Katastrofbrand - hur hantera barnen??

[anna]

Hej vänner!

Jag skriver för min syster Lindas räkning, även hon är registrerad här och gör inlägg ibland.

I helgen brann deras hus ner!
Det är helt fruktansvärt!
Huset går inte att rädda, och det mesta av deras saker är totalt förstörda!
Däribland barnens kläder, sängar och leksaker...

Miranda är drygt 4 år, och Melina är nyss fyllda 2.
I nuläget bor hela familjen hos våra föräldrar.

Miranda säger att hon vill se huset.
Jag har sett det själv, och ni kan inte föreställa er i er värsta fantasi hur hemskt det är!
Dom vet inte om hon bör se det eller inte.
Kanske blir det jobbigt för henne.
Kanske är det ett sätt att förstå att det bara inte GÅR att bo där.

Vad tror ni???

Miranda pratar mycket om det, och leker brandman o.s.v,
men det är väl ett sätt att hantera det hela.

Rutinerna följs som vanligt, och min syster är lugn och samlad trots allt.
Men hon kan ju inte skriva och fråga detta själv, för hon har ju ingen dator nu längre.

kram anna

[Susanne*]

Hej Anna
Så otroligt fruktansvärt. Är verkligen en sådan sak (ytterligare en) som man bara aldrig tror ska hända. Tur de har varandra och att alla är hela.

Om jag utgår från hur min dotter var när hon var fyra år så hade jag definitivt låtit henne se det. Låtit henne leda i frågorna och inte göra det mer dramatiskt (trots att det är det) än vad hon kommer fram med. Betonat vikten av att alla är tillsammans och att saker är saker. Vända det till så "kul" det går. Tänk, nu får du ny säng etc. Kul att bo hos mormor och morfar ett tag. Jag hade valt att spela teater för att inte skrämma barnen. De blir mer rädda av förändrade vuxna än förändrade saker.

Så klokt att du och din syster frågar och hanterar situationen. Vi kan inte hindra att saker händer, men vi kan påverka vad vi gör av dem.

När min flicka sedan blev 6 år så var hon otroligt rädd för att vi skulle dö. Hade en rejäl "sexårs-kris" då hon grät hysteriskt varje morgon. Kanske bra att vara lyhörd även framåt för denna "händelsen" då det kan komma upp igen på olika sätt.

Hälsa din syster en varm kram.
Susanne

[sigrid]

Sender en varm tanke til din søster og hennes familie.

Jeg ville ha vist mitt barn restene av det nedbrente huset. Du sier at Miranda vil se huset og jeg mener at hun kan se det slik det er nå.

Jeg ville gitt svar på barnets spørsmål på en rolig måte slik at han/hun kunne ha følt seg så trygg som mulig på tross av at alle barnets egne bumerker og kjente og kjære, fysiske eiendeler er borte vekk.

Livet går videre og etter en slik forferdelig opplevelse arbeider man for og ser fram mot et nytt sted hvor man skal bo.

[Sagomamma]

Instinktivt känner jag också att hon borde få se huset, så hon kan "gå vidare" och förstå vad som hänt! Och även om det inte är så lätt, så försöka hitta positiva aspekter med det hela. Till exempel det som nämndes -att det är roligt att bo hos mormor osv...

Ge din syster och hennes familj de varmaste kramar från mig...

[liw]

Åhh vad fruktansvärt. Lider verkligen med dem! Men så skönt att alla mår (efter omständigheterna) bra.

Håller med föregående talare! Vill hon se huset så låt henne göra det men utan att göra ngn stor affär av det (om din syster klarar det förståss...). Visa vad som hänt så att hon (om möjligt) lite lättare kan förstå och låt henne sen i egen takt fråga. Och svara bara på det hon frågar för det är bara det hon kan ta in.

Så skulle jag ha gjort i alla fall...

Hälsa din syster en bamsestyrkekram från mig!

[anna]

Hej!

Tack, snälla, för svaren vi fick!
Och alla var ju överrrens också, vilket gjorde det lättare för Linda att ta beslutet.
Hon tyckte redan innan att det kändes som det rätta att visa barnen,
så nu blev hon mer övertygad!

Hon åker dit idag.

kram anna