Sängbyte - problem?

[ciri]

Arvid 2 år har sovit utan problem i över ett år nu. Förra veckan tapetserade vi o köpte nya möbler till ett nytt rum som Arvid ska få dela med storebror. Bäbisen behöver eget rum nu.. Till det nya rummet köpte vi en våningssäng som dom älskar! Pappa o bäbis har sovit i källaren 3 nätter nu när vi kurat för att inte storkillarna ska bli väckta- det har gått bra, både med kuren och Arvids nya rum, men så i natt la vi bäbis i Arvids gamla rum o spjälsäng. När jag sen skulle gå o lägga Arvid ville han in i sitt gamla rum! Han visste ju inte att jag hade lagt bäbis där så jag sa bara - men titta här är ju din nya mysiga säng! Nej dit säger han o vill till gamla rummet. Då berättade jag att Herman hade lånat hans säng nu o så började jag prata om nallen istället. Han la sig men ville inte somna, inget av mina knep funkade (nu går mamma o städar köket, mamma måste gå o kissa, etc) han klev ur eller blev lessen Till slut satt jag mig på golvet innanför hans dörr då somnade han.

Hur gör man då? Jag vill ju inte att han ska känna sig undanskuffad av lillebror nu.. Men vi har ju inga fler rum.

[annawahlgren]

Jag förstår inte riktigt - förlåt

Vem är kurad? Med vem skulle Arvid dela rum? "Älskar" våningssängen - Arvid också, fast bara när det inte är natt...

Vill du förtydliga lite

Generellt kan jag säga att det inte är någon så där väldigt bra idé´att ta bort spjälsängen före trotsåldern

Han saknar sitt lilla "hem" och det har mindre att göra med lillebror och nya rummet än med själva sängen, hans säng

[ciri]

Kanske blev lite rörigt, det är ju tre barn! Pappa har kurat minsta - Herman och nu har Herman fått mellersta - Arvids gamla rum eftersom Arvid har flyttat ihop med äldsta - Isac... oj..
Arvid älskar sin nya säng - han tyckte om att gå o lägga sig de första 3 nätterna men i går blev det lite strul.
Varför han fick ny säng nu var ju för att bäbis-Herman skulle få eget rum nu när han ska lära sig sova, vi har inte mer plats så storkillarna måste dela rum nu redan. (som tur är tycker båda det är jättemysigt)

Tyckte bara det känndes jobbigt när han ville in i sitt gamla rum och det var upptaget. Kanske ska man göra om där också så han får vara med och se att
-nu ska det här vara Hermans rum. Vill inte att han ska bli "sotis" på Herman.

[annawahlgren]

Aha

Lille Arvid var alltså inte förberedd ordentligt, eller alls

Han skulle varit med om att ställa i ordning rummet för bebisen och ställa i ordning åt sig själv inne hos storebror, och han skulle varit med och lagt lillebror i stor stil: "Titta vad du får av MIG, din storebror, MIN säng och MITT rum, det får DU!" - i en attityd av både beskyddarinstinkt och generositet, alltså. Som finns hos alla små barn om man inte "kör över" dem och så att säga tar hand om det själv. Sådana ädla talanger ska både uppmärksammas OCH uppmuntras hos små barn och applåderas högeligen, både andligen och bokstavligen

Ändra inte nu, och rannsaka dina njurar: "Tyckte bara det kändes jobbigt när han ville in i sitt gamla rum och det var upptaget." Ja, du tyckte det var jobbigt, och det kan du tolka som att du kunde leva dig in i hur han möjligen kände det därför att du skulle ha känt så själv (förstås) om situationen varit din.

Då kan du den vägen också räkna ut vad han skulle behövt av förberedelse, för det skulle du också gjort.

Och det kan du ge honom i efterhand. Inte ända från början, men från där ni är nu. Backa bandet en smula alltså och "ta reda på" tillsammans med Arviod om lillebror har det bra i HANS rum, om han sover gott i HANS säng, smyg och spionera och undra verkligen "på allvar", så att lille Arvid både får se med egna ögon att lillebror har det bra och kan bekräfta det för dig.

Förstår du

Lyssna av, ta i bruk, pyssla med honom (och bara honom) kring detta ert gemensamma intresse som är lillebrors välbefinnande.

Han gillar storebror och att bo där och sängen där. Låt det ta den tid det tar för honom att orientera om sig. Han har ett annat natt-centrum nu, så att säga. En sådan förändring går inte på en kafferast för någon av oss. Han "ville" kanske mycket väl till sitt gamla rum och sin gamla säng, men han vill också veta vad som gäller, och hans promenader kan tolkas som rena frågan bara. Han känner sig husvill, tills han hunnit rita om sin inre karta.

Allt är alltså inte missnöjesyttringar. Det allra mesta är enkla frågor, i handling. "Hur ska det vara? Är det verkligen bra för mig, det här nya? Vågar jag lita på det? Eller kommer vargen och tar mig nu?"