förutsättningarna

Snart kommer hon bli sin egna klocka och somna var som ni lägger henne