Arg som en varg

[Iritea]

Hej alla!

Jag är i behov av hjälp med min 3år och 3 mån gamla tjej. Hon gör så otroligt mycket tokiga(dumma) saker. Idag exempelvis har varit en enda lång rad av bråk. Kladdar med maten, kastar sand, skvätter ner mej i duschen, slår lillebror i huvudet osv osv får en varning och sen får hon vara själv. Missade två roliga aktiviteter idag för att hon bara "trotsar". Vet inte vad jag ska göra blir bara arg tillslut. Gör inte så funkar absolut inte att säga. Hon har två huvudansvarsområden hemma duka bord och laga lillebrors mat i mikron något som hon är helt övertygad om att ingen annan kan. Hon sover och äter bra men det här gör mig så vanmäktig känns som jag gör fel för jag blir verkligen JÄTTEARG till slut skrek åt henne i duschen idag när hon trots att jag bad henne sluta bara skvätte ner mig Så snälla ni kloka. Tips råd ideér. Många tacksamma kramar på förhand från Iritea

[Ottilia]

Hej Iritea!

Förstår att det kan kännas frustrerande för dig i dessa situationer. Men mest tänker jag på hur frustrerad din lilla tjej också måste känna sig. Trotsen är ju egentligen en massa frågor till er. "Är det verkligen inte okej att kladda med maten/kasta sand/skvätta vatten?" Då gäller det i vanlig ordning att svara på frågan i form av ord och handling. Har du läst avsnittet om trotsåldern i Barnaboken? (Startar på sida 487). Läste det själv för inte så länge sedan och där står det en massa konkreta tips.

/Ottilia

[Annelie H]

Hej..
Att skrika är definitivt inte en bra väg..(vet av erfarenhet).
Precis som svar ovan är trotsen (som egentligen borde heta "livskris" enligt mig) en bunt av frågor. Allt som har varit så självklart för din lilla tjej ÄR nu inte så självklart. Hon håller på att upptäcka att världen inte snurrar kring henne och att det finns MER därute så tänk dig att den grund, den stabila självsäkra grund hon hitills har stått på faktiskt gungar just nu...

Under den tiden är det jätteviktigt att först och främst behålla lugnet...att svara på hennes "frågor" med total självkontroll och att visa henne en väg ut och samtidigt vad man får och inte får göra...

Så till exemplet i dushen. När hon skvätte ned dig, kunde du ha sagt..."Nåväl, du är ju så stor att du kan skvätta, vad braaaaaa, då fixar du detta själv så går jag och fixar ngt annat!!!" Och bara helt sonika lämna henne där att ta hand om duschen själv...
Eller, skvätta tillbaka och få en stund tillsammans av asgarv och lycka och "tokeri" Eller lugnt säga..."vad tokigt, du skvätter, nu är jag blöt så när du nu är klar, hämta torra kläder till mig" Att bara be henne sluta märker du ju själv som sagt, inte fungerar.

När hon slår lillebror är det "klappa fint" som fortfarande gäller, lugnt och sansat med ett hoppsan sa, eller "oj då" och sedan en kram...och att samtidigt ge henne uppgifter med lillebror, hämta blöja mm...(se stickyn social delaktighet)

Den social delatigheten kan utökas..det fixar hon och det hjälper mycket...

Kastar hon sand och inte slutar så kanske en rejäl förvisning UTAN skuld är på sin plats...Där hon får tänka efter, du lugna ned dig...

Får hon LAGA maten hon kladdar med? Om hon är med från scratch så kanske det funkar bättre...Får hon duka av? Diska? Torka bordet?

Kladdar man med maten, ingen mat, återigen lugnt och tryggt...så hon VET vad som gäller..Klar, kärleksfull och självklar ledning är vad alla dessa små trotsare behöver..

Sist men inte minst utan MYCKET viktigt är att skratta..dessa små gullisar BEHÖVER skratta..Gör ALLT som står i din makt att få henne att fullkomligen KIKNA av skratt minst ett par ggr om dagen...där allt är så tokigt att hon bara döööööööööööööör...

[Iritea]

Tack för svaren!

Ska fortsätta kämpa på läsa barnabokssidorna igen. Men framförallt ta timeout själv när huvudet håller på att spricka av ilska och allt annat än trevliga tankar pyser ut genom öronen. Jag och dotterna hade ett långt snack där vi gemensamt kom fram till att det är okey för unga fröken att mamma lugnt och stilla går ut i trädgården en sväng "tills åskan dragit förbi" (supersnälla silverSara och stålHenrik)

Kramar Iritea

[annawahlgren]

Jag och dotterna hade ett långt snack där vi gemensamt kom fram till att det är okey för unga fröken att mamma lugnt och stilla går ut i trädgården en sväng "tills åskan dragit förbi"

Hm Låter fint men jag får nog varna dig lite här:

Man gör inte överenskommelser med ett trotsbarn. Överenskommelser är nämligen det första som är till för att ifrågasättas

Det kan funka en gång, men en gång är ingen gång

Man tar ledningen. Och det gör man i handling, ackompanjerat av ord, inte styrt av ord, och framför allt inte inväntandes lilla barnets godkännande nickningar och bekräftelser.

Resonemang där man "gemensamt kommer fram till" det ena och det andra lägger en börda av både ansvar och skuld på lilla barnet som små trotsbarn ska förskonas ifrån till varje pris De har de tillräckligt besvärligt ändå.

Läs gärna också - när du nu ändå håller på - Gifta sig med barnet eller förbereda det för livet? och i Fostran-blocket om Skuldens förbannelse.

Det här lilla barnet behöver veta sig behövt, faktiskt, praktiskt och konkret. Hon tycks mig fråga alldeles kolossalt efter KLOKA saker att göra, där hon verkligen gör nytta, bortanför alla känslor och verkligen bortanför mammas åska. I brist på det gör hon en hel del okloka saker, om man säger, men GÖR gör hon. Kanalisera det! Använd energin! Entusiasmen, för allt är ju verkligen inte "bara" trots

Systematisera Du är ingen serviceinrättning och hon är ingen fritidsartikel. Ni är ett team - ska vara - inte i alla orden, känslorna och resonemangen utan i handling, i "flockens" gemensamma kamp för tillvaron

Förstår du

[Mindy]

Kolla också den här tråden!
http://annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7061