Jag är lite nyfiken på hur er vardag med liten bebis samt syskon fungerar? Vi fick en son för några dagar sedan och storebror är två år. Snart är de 10 pappadagarna över och jag skall ta hand om barnen ensam om dagen (storebror skall vara på dagis 3 h/dag). Ibland tänker jag lite för mycket "vilken tur att dagis finns och att storebror fortfarande sover middag" och det gör jag för jag blir så himla nervös för att inte kunna finnas till för dem båda. Storebror är ju så aktiv och att han skall se mig sitta i soffan och amma (just nu MARATON-amma ) ja, jag vet inte hur det skall gå.
Storebror har tagit emot lillebror väldigt bra. Han vill ofta fram och titta och pilla lite. Hämtar blöjor gör han också ....
Det är väl det att amningen sitter inte än (förstås - jag är otålig) och det tar TID. Nej, jag är rätt nervös faktiskt.
Någon som kan peppa mig lite, kanske tipsa lite. LUGNA MIG!
Lillfisen är tre månader och Storbus drygt 3 år.
Lösningen heter lagom, bra rutiner, så man kan planera vardagen och vara lite förutseende.
Kanske får den nya bebisen inte riktigt lika mycket av föräldrarnas odelade uppmärksamhet, men det får ju syskonets uppmärksamhet också, så det är inet man ska ha dåligt samvete för...
Jag kan känna att det nästan är lättare med två barn än ett. Man är liksom tvungen nu, med två barn, att hitta vardagsrutiner som funkar, för att underlätta för alla. Med bara ett barn var det lätt att falla ur och hänga upp sig alltför mycket på barnet. Nu går tvätt och stök i ett huj med Storbus på damsugaren och Lillfis på armen! Jag kan inte "vänta tills de somnar", för de gör de ju inte samtidigt. Den sociala delaktigeten går också som smort, Storbus älskar att hjälpa till med lillebror och fixa fint hemma t ex...
Förskolan så... Storbus går 5 timmar 3 dagar i veckan. Hon får sitt behov av lek med andra barn stillat där, det känns bra då vi bor på landet och inte hr så många barn i närheten. Hon har själv valt att gå där, trots att jag är hemma med lillebror. När hon är på förskolan går allt i ett lugnare tempohemma, och det är skönt, fast man längtar ju efter pladdret... Så då är det så mysigt att ses igen sedan på tidiga eftermiddagen.
Så här ser en dag ut för oss:
06:30- Lillfisen vaknar, ammas i sängen, vi går upp klär oss och dukar frukost.
07.00- Vi väcker Storbus som kissas, kläs och bjuds till frukostbordet
Efter frukost hjälper Storbus till och duka av, ställa in i diskmaskinen. Lillfisen sitter och inspekterar från babysittern mitt i produktionen...
08:00- Vi klär oss och drar fram dubbelvagnen. Promenad till förskolan (1 km), hon ska vara där 08.30. Lillfisen åker vagn, och somnar snart, Storbus går och åker om hon blir trött.
09:00- Lillbus och jag kommer hem, Lillfis fortfrande sovande. Jag äter min andra frukost i lugn och ro och pysslar lite... Lillfis vaknar efter en och en halv timme ca och äter igen, sedan grejar vi, han och jag i vårt eget tempo till klockan ett, då vi börjar gå mot dagi för att hämta storasyster.
13.30- Hämtas Storbus av mig och en sovande lillebror. Vi går hem i sakta mak, kanske handlar lite i affären om vi behöver. Väl hemma är det mellisdags och matdags för Lillfis. Storbus brukar sdan leka själv på sitt rum större delen ad eftermiddagen (hon sover sällan middag numer), tills det är dags att laga middag vid fem-halv sex.
17.30 kommer pappa hem, sedan är det strax middag...
18.30 när disken är undan och allt klart för kvällen får Lillfisen mat, badas sedan, får en liten godnattslurk och somnar sedan gott ca 19.30-20.00.
Samtidigt läggs Storbus, efter gemensamt bad med lillebror (ibland ett eget) och en godnattsaga, av den andra föräldern (vi växlar). Storbus sover hela natten, Lillfisen vaknar vid 03.30 för ett nattmål fortfarande.
Båda barnen har alla gånger somnat vid abslut senast 20.00. Då har vi oftast en lugn skön vuxen-kväll framför oss, jag och sambon. Ibland ska någon bort elelr ut, ibland har vi saker som ska göras hemma. Men vi har tid att prata och vara ordentligt med varandra. Det är viktigt!
Nu blev det lite hattigt, hoppas du kan läsa!
Kram/Frökenfräken
Det är 1år och 10 månader mellan mina två barn. I början när det var mycket och länge ammande, satt jag i soffan och ammade, så kunde den stora vara nära oss och mysa samtidigt om hon ville (det ville hon ofta...)
Min svärmor brukade också amma sitt andra barn med min sambo(då ca.2 år) på knät, så soffa är kanskje lättare
Jag var också bekymrad för hur det skulle gå och allt, men det gick underbart fint. Jag vill ha en till, så så illa kan det ju inte ha varit då!
Damsugare = Dammsugare
Hihi, beöver nog en korrekturläsare... Inte alltid som det blir rätt när man skriver på datorn och samtidigt håller koll på Lillfisen som ligger bredvid.
Kan tillägga att jag glömde få med Lillfisens eftermiddagslur också. han sover en timme eller två på sena eftermiddagen också.
För att inte allt ska vara rosenrött så berättar jag gärna att jag tycker att det har varit ganska tufft emellanåt. Lillen är strax 2 månader och storebo 3 år och 2 månader. De första 6 veckorna var vi hemma hela familjen. Det blev mycket uppdelat, pappa och storebo och jag och lillebo. Försökte vara med storebo själv en stund varje dag och med lillebo OCH storebo tillsammans varje dag. T ex en promenad där storebo fick köra vagnen selv. Sedan 3 veckor går sonen på dagis deltid och jag pysslar med schema och försöker få till bra rutiner hemma.
Utan att ta mig för mycket vatten över huvudet så tror jag att det börjar utkristallisera sig en ganska stabil vardag. Till för ca 2 veckor sedan var storebro mycket trotsig. Det började egentligen några dagar efter lillebos födelse. Han är jättego och pussar och kramar, hjälper till och håller vakt. Men mot mamma och pappa testar han alla gränser och vill gärna se vad som händer om han gör si eller så.
Det går jättefint med de två på eftermiddagarna när natten har varit god, d v s då lillebo sovit fint till nattmålet kl 03.30. Vid stökiga nätter tryter mitt tålamod som MÅSTE vara på topp med storebo hemma. Det märks så väl om han inte får min uppmärksamhet och när tålamodet dalar ("varför är du så snabb?" frågar han oroligt när jag stressar omkring och är småirriterad... #-o ). Då vänder det direkt och han får det jobbigt (kiss på golv, allt är fel, vill inte hjälpa till osv osv).
Men som sagt, lillebo har börjat finna sig i rutinerna. Det märks. Jag började arbeta in ett småflexibelt schema redan vid 5 veckor, då jag samtidigt började arbeta bort nattmål 1 kl 01. Det har tagit lite tid, ja. Och ju mer man läser här, desto mer frågor ställer man sig.
Storebo har nog börjat inse att jag alltid finns där för honom även om jag måste delas med lillebo nu. Den sociala delaktigheten är a och o. När jag eller pappa försummar detta en halv dag av någon anledning märks det direkt.
Så - glöm inte storebo, vila när du kan och försök jobba in rutiner på dagarna när smekmånaden är över. Det är mina tips!
Varma hälsningar
Carin
Tre härliga söner 2003, 2006 och 2010. Sover som grisar tack vare kur resp standardmodellen.
Hej och tack för att ni delar med er av era erfarenheter!
Imorse var jag själv med båda barnen och det var andra gången. Vi hade en kanonmorgon. Allt bara flöt på. Jag försökte engagera storebror på alla möjliga sätt (dra upp persienner, öppna fönster, hämta blöja till lillebror, dammsuga upp flingor som "råkade" hamna på golvet etc). Räddningen var nog delvis att jag hann amma en 20-minutare innan storebror vaknade. Sådan "tur" kanske man inte alltid har, men idag hade jag det. Lillen somnade i sin vagn när det var en timme kvar att vara hemma innan dagisavfärd, vilket gjorde att jag fick tid till storebror.
Hoppas att det blir fler sådana här mornar. Jag är ju så orolig att jag inte skall fixa det .....
Du fixar det Som du själv sa: Vi hade en kanonmorgon. Allt bara flöt på.
En grej som jag försöker göra, varje dag, är att vara ensam med den största en kvart. Bara vara med henne, göra vad som helst leka, läsa bok, busa eller något annat kul. När man "bara" har två, går det ju, man hittar alltid en kvart.
Kom i håg att syskon är den bästa gåva man kan ge barn
Skönt att se att det finns fler med samma funderingar som jag. Hur får man vardagen att fungera med två små. Jag är full av frågor och funderingar. Tacksam för det forum, även om jag inte hinner skriva eller läsa så ofta som jag skulle vilja.
Rutiner a la BB har varit räddningen för att kunna njuta av min äldsta son och jag siktade redan från början på standardmodellen med nummer två. Det har dock inte varit så lätt som det kan verka när man läser AW. Jag har tutat i så mycket mat det bara går men lillkillen har bara haft ont i magen. Inte varit nöjd alls med att ligga på filten och filosofera när behoven har fyllts utan ledsen över magont. Sömnen har blivit därefter (alltför lite och dålig) och sova på magen vill han inte gärna. Har inte haft hjärta att tvinga honom till magläge även om de gånger han har velat sova mage så har han sovit bättre. Lillkillen har fått akupunktur för magen och jag har lagt om kosten så han börjar må bättre. Men några rutiner är vi långt från trots att vi närmar oss vecka 6. Jag överlever än så länge med hjälp av min man som kortar arbetsdagen morgon och kväll. Jag hoppas snart att lillkillen ska må så bra att vi kan sjösätta standardmodellen till fullo och få till rutiner som funkar för hela familjen. Sömnbristen börjar bli akut för både mig och lillkillen, så mitt hopp är att vi ska få det att funka så fort han mår bättre.
Någon som har liknande erfarenheter med magont och att få till sömnrutiner trots detta? Tacksam för råd och delade erfarenheter. Bla undrar jag hu man får bebisen att acceptera magläge utan att tvinga?
Hej
Jag upplevde den första tiden med två småpluttar som ganska jobbig. Jag hade i och för sig en förlossningsdepression efter första sonen och fick väl en släng av det andra gången också. Det fungerade bättre med tiden. Och när den minste var omkring fem månader började det bli riktigt, riktigt roligt.
Såhär i efterhand tycker jag att jag stressade för mycket i början för att komma in i rutinerna och få bra sömn. Det kom nästan att handla mer om scheman, vagning och matmililitrar än bebisglädje. Så efter ett tag gav jag upp alla tankar på tidiga scheman och körde på med lite flytande standardmodell och sen började Lillebror förlänga natten av sig själv.
Jag är jätteglad för våra rutiner och fasta tider. Det är dom som får allt att fungera och gör vardagen med två småpojkar njutbar och spännande. Men jag började för tidigt och glömde liksom bort smekmånaden.
Två små söta pojkar har fått mig att längta efter fler... Tycker att det är ännu mer fantastiskt att vara mamma nu. Denna gång är jag mycket coolare. Jag har verktygen, jag har erfarenheten. Jag har en liten 2-åring som hjälpreda och en 10-veckors bebis som suger åt sig sina rutiner som en svamp.
Jag försöker att inte stressa - jag menar, vad är det värsta som kan hända? Att storebror tröttnar på att jag inte hela tiden finns redo på sekunden, och att han därför blir otålig eller arg har väl hänt, eller att lillebror börjar skrika för att jag inte kan ta honom direkt. Det är väl det värsta. Och sånt går ju över. 8)
Det enda problemet är att inte kvällsluren vill sitta ordentligt vilket blir lite stressigt att springa mellan vagnen, matlagning, middag etc... Den luren skulle behöva sitta. Men han tjorvar efter 45-minutersskarven och eftersom jag är relativt nyopererad är jag en usel vagnare. Men i övrigt flyter det på bra.
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
Har ni haft några problem med negativa reaktioner från storebror/syster? Storebror har varit väldigt fin mot lillebror och är det fortfarande, men nu har det hänt vid två tillfällen att han har blivit "aggressiv" (=slag) mot honom när jag har suttit och ammat. Jag reagerade säkert lite för starkt för att vara en AW-anhängare och efter en varning fick han sitta i sängen. När det hände en gång till på eftermiddagen "bet" varningen och han backade. Det värsta är att jag kände mig tråkigt arg och hotfull. Borde kanske ha hanterat honom annorlunda. Det kä nns rätt uppenbart att han börjar reagera på att vi inte finns där för honom som förr.
Om pappa håller i lillebror, skall storebror sitta i samma knä (vilket inte går). Om jag bär lillebror, vill storebror att pappa skall bära honom. Vi upplever båda att storebror har blivit mer intensiv i sitt beteende sedan lillebror kom. Ändå tycker jag att vi tar med honom i alla möjliga sysslor. Om han vill gå in och titta på lillebror som sover så får han göra det osv. Lillen sover ju så mycket så jag tycker att storebror får mycket uppmärksamhet ändå. Svårast är ju när jag är ensam med dem båda och när deras behov krockar. Jag är ju inte inne i amningen än heller och det sysselsätter min vardag rätt mycket...
Hur har ni haft det sedan småttingarna kom? Hur har ni hanterat problem som jag beskrivit?
Dina tips är jättebra. Jag kände att det blev fel med förvisning. Borde ha sagt oj då och snabbt bett om en tjänst (typ hämta något). Blev bara så arg och beskyddande. Jobbigt att amma när storebror är omkring....
Bra att du kände att det blev fel med förvisningen, då kommer du att agera annorlunda nästa gång . Det var inte dags för en förvisning, du hade ej gjort vad du kunnat än. När du säger "ojdå, hoppsan" så hinner du tänka ut nästa steg, det blir som en chans att tänka till istället för att reagera direkt. Förstår du hur jag menar? Du är på rätt väg!
Här hemma hade vi en tigerhona som absolut inte klarade av de situationerna i början,beskyddarinstinkten var enorm! Men sen kände hon att det inte var rätt och sökte vidare och fann den rätta vägen. Det är inte lätt att amma samtidigt, men genom att ligga steget före och förebygga så brukar det funka bra. Ta sonen i bruk så mycket du kan! (Kan du hämta mammas väska, blöja, handduk m.m).
!
) ja, jag vet inte hur det skall gå.
....
.....
Som du själv sa: Vi hade en kanonmorgon. Allt bara flöt på. 
Klassiska "Ojdå, hoppsan" och "klappa fint" åter på kartan. Handen om handen. "Så här gör man om man ska röra lillebror."