3-åring som inte kan/vill leka själv

[Mimmimamma]

Min 3-åriga dotter leker nästan aldrig själv. Hon vill att jag ska vara med hela tiden, trots att jag hela tiden är i närheten och vi kan prata under tiden hon leker. Eftersom jag har en 8-månaders oxå har jag svårt att hinna/orka vara med och leka hela tiden. När jag säger "nej, jag hinner inte just nu" går hon därifrån med nedböjt huvud och ser ledsen ut - och jag känner mig urelak. När jag tar fram vattenfärger eller ett spel och sätter igång henne är det roligt i 2 min sedan säger hon att hon inte vill mer, att det är tråkigt. Ofta säger hon "mamma, jag vet inte vad jag ska göra". Har vi överstimulerat henne? Vi brukar alltid hitta på en massa saker tillsammans på helger och semestrar. Eller hör detta till åldern? Någon som vet?

[Rica]

Hej! Vet inte om det hör till åldern......Har en kille på snart 2,5 år som blev storebror i maj och vi har nu på sistone haft lite samma "problem" som du beskriver.
Storebror har följt efter pappa och mej likt en skugga och inte velat leka själv på sitt rum. Skrev in hit till forumet och fick ett ( som vanligt ) klokt svar av AW. Hon skriver bla att jag med det "tänket" försöker upprätta en separat barnvärld och en separat vuxenvärld och att lilleman varje gång vi försökte sätta igång honom med lek kände saj avvisad av oss - hemska tanke.

Vad som behövdes(det funkar) är mer social delaktighet . Att låta barnet behövas och vara med på det som måste göras i ett hem. Storebror har alltid varit med och hjälpt till men när lillebror kom tappade jag tråden och började göra mer saker själv (för att det går snabbare, vilket ju är fel).
Nu är vi tillbaka på banan igen och storebror hjälper med det mesta. Jag har slutat springa mellan barnen och bara känna mej otillräcklig. I stället tar jag storebrorsorna till hjälp med lillebror och allt annat som behövs göras.Sakta men säkert har storebror börjat leka i sitt rum eller där vi befinner oss och tycket att det är skönt med lite semester från allt jobb här hemma!!

[Mimmimamma]

Tack snälla för ditt gulliga svar. Ska testa detta, håll tummarna för oss att det blir bättre

[Gäst]

Hej Mimmimamma,

vill inte låta förmäten, men social delaktighet är inget man "testar". Det är ett stort åtagande som man "genomför". Det KOMMER att funka för dig också, om du bara ger dig sjutton på det! Läs Tipstråden om social delaktighet. Där finns massor att hämta. Verkar det motigt? Tro mig, det är mödan värt hundrafallt om!!!

Lycka till

Kram Pea

[kissemjao]

Vi har också i perioder haft samma problem. Mycket hänger som flera redan skrivit på den sociala delaktigheten. Ibland måste man rannsaka och uppdatera. Har hon utmanande uppgifter nog, utöver från "standard"uppgifterna och det vardagliga?
Och du, glöm inte att ta med henne i skötseln av lilla syskonet.

Sen vad gäller att leka ensam. Ja, ibland måste ju mamma var upptagen med annat .
Vad som är viktigt då (tror jag... för det är en fälla hemma hos oss) är att du inte talar om vad hon ska göra utan att det ur hennes tomma tid och tristess föds egna tankar och aktiviteter. Kanske skulle du prova med:
"Mamma ska göra detta nu, (ex. duscha ) vad ska DU göra?" Alltså, trimma upp hennes initiativförmåga, och lita på att hon själk kan fylla sin tomma tid. Och släng bort det dära dåliga samvetet (i alla fall om du vet att du tagit henne i bruk så som hon behöver). Lita på henne... låt henne själv komma på något.


Men så får man också lov att ibland be sitt barn "vänta" eller säga "strax min vän" utan att komma på en uppsats med bortförklaringar och sköljas över av dåligt samvete. Det kan ibörjan mötas av reaktioner av missnöje. Men likaså här: Is i magen min vän! Låt barnet få reagera och hänvisa sen till dess egna förmåga.

[carin73]

Input till att få till sociala delaktighet om man nu får svaret "jag vill inte", som funkar kanon för oss när det kniper med 3-åringen:

"Älskling, när DU jobbat färdigt/ritat färdigt så skulle jag behöva din hjälp!"
"Mmm, ja kommej sen...ja ska baja jobba fädit fust" (som oftast inte är så lång tid)

Ofta är vi vuxna ganska duktiga på att säga att vi bara ska göra det och det först á la Alfons Åberg. Men när barnen vill göra det och det först så säger vi nej, kom NU!

"När du har tid, kan du t r y c k a p å k n a p p a r n a här på tvättmaskinen/diskmaskinen?" (inkl bara sätta in disken/lägga in tvätten tillsammans med mig men det behöver man inte säga just då, knappar är kul!)

Numera säger sonen när jag är i badrummet där tvättmaskinen är:
"Mamma, behöve du nån jälp?"
"Ja tack!! Hur var det nu med de här knapparna här... hmmm... vilken var det först?"
"Ja kommej snat... nu kommej ja... den äj fust"
"Vilken tur att jag har dig. Jag hade precis glömt sedu. Kan du passa på att sträcka mig den blöta tvätten så hänger jag?"
"Inte det. Nähä då får den väl ligga där då..." (undrar hur den ska torka då... mummel)
"Ja kommej..."

Antyda att han nog inte orkar/når/hittar för DÅ blir det utmanande.
"Hmm, tror du att du kan bära in de här lakanen till sovrummet så vi kan bädda rent? Fast, hmmm, de är ganska tunga så kanske... näe, du orkar nog inte dem... kanske..."
"Jo jag ojkaj!!"
"Ja titta, å så bra!"

eller:
"Oj vad många mjölkpaket det var i påsarna här, och det här tunga mjölpaketet. Undrar om du orkar lyfta upp det här på bänken... man måste nog ha fyllt 3 år då..."
"Det haj jag!!"

eller:
"Når du upp och ta in posten alldeles själv om jag öppnar locket, för jag har händerna fulla..."

Häromdagen satt han med ett vykort i ena handen och en lastbil i den andra högst uppe i trappen för att "bumpa ner".
"Mamma, kan du bäja den häj gubben föj ja ha händena fulla serdu..."
"Så gärna så gärna!"

[miar70]

Vilka underbara exempel, Carin73
PRECIS så ska det funka, ju

[anna]

ÅH!! Carin73! Vilken toppenmamma du är!! =D>
Suveränt bra tips!!

kram anna

[carin73]

Delar gärna med mig av det som funkar men letar lika ofta efter konkreta tips till det som funkar mindre bra... ( hur i hela friden får man slut på "va?" trots att man ARTIKULERAR och nästan b o k s t a v e r a r det man tänkt säga Va?).

Varma hälsnignar
Carin