Det är nämligen med gläjde jag skriver idag.
Efter alla goda råd och fina svar jag fått, så har jag börjat tro mer på mig själv och mitt arbete med detta och fått en ny kick att jobba bättre och säkrare, OCH FRAMFÖRALLT, jag har backat och avvaktat så mycket jag nånsin har kunnat (typ kedjat fast mig utanför rummet)! OCH så igårkväll och i natt kom ett underbart framsteg.
Ellen 7 1/2 mån LYSSNADE, LITADE på oss och SOMNADE om själv utan att vi gick in alls!! 
Och jag stod där kl 4 på morgonen i mörkret och log för mig själv och fick äntligen fullt ut uppleva den där häftiga känslan då barnet lyssnar & börjar kommunicera: protesterar lite surt och buttert först, övergår till att smågnälla och jämra sig för att sedan bli allt lugnare och plötsligt helt tyst. Och detta t.o.m i vargtimmen, vilket aldrig lyckats förut. Alla vargmorgnar hittlills har hon blivit helvild och gapat i 45 min- 1h och vi har alla varit ledsna och trötta då morgonen kommit. Idag ljuvliga söndag morgon somnade hon alltså om efter vårt "snack" i vargtimmen och sov till 6.40, varefter hon efter en hurtig ramsa från sin yrvakna mor fortsätter att jollra helt tyst för sig själv till det är dags för ett härligt GOD MORGON. Och efter detta dygn, då vi igår fick till alla dagspassen bra plus denna sköna natt, så är hon mer sig själv igen, äter glupskt av sin gröt, skrattar, busar och utforskar hemmet igen med ny energi. 
Nu har jag en annan grund att stå på för att jobba vidare och hitta rätt attityd och nyans i alla lägen, jag vet att det kan bli tufft igen redan imorgon bitti, MEN, hon har bevisat för mig att jag KAN lugna henne med bara ramsan, och hon har börjat kommunicera tillbaka utan att gapa ilsket i blindo. Det stödet behöver även jag få från henne, för att vara en ännu bättre och allt tryggare vägvisare mot MÅLET. kram och igen stort tack för all hjälp på vägen!
kan jag förstå att du ville leverera de underbara nyheterna under roligare skylt