Vår son sover bra, men nu skulle nattmålet bort och han skulle inte längre vagnas (och flyttas i sömnen) utan läggas och somna själv. Han gillar sin säng, ligger där själv om morgonen och pratar (delvis i stället för att sova mellan 6 och 7
). Verkar känna sig trygg där, under daglurar (om han somnat någon annanstans) kan han vakna och somna om själv, jag är ganska säker på att det händer under natten också. Som sagt god nattsömn.Men att lägga honom att sova direkt i sängen är lättare sagt än gjort. Vi beställde boken (SHN) med DVD, det mesta hade jag ju läst ur BB och här på forumet men jag ville ha allt samlat. Kan ju säga att Love på filmen knappt protesterade i jämförelse med var Vilhelm gör!
Natt 1) igår, det tog exakt en timme för honom att skrika sig till sömns. Säger jag något annat än att han skrek sig till sömns och somnade av pur utmattning skönmålar jag. Vi buffade gjorde snabb solfjäder och ramsade oss ut. Han har vänt över på rygg innan vi tagit oss över tröskeln (ja inte båda två, vi jobbade i skift) skriken stegrades snabbt trots idogt ramsande (samma ramsa som jag godnattat honom med sedan födseln) när vi inte stod ut längre in och buffa. Lovar att vi buffar regält men inte tystnar han i brådrasket. Till sist lugn och tyst, då bekräftelseramsa, så tar det hus i
igen och så får vi börja om. När han till sist var på väg att somna, efter en timmes gastande ramsade jag tyst x 4. Och lovade att det aldrig skulle ta lika lång tid igen. Så fel jag hade!Natt 2) Ikväll var vi laddade, det skulle gå fortare. Vi har nu kämpat i 50 minuter och har övergivit buffandet, ramsandet till sist (efter 45 min ihållande protester - han lugnade sig aldrig, inte en gång) hävt ner honom i vagnen men han är så i affekt att han inte tar emot vagnandet heller. Nu tog maken ut honom på promenad i vagnen bara för att kunna lugna det övertrötta (vid det här laget) barnet. Och ja, vi har väntat ut honom, vi har lyssnat men det går aldrig neråt, bara stegras.
Nu börjar vi undra förstås var gör vi fel? Skulle vår son vara så unik att detta sätt att lugna (buffandet/ramsan) inte funkar på honom när det funkar på så många andra barn? Nej inte så troligt. Men fungerar gör det INTE! Vi orkar inte höra honom skrika sig till sömns på det här sättet även om vi sitter bredvid, buffar, eller står utanför dörren och ramsar så högt och övertygande vi någonsin kan. Det känns likväl som en "skrikmetod" just nu. Givetvis kan vi inte vagna honom till sömns för evigt, det är ju därför vi frågar om hjälp!
Finns det kanske någon diplomerad SHN:are som vill hjälpa på plats vore vi väldigt tacksamma. Det känns som om vi har kört fast här och är rädd att göra sonen evigt rädd för sin säng på det här sättet.
