ledsen vid läggning

[anna77]

Hej alla!
Jag har lite funderingar kring läggningen. Jag har ju läst att den ska ta max 2 minuter. Vi skrattar och stojjar ute i vardagsrummet, gör oss i ordning etc men sen när vi kommer in i sovrummet blir min dotter lite orolig och börjar snyfta lite. Jag kittlar för allt vad jag är värd, men...Jag tror jag har blivit lite stressad över att det ska ta max 2 min så jag har kanske överfört det på henne? Därför undrar jag om man man ta det lite lugnare än så, titta på mjukisdjur, peka på lite saker, pilla på gardin och att det kanske tar lite längre tid? Dessutom har jag inte fått upp vår mörkläggningsgardin än och har därför sopsäckar (inte sååå charmigt) på fönstret och vanlig gardin över. Jag tror inte att ens mörkläggningsgardinen kan vara lika mörk som sopsäckarna även om de sistnämnda inte är så fina...Kan det bli fel för min dotter om det bara är lampan som är tänd i taket när vi kommer in men det är fördraget för fönstret (jag låter säckarna hänga kvar hela dagen då det tog sån tid att få upp dem och hon ändå har daglurar ute)?
Tack för alla underbara svar!!!!

[susanneethel]

Hej anna77!
Skrattet till godnattet brukar man göra utanför sovrummet, och det finns ingen tidsgräns för det. När det är klart så går man in, lägger tillrätta barnet i sängen, ramsar ut. Något annat behöver du inte göra. Jag har alltid gjort klart och mörklagt innan.

Vill du vara snäll och välja en tråd som du skriver allt i? Det blir lättare att svara bra då. Det blir inget sammanhang när du har 5 olika trådar.

[anna77]

Hej!
Jag har äntliigen förstått vad en tråd är!
Jag har fortfarande problem med snyftiga läggningar. Jag kittlar för allt vad jag är värd, men vi hinner bara inte komma fram till sängen innan min dotter snyftar och det känns så fel. Jag vill att hon ska vara glaaaaad!
Sedan gråter hon i en minut till fyra fem innan hon somnar. Bör det försvinna under den första månaden efter kurens början? Brukar ett "färdigkurat" barn (sen vet jag att alla alltid någon gång har bakslag) inte gråta alls vid läggning?

Tack för bra svar!!

[SusanD]

Okej då håller vi oss till en tråd för annars blir jag som en förvirrad höna .

Vad det gäller nattningarna så gör du skojiga saker med den lilla utanför sovrummet. Man behöver inte kittla ihjäl dem, själv skulle jag bli galen om någon killade mig, visst skrattar jag men bara för jag inte kommer undan. Jag vet ju inte hur gammal din lilla är (skriv gärna det i din Profil, vet du inte hur man gör så fråga så vägleder jag dig gärna ) men vår lille som är 10 mån älskar när man sniffar på fossingarna och säger att det nog ändå luktar lite tass-svett (ja, vi har hundar) och så nyser man intensiv, han skrattar så han kiknar. Han älskar tittut också och då kan han hålla för mina ögon eller sina egna eller så håller jag för mina ögon eller hans ögon. Lite tips bara

När du sen lägger den lilla i sängen så är det din ATTITYD - som säger att så här ska det vara, det är skönt att sova i sin säng och jag håller vakt utanför så du kan sova lugnt - som ska råda. Blir hon ledsen kör du bara på som vanligt, ändra inget för då börjar den lilla undra. Sen gäller det att, återingen, lyssna för skrik är inte alltid ledsna, de kan vara trötta, sura, arga, irriterade också. Vissa små tar tid på sig för att komma iordning i sängen, hitta en skön sovställning och då kan detta utföras under lite snyftande och hojtande vilket inte betyder att barnet är ledset och vill komma upp.

Lycka till och så ses vi på samma tråd i fortsättningen

Kram Susan

[susanneethel]

Hej Anna77
Nu fick jag lite dåligt samvete för att jag klagade Förlåt.

Skrattet till godnattet tips:
Karl tycker tittut är jättekul, och att jag leker rädd och säger "Iiiiiiiiiiiiii" när han "hittar" mig bakom ett hörn. Helst ska jag krypa iväg och gömma mig då, det är bus-kul.
Att titta upp bakom ett bord och ner under bordet tycker han också är kul. Lurig min krävs.
Pappapussar är kul för han har skäggstubb. Om man orkar är det kul att bli hissad upp i taket (pappajobb det också han väger ju 12 kg nu).
Att peta på näsan eller i magen och säga pip är kul ibland.

[annawahlgren]

Tack, SusanD Tack, susanneethel

Låt du sopsäckarna vara kvar. Lampan tänd när ni kommer in, och så sätter du barnet i sängen (ålder, tack, ja ) och så släcker du - kanske med ett glatt "Go'natt, lilla lampan" och så lägger du barnet tillrätta, distinkt och snabbt, med ett ögonblicks avslutande "tryck" eller solfjäder, och så direkt ut, vänd mot dörren, med ramsan som du påbörjar när du går och hinner ut med under första "versen" och fortsätter med utanför dörren OCH på väg därifrån. (Det krävs magstöd och småhurtig, övertygande Attityd av självklarhet!)

Kuren gör sig inte av sig själv. Man kan inte vänta sig att det "blir" si eller så om man faktiskt inte åstadkommer och genomför det själv. Man måste fortsätta ta ledningen och fortsätta odla Attityden. Läs Mammut Marias klistrade tråd om förhållningssättet - det som avgör alltsammans

Din otålighet här och din oro, som avspeglas i din fråga, smittar förstås av sig på barnet, som INTE är rätt person att bekräfta DIG, "svara" DIG.

Du dröjer antagligen på tröskeln och har helt enkelt svårt att gå din väg och överlåta resten åt barnet, som ju fått allt hon någonsin kan behöva och önska och mår hur bra som helst - men ställer frågor, tills hon fått (för henne nöjaktiga) svar.

Gör omedelbart andra ljud i huset, som kan hjälpa DIG att släppa av på din överkoncentration - gärna hög, glad musik (utan sång) - och lär dig låta lilla älsklingen vara i fred. Hon behöver inte din oro. Hon behöver ditt glasklara, tveklösa, orubbliga lugn

När dessa av dig initierade och genomföra polletter trillat ner hos henne, kommer hon att formligen älska både sin säng och att gå och lägga sig. Tro mig Men det gör sig inte självt. Det är du som ska freda henne för vargen och ge plats för den sköna glädjen över att både sova och leva överhuvudtaget