Förtvivlan vid all förändring, hur hantera?

[ladyline]

Vår glada och mycket energiska tvååring har sedan en dryg vecka börjat visa förtvivlan vid alla typer av förändringar. Byta kläder, sätta på jacka, gå ut, gå in, gå hem, avbryta leken för mat etc. Åsikterna om hur saker ska göras har också blivit så bestämda kring saker som tidigare inte spelade nån roll ("Jag ska sitta DÄR!", "Nej, inte gympaskorna, STÖVLAR!". Och sen är det inte riktigt bra när han får som han vill heller, han vill bestämma men samtidigt inte.)

Vi känner oss lite chockade över denna förändring i tillvaron och vet inte riktigt hur vi ska göra det enklare för honom. Tidigare har det alltid gått så bra med humor, glada tillrop, avledningsmanövrar och i värsta fall mutor. Men helt plötsligt funkar ingenting, det är bara riktigt arg förtvivlan som håller i sig rätt länge och det gäller verkligen nästan alla slags förändringar i vardagen.

Annars fungerar allting bra, han äter och sover gott, vi lever i en lugn och rätt rutinbaserad tillvaro och han har hunnit vänja sig vid lillebror som nu är 8 månader.
Hur hjälper vi honom med denna oro inför förändringar? Vi försöker att se till att han får gott om tid och vid bestämda åsikter får han välja mellan alternativ som vi ställt upp vilket gjort saken något bättre. Någon som har upplevt något liknande och har råd att ge?

[/LO]

Hej
Hur mycket får han vara med och sköta hus, hem och familj? helst 2 x 20 minuter per dag behövs för att tillfredsställa hens behov.

I barnaboken står att 2-åringen är kung av tillvaron. Dvs. han har full koll på allt och tycker livet är toppen.
Det förutsätter att han får vara behövd! ANnars tar han ut det i annat, genom att skapa sin egen ordning och bestämma vem som ska sitta var, exakt hur kudden ska ligga etc. Han måste vara kung över något.

2-åringen kan mer än man tror. T.ex. ta fram kläder byten etc. till lillebror, Diska. Hjälpa till att hänga tvätt. Torka bordet, duka....

/LO

[ladyline]

Jo, han hjälper till rätt mycket. Lagar mat, diskar, tvättar, hämtar och lämnar saker, sköter lillebror och så vidare. Och han gillar att göra det och vi försöker vara noga med att bekräfta honom. Egentligen fungerar allting bra förutom just detta att det blir sådana kriser vid förändringar.

[Gäst]

Hej,

vi hade det ungefär likadant när vår son var i samma ålder. Så här i efterhand har jag förstått att det troligen handlade mycket om vanmakt - han kände sig inte förstådd. Mitt tips är att läsa Lilliths långa tråd om syskonbråk, där frågan om vanmakt och hur man kommer förbi det bla. genom att gå i pakt med barnet, behandlas.

/Pea

[/LO]

Här är länken till den tråden.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=8432
Finns mycket tänkvärda både svar och frågor där.

/LO

[ladyline]

En toppentråd för mig, jag hade missat den pga rubriken. Tack Pea!

[ladyline]

Och LO förstås!