TIPS önskas

[liw]

Hej alla!
Min bästa vän har det struligt med sin pojkvän och har separerat för tillfället och behövde en tillfällig matte till deras gemensamma Grandis. Detta då hennes nuvarnade lägenhet ligger mitt i stan (LÅNGT till bra promenadstråk) samt hon jobbar mkt och knasiga tider.
Vi valde att ställa upp som tillfälliga adoptivföräldrar åt denna underbara 11 månader gamla vovsing eftersom vår dröm är att snart kunna skaffa en själva. Så för oss blev det här en utomordentligt tid att testa om det passar vårt liv och för Elliot blev det en betydligt lugnare tillvaro. Alltså förhoppningsvis bra för alla inblandade Min sambo har själv haft Grandis tidigare men jag är nästintill nybörjare och just nu är jag själv hemma med barn och hund (till imorgon kväll).
Vad jag nu undrar är hur jag enklast planterar in denna varelse i vår lilla familj. Emil (vår tre-åring) är överförtjust, Jonas gillar vovven så länge han inte kittlar honom under fötterna... Egentligen är det enda problemet hur jag ska lära Emil hur att handskas med hunden. Jag nöter hela dagarna att man ska klappa fint och visar samtidigt. Och han VET för han kan rätt som det är visa hur man ska göra när jag frågar honom... Men sen blir han trött eller bara allmänt busig och då jagas det och klappas lite väl hårt osv.
Jag vill ju inte bli för tjatig heller för då blir orden till slut verkningslösa... och en annan tanke är ju att jag inte vill gå inte och hindra honom för mkt i sin framfart eftersom det faktiskt är han som först och främst bor här (om ni förstår mig...) Han är ju van att få röra sig på ett visst sätt här hemma, helt plötsligt dyker det upp en massa nya regler...
Detta får självklart INTE gå ut över hunden men jag känner att jag har fastnat lite. Alla tips mottages tacksamt

[camilla]

ja det ar inte latt... Mina skrottar e ju bara 6 manader sa jag har ju inte det problemet annu, jag later dem daremot klappa mkt pa bade hunden och katten (att tanka pa med den minste) vilket oxa ar MKT vikrigt med tanke pa att det ar viktigt att hunden far vara med sa att den inte blir svartsjuk for det kan bli farligt (sarskilt i de fall da hunden varit forst och van vid all uppmarksamhet). Jag tycker det ar bra om hunden har en bestamd sovplats dar den har ratt att vara ifred, det ar ju bra om man kan stanga dorren till det rummet. Pa sa satt har han mojlighet att ga undan da han trottnat pa "misshandeln" och din pojk maste helt nkelt lara sig att da vovven ligger i sin sang sa far man inte stora honom. Forovrigt sa brukar hundar som ar vana vid barn vara ratt taliga med palsdrag etc och da de inte orkar mer sa gar de ivag till sin plats. Mina flickor skiner som solar da nat av husdjuren kommer for att halsa, de tycker det ar jattekul och de har lart sig att ge vovven korv (det ser ut som lady och lufsen med spagettina) vilket naturligtvis uppskattas av vovven som innan inte fattade vad det var for vits med de 2 sma liven som inte lat honom sova pa natten...

[mammamy]

Hej Liw!
Jag tror att det är mycket viktigt att du framförallt visar barnet när hunden säger nej på sitt sätt, i dessa stunder måste du stötta hunden och inte sonen. Om gossen klappar för våldsamt eller slår till hunden och den morrar eller drar sig undan så är det viktigt att du visar barnet att "NU vill inte hunden leka längre, nu låter vi den gå oss ligga för sig själv". Att stötta hunden när den säger ifrån, så att barnet lär sig att läsa dess signaler, är det viktigaste sättet att undvika risksituationer, tror jag. Du söttar hunden men det är ingen risk att den tror sig ha högre rang än din son för det, rangordningen framstår av sig själv med all önskvärd tydlighet för hunden tror jag. Att förtydliga när hunden säger ifrån gör att den aldrig behöver säga ifrån mer på skarpen, vilket kan bli ett riskmoment.
Lycka till! (Har själv just tagit bort min ena gamla tant, en setter. Den andra gamla tanten Dixi, en golden, är kvar och fler hundar lär det bli framöver.)

[Gäst]

8) Nu ska jag vara tråkig... Jag avråder till detta!

Det blir nog lite väl mycket för alla i familjen - mest för dej som har ansvaret för både hund och barn. Det blir mycket att lära ut till alla för att få det att funger!

En Grand Danois är en mycket trevlig hund - men har sina egenskaper som gör att den inte känns så "säker" med småbarn. Den är bara 11 månader och är själv ny i livet och har inte mycket referenser ännu. Då kommer den att flytta och byta miljö - stor omställning i en, för hunden, känslig ålder. GD har en tendens att vara lite känslig och kan komma att bli osäker på allt det nya. Särskilt i en så aktiv miljö som en småbarnsfamilj ! Där barnen desutom kommer att vara ivriga av nyhetens behag och mitt i detta står du och ska få ihop det 8) ! Då är det så olyckligt att ett ynka litet "låt mej vara ifred jag förstår inte vad detta handlar om-nafs" av rädsla från en GD kan orsaka mycket skada. Barnen är olyckligtvis i lagom höjd för att framstå som "hot" i hundens ögon och en olycka sker så lätt!

Det enda som jag känner skulle kunna lösa det är att hunden kan få tillgång till ett rum där barnen inte kan störa. Lämpligtvis med grind så den ändå "kan vara med". Där skulle hunden kunna gå undan och du skulle kunna ha den där då du inte är laddad för handledning av barn och hund! När du är laddad så låter du hunden vara med.

Skulle du ta emot hunden så låt den och barnen bekanta sej UTE och helst lös. Då känner den sej inte pressad utan kan springa undan och på det viset kommer det vara enklare för barn och hund att bekanta sej. Då hinner nog det värsta av nyhetens behag lägga sej tills ni kommer in!

Det var mina tankar i alla fall och kom ihåg: ansvaret är varken barnens eller hundens - det är ditt allena

Lycka till!

[J och Å]

Tror faktiskt oxå att du ska lyssna på Mammut Maria. Vår hund är världens snällaste och hon var den som först fick snusa på Karl då vi kom från BB, hon hade en tröja och sov med som Karl haft på BB innan vi kom hem. Låg brevid Karl när vi ammade osv. Ändock så blir det avundsjuka. Hon var trots allt bebisen först.

Karl vill klappa nu när han är 10 mån och Disa vill ibland vara ifred, då löser vi det alltid med att hon får vara där Karl inte kommer åt. Även fast vi hela tiden "klappar fint" osv. Men när hunden sover och blir överrumplad kan hon morra till, jag säger till hunden, varpå hon skäms och överröser Karl med pussar. Men nu känner vi hunden och hon är vuxen.

Oftast låter Karl henne vara, hon vill nämligen pussas hela, hela tiden.

Åsa

[liw]

Hej alla och tack för era tankar och åsikter. Hunden är redan här och vi ska försöka ett tag så får vi se. Idag är första dagen om jag varit helt själv från första stund och det ihop med alla era tankar gör mig lite tveksam till det projekt vi satt igång
Lite om Elliott: Han är en lugn och väldigt trygg GD uppvuxen i en otroligt trygg kull. Alla verkar vara väldigt stabila (hörsägen från matte). Har aldrig visat ngn agressivitet varken mot andra hundar eller mot människor. Tvärtom han älskar alla som ger honom lite gos och kel.
Första gången barnen och Elliott träffades var här hemma (inne) men nu har han (tillsammans med matte varit här sedani lördags och då har det självklart blivit mkt tid ute också. Lös hund och lös Emil och de har busat. Jättekul har de haft och Emil lärde sig snabbt att det var bäst att passa sig när Elliott kommer springande. Emil duckar raskt och Elliott lägger i storbromsen. Nosar till på honom alt ger honom en slick över ansiktet och galopperar vidare.
Inne har han sin egen säng (som iofs står i vardagsrummet) där jag (så gott det går) försöker se till att han får vara i fred. När han är vaken och uppe förljer han efter Emil och söker bus nästan lika mkt som Emil jagar honom. Problemet är bara att Emil busar lite tufft emellanåt och precis som ni skriver så är det mitt ansvar att se till att inget händer (hmm ett ganska stort ansvar inser jag... :-k 8-[ ).

[mammamy]

Med risk att låta tjatig: skäll aldrig på en hund som säger till på ett korrekt sätt, dvs genom att morra. Man måste stötta hunden när den reagerar adekvat så att den fortsätter med det och inte banna den då den morrat därför att hunden då kanske drar sig från att säga till och istället tvekar tills den blir så pressad att den nafsar eller slår till barnet med sammanpressade kanintäner (så som de näpsar en uppstudsig valp, folk reagerar då ofta med ett lättat "åh gud va tur, hunden missade när den högg" vilket alltså inte var fallet.
Hundar måste ha rätt att säga ifrån till barnen, men bara genom att morra, de begriper inga andra förhållningssätt, det är min teori iallafall.

[liw]

Självklart skulle jag aldrig skälla på hunden om han sa ifrån. Men så långt ska det heller inte behöva gå... blir det så stökigt så att han blir pressad så kommer vi att säga ifrån oss det här lilla projektet innan ngt händer.

[Gäst]

Helt rätt mammamy! Härligt med folk med insikt om hur det fungerar!

Ok, hunden är på plats och då är det ju bara att tuta och köra och axla ansvaret !

Lycka till!

[liw]

"Helt rätt mammamy! Härligt med folk med insikt om hur det fungerar!"
Den tog lite... Kände mig direkt som en av de andra... men det kanske jag är också när jag gav mig inpå ngt sånt här utan att kunna ngt...

Jaja nu har snart första dagen gått och jag är helt slut psykiskt. [-o< Trodde inte riktigt att det skulle vara så här mkt att göra... Beror väl till stor del på ovana men jag börjar tro att jag tagit mig vatten över huvudet. Det finns en plan 2 om det här inte fungerar...

[Gäst]

Men Liw! Inte menade jag dej överhuvud taget! Förlåt, jag hade bråttom och krattade ner några hastiga meningar !

Vad jag menade var mammamys sätt att beskriva hur man behandlar en hund som morrar och vad man ska utläsa av en hunds morrning! Så vad jag egentligen menade var att hon förstod sej på hundars signaler! Det var helt enkelt ett snack "hundmänniskor" emellan och hade INGET med dej eller ditt inlägg att göra!!! Hoppas att du förstår! Och alla andra också [-o< !!!!!

Visst kan det vara mycket att göra men snart är du inne i det hela - det är ungefär som att få ett barn till ! Så se det nu positivt och avvakta ditt beslut! Hunden verkar ju full av bus och fortsätter det på det goda spåret så kan det naturigtvis bli en härlig upplevelse med hund och barn!

Klart att du kan ge dej in i det här! Du säger att du inte "kan något" men du kan MYCKET mer än de flesta! Du har vetskapen om att du ska vara uppmärksam så att allt fungerar och vetskapen om att det är du och inte den fyrbenta eller de tvåbenta har ansvaret. Det är det inte många som har! Du sitter verkligen i förarsätet och jag är helt säker att du fixar det galant !

Stor kram och hoppas innerligt att du förstår min tanke bakom det jag skrev till mammamy! Hon och jag kanske skulle dividerat om det på PM eller på ett hundforum där folk skulle ha en rimlig chans att förstå min mening .

[camilla]

Du fixar det!! Det ar klart att det ar mkt att pyssla med med hund och 2 barn... Hunden e ju inte saa gammal annu och inom kort har den gjort sig hemmastadd och din son aven vant sig vid att hunden ar dar och maste respekteras. Det POSITIVA ar att det ar jattebra for barn att vaxa upp med djur (min asikt alltsa), det ger dem ett sunt forhallningssatt till andra levande varelser. Jag tror det kommer ga bra, du verkar ju valdigt sund som tar reda pa lite om hur man kan ga till vaga osv
LYCKA TILL!!

[liw]

Tack alla! Vi testar ett tag och jag hoppas att det komer att gå bra. Hela disskussionen gled iväg lite från själva huvudfrågan "hur jag ska få Emil att förstå"... det blev mer hundinriktat än barninriktat... Men egentligen kan jag kanske svaet själv. VISA i handling tillslut sitter det!

[J och Å]

Ja, det evighetsarbetet pågår varje dag. Nu har det även blivit kul att krypa efter hunden. Så de går runt och runt, och runt och runt.

Idag låg hunden utsträckt på rygg. Karl kröp fram, sträckte fram handen och innan han rörde henne tillade han på mig, ja nickade och sa, ja klappa vovven fint. Och han klappade fint, han tittar igen och jag bekräftar honom. Han fortsätter klappa och jag bekräftar hunden, som är sååååå otroligt duktig som ligger kvar. Karl börjar bli lite hårdhänt så jag påminner, hunden tröttnar, slänger sig runt och överröser Karl med pussar, och Karl kiknar av skratt. Så underbart att se.

Visa i handling, kanon, du vet ju!!!!!
Åsa