Vägrar bajsa

[Ylva Johnson]

Vår fyraåring har fullkomligt slutat bajsa. Har inte bajsat på flera månader, bara med hjälp av laxermedel i rumpan som han hatar att få.

Det började med en mage som haft tendenser att bli trög i flera år - med en hel del dum maktkamp kring bajsningen som följd - sedan med en förstoppning orsakad av blåbärstårta i sommar och nu med totalt bajsstopp.

Vi har försökt precis allting. Vi har provat att ignorera hans bajsande totalt, vi har försökt ge honom klistermärken varje gång han sitter och försöker, som han samlar i hop till att göra olika roliga grejor. (Funkar men han sitter och kniper igen så fort han känner bajset är på väg) och vi har försökt med rejäla mutor - "du får en jättefin dinosaurie om du bajsar". Han har fått vara med när hans kompisar bajsar och när vi bajsar. VI har provat Kan-metoden.

Vi har förstås bytt ut all kost till bajsvänlig mat och har genom juicen provat med flera olika laxermedel; lakutolos och importal. Stora doser.

Förhoppningen är att han ska bli så himla bajsnödig att han inte kan hålla emot, men det funkar inte. Om han inte får laxermedel i rumpan håller han sig tills han får feber och kräks. Det kan gå upp emot 10 dagar - 2 veckor och det kan vara farligt för hälsan säger BVC.

Vi har varit i kontakt med BUP och barnläkare. Barnläkaren säger att det inte är några fysiska fel och har ordinerat laxermedel i rumpan var tredje dag, vilket han nu får. BUP har slut på ideer. Det jobbiga är att han skriker och fäktas varje gång så det känns som ett övergrepp. När han väl ska till och bajsa tycker han dock det är jätteskönt.

En annan jobbig grej är att han blir så himla odräglig när han är bajsnödig, vilket han förstås ofta är. Bråkar och pratar hela tiden, han får problem med kompisar och sliter ut familjen.

Snälla någon - finns det någonting man kan göra? Är det någon som känner till någon slags oralt laxermedel som gör en så himla bajsnödig att man bara inte kan hålla emot?? Jag tror det är någon slags spärr han måste komma över. Han säger "att jag kan inte bajsa längre, jag kan bara bajsa med bajsmedicin (laxermedel) och jag har slutat bajsa". Om han går och bajsar för egen maskin bara en enda gång tror jag det släpper. Eller måste vi åka till Indien????

Tusen tack på förhand!
Ylva

[Sessan]

Hej Ylva !

Låter som en jobbig historia. Min dotter är bara 8 1/2 mån men hon har haft trög mage ända sedan hon föddes. Vi har haft Laktulos i omgångar vi med tills jag fick tips från min kusin som är barnmorska i Norge. Där ger man maltextrakt. Vet inte var man får tag på det i Sverige men du kanske kan prova och slå in maltextrakt på en norsk sökmotor och se vad du kommer över. Det är som sirap ungefär och fungerar både att ta på sked eller blanda i välling / juice. Ett annat tips kan vara messmör. Är också laxerande och det kan man ju bre på smörgåsar.

(Min syster har 5 barn och alla har ätit messmör när magen / bajsandet har krånglat.)

Hoppas att det ordnar sig för dig
/ Sessan

[Ylva Johnson]

messmör har vi provat - det gillar han inte. Men maltextrakt - absolut - måste prova! Tack!

[mammapamma]

TjeniXen Ylva och andra!

HAde en gång en gosse som av någon anledning INTE gillade att gå och bajsa, han satte sig då, 2-3 år gammal rakt ned på golvet och liksom tryckte rumpan så att han "höl igen" men till slut var han ju tvungen... Tror att han inte gillade att avbryta det han höll på med för att gå ifrån, så det var nog orsaken.
Det är lätt att säga att man inte ska göra någon stor affär av det, men hur som helst, FÖRST måste man ju konstater att han inte har ONT när han bajsar och det är han ju så stor att ni borde kunna reda ut genom att prata lite om det.
Sen vet jag inte, men en idé kan vara att förklara hela vägen vad som händer.. Hur det hänger ihop med mat och bajs, som de där pedagogiska barnprogrammen som fanns i början av 70-talet när jag var liten - liknande böcker finns med bra illustrationer på biblioteket. Men för att inte göra SÅ STOR grej av just det så kan ni ju samtidigt prata om nått annat hur kroppen funkar?

Ja bara en idé!

En annan sak som kan vara värt att prova om TRÖG mage är problemet:

Rågmjölsgröt med en matsked linfrö i, det gör ofta susen!

[annawahlgren]

När han väl ska till och bajsa tycker han dock det är jätteskönt.

Välkommen är du

Tror inte Indien hjälper längre. Den tiden är förbi när man garanterat blev magsjuk där Egypten tycks vara ett säkrare kort i dag

Allvarligt talat tror jag knappast lösningen ligger i "tvångsbajsande" av något slag.

Du förstår själv varför det har blivit som det blivit - redan för länge sedan blev bajsandet eller ickebajsandet en fråga om överkoncentration, maktkamp och prestationsångest. Hela paketet har låst sig för honom och det är, om du ursäktar, inte att undra på. Man behöver bara sätta sig in i hans situation ett ögonblick för att förstå att han "blir odräglig när han är bajsnödig". Tänk att t o m bli släpad till psykolog för att man inte bajsar som folk Jag minns hur min mamma, varje gång vi träffades (växte inte upp med henne) frågade om jag hade "skött magen" i dag Det var inte många gånger hon behövde fråga förrän jag hade lärt mig avsky både henne och det uttrycket, som alltjämt väcker starka obehagskänslor hos mig. Hon skulle inte lägga sig i min mage! Mina toalettbesök! Mitt uppförande bakom stängd dörr! Mitt privatliv! Ungefär.

Att "sköta magen" är en naturlig procedur hos människan. Kroppen gör sig av med slaggprodukter. Det är därför vi har tarmar och analöppning. Det är slasken som ska ut, och om inte tarmarna är hopknutna, så kommer den också ut.

Ni har lyckats knyta ihop lille pojkens arma tarmar så till den milda grad att det nästan är beundransvärt Bara du vet hur ni har burit er åt - och det är du ju också medveten om. Därför finns det bara en lösning här: att backa bandet och börja om från början. Från precis den punkten där det gick snett. Var det redan medan han fortfarande hade blöja? Vi kan inte - tyvärr, höll jag på att säga - sätta på honom blöja igen, eftersom han rör sig bland folk, men vi måste tillbaka till er attityd från innan den här manin slog rot hos er.

Av ett spädbarn kräver man knappast någonting, även om alla nyblivna föräldrar är våldsamt intresserade av bajsfenomenet och kan upphöja det till sitt huvudintresse här i världen. Jag vill att du och ni letar rätt på den känslan ni hade av lugn och enkel självklarhet när ni bytte blöja på honom när han var riktigt, riktigt liten

Och med avstamp där låter ni honom vara i fred. ER fixering måste brytas först. Och totalt. Försvinna ut genom fönstret. Blåsa bort fullständigt. Då kommer hans att göra det också.

1. Bannlys ordet bajs, bajsa, inte bajsa, allt på bajs ur er vokabulär. Ordet ska vara tabu i ert hem som det värsta av alla hemska svärord.

2. Se till att det alltid är möjligt för honom att gå på toaletten, även nattetid: ledljus, möjlighet att låsa om sig, lämplig lektyr (Dassboken? ), papper, pall vid handfatet så han kan tvätta händerna. Kommentera ingenting av detta, gör det bara. Det kallas att ge förutsättningarna. Kläderna ska också gå enkelt att lösa upp respektive stänga igen utan hjälp.

3. Ge "ren" mat som han gillar. Undvik bara diskret sådant du vet är stoppande men sluta laborera med laxativ Här har kroppens eget reglage satts ur spel för länge sedan och det är inte snällt - det är riktigt fult av er, om jag får gräla en smula. Nu gäller det att låta lilla kroppen vara i fred så den först kan återhämta sig, sedan så sakteliga hitta tillbaks till sin naturliga balans. Koncentrera er på den goda maten och bjud in glädjen som gäst vid bordet. Ge honom det han vill ha, ofta och gärna - pannkakor, godis (ja, jag vet, men ibland, överraskningsvis), efterrätter, allt som är trevligt! Vi vill att han ska äta mycket. Magen ska ha arbetsmaterial, om man säger.

4. Se till att måltiderna, dygnet om, är absolut regelbundna - med högst en kvarts marginal åt endera hållet. Det ska gå minst tre timmar mellan dem, helst tre och en halv eller fyra. Magen ka ställas in efter klockan. (Och det kommer att ta vad som helst mellan tre, fyra och tio, tolv dgar.)

5. Kommentera aldrig det han äter, hur han äter, hur mycket han äter eller hur lite eller om han äter alls, lika lite som ni kommenterar varandras matintag. Tala om maten med glädje, njut och visa det, högt och ljudligt för varandra, men titta inte på barnet annat än ur ögonvrån. Låt honom vara i fred medan han i lugn och ro smittas av er glädje!

Vi har stora fördelar här - det du skriver i citatet ovan, hans ålder - han kan sköta sina toalettbetsyr själv - och din och er äntliga insiktsfullhet; ni inser att det är en psykisk låsning som blivit fysisk och felet är ert; alltså är gottgörelsen också er.

[Lillsprudlis]

Hårda magar är inte kul Jag vet, för jag är bärare av det själv. När jag var mindre var jag tvungen att ta av mig helt naken för att det skulle funka i vuxen ålder ville jag alltid gå på "huset" så fort mamma ringde på telefonen Nåväl, det var en parantes......

Efter min förlossning fick jag en sfinkterruptur som gjorde att jag absolut INTE fick bli hård i magen ( svårt när man har dem tendenserna) så jag fick parafinolja att inta 2 ggr pre dag 15 ml (receptfritt). Avföringen belv som rinnande nästan (förlåt detaljerna), eftersom den bara gör avföringen mjuk. Jag vet att man inte ger det som rekomendation på BVC och på barnmott. för det finns inga studier och varför finns inte det Jo, det finns inget komersiellt syfte, för apoteket blandar detta själva. Paraffinolja är inte vanebildande, smaklöst i princip och ofärgat och tunnflytande. Passar utnärkt att blanda i välling, fil eller i vad som helst. Dessutom behöver den inte kombineras med rikligt med vätska för att riskera få motsatt effekt.
Detta är bara en tanke.....vill inte rekomendera något som kan göra fel på er lilla gosse. Men om avföringen blev lite lösare så ni slapp hålla på och ge lavemang. Kan ni inte fråga er läkare om parafinolja

Ja, det vara bara en tanke.......
Stort lycka till

[Ylva Johnson]

Hej
alla som svarar och tack så mycket.

Jag vill poängtera att vi inte har tagit killen till psykolog, det är vi själva som gått till Bup för att få tips o råd. Han har fått vara hos sin dagmamma under tiden.

Detta att ignorera hela bajsgrejen var verkligen det första vi provade när det låste sig. Vi pratade inte bajs alls men såg till att det skulle vara mysigt att sätta sig om han ville. Om han själv började prata om bajs sa vi "att du får bajsa när du själv vill" och bytte samtalsämne.

Kruxet var ju att det inte fungerade. När det hade gått 13 dagar och han började få feber sa de på Astrid Lindgren (sjukhuset) att vi skulle ge honom laxermedel i rumpan annars kunde det bli farligt. Så vad göra?

Nu står vi i kontakt med en barnläkare som säger att han ska ha laxermedel var trejde dag; men det känns som sagt för jävligt. Vi försöker dra ut på det så länge som möjligt.

Hälsningar Ylva

[annawahlgren]

Tack, Lillsprudlis Osynlig, smaklös, ofarlig, effektiv - låter som en utmärkt smuggelidé Tills proppen är ur flaskan, om man säger

Kära Ylva Johnson - kanske skulle ni ändå ge min lilla "kur" en seriös chans. Till alla punkter

Du kan ju liksom inte på förhand bestämma dig för att "ingenting hjälper", bara för att du försökt det ena och det andra förut.

Med små barn förändras allt hela tiden och det hela brukar vara synnerligen avhängigt de vuxnas attityd. Förändrar man den till positiv och konstruktiv från missmodig och orolig brukar resultatet inte låta vänta på sig: barnets reaktion av lättnad.

[hjhelena]

När jag var liten tyckte jag (tycker jag fortfarande) att det var så tråkigt att gå på toaletten. Vi var på akuten många ggr, med akuta magsmärtor som var förstoppning.
Rådet mamma och pappa fick som fungerade var att ha böcker och leksaker inne på toan, så jag hade nåt att göra därinne, och de grejerna bodde ju därinne, så det är bara där man kunde leka med dem.


Kram H

[Mollan-k]

Hej

Snälla Ylva berätta hur det gick och vad ni gjorde.
Vi är där ni var..

Snälla hjälp!