Hjälp! Vi ger upp snart! Hur får man barnet att ta ramsan?

[Gladys]

Natt 1 och 2 på kuren gick fantastiskt bra, vi var förbluffade, det var som trolleri. Sonen, som snart blir 11 månader , hade tidigare vägrat sova nån annanstans än i våran säng. Nu somnade han lugnt på två minuter med solfjäder och ramsa. Natt tre däremot blir det katastrof. Efter vad vi läst måste vi nu vidare, vi får inte fastna med solfjädern, vi måste ut.
Resultatet blir att han står upp i spjälsängen och skriker. Han blir inte det minsta lugn av ramsan, han lägger sig inte ner. När han skrikit och gnällt i 2,5 timmar ramlar han av trötthet, slår i huvudet och blir riktigt hysterisk. Nu går pappa in och ramsar och solfjädrar tills han somnar.
Resten av natten vaknar han flera gånger och vi går in direkt och ramsar och solfjädrar. Han har nu svårare att somna om och vaknar vid minsta lilla ljud. Det känns som att vi nu har förstört tryggheten han börjat känna i spjälsängen.

Jag kan inte säga att han låtit jätteledsen hela tiden vi hållit oss ute och bara ramsat vid dörren. Det har varit skrik, gnäll, gnöl, små rop, tyst korta stunder, skriker upp sig igen efter att ha hört ramsan. Vi la tillrätta några gånger också men han ställde sig fort som attan och skrek än värre. Hur som helst så kändes det som tortyr till slut, det kändes som
5-minutersmetoden, vi stod inte ut. Men även om vi skulle vara hårda och envisa och j-r inte ge oss, inte gå in förrän han blir tyst, så skulle ju hela nästa dag bli helt rubbat om ungen nästan inte sovit på hela natten. Allt skulle ju bli upp och ner. Denna natt fick han ca 6 timmars söm. När han sov med oss så sov han ca11 timmar. Problemet var inte att han vaknade på nätterna utan att 1. Han klättrar och ramlar ur sängen och vi var trötta på att ha dammsamlande kuddar och trädgårdsmöbelsdynor nedanför sängen. 2. Vi vill ha lite privatliv. 3. Syskon är på väg (trots brist på privatliv).

Vi har sedan gjort som natt 1 under några nätter med den tanken att kanske kan vanan ta över, att han sover gott större delen av natten, eller att ramsan liksom går in i hans undermedvetna så att den kan ta över. Han vaknar ca 4-5 gånger per natt, somnar oftast om efter 5-10 minuter men har haft ett långt skrikpass på ca 1 timme under alla tre nätter. Vi är alla trötta på dagarna och börjar känna oss uppgivna. Det känns lockande att låta honom sova hos oss igen så vi får nåt vettigt gjort på dagarna. Men samtidigt, vi vill ju att han ska vara trygg och somna själv och det måste ordnas innan syskon kommer i januari.

Vi fattar inte riktigt hur det är meningen att man ska göra, tycker det finns motsägelser i hur metoden beskrivs. Man ska inskränka trafiken, ut, inte störa, inte komma in med vargen svansandes mellan bena, låta barnet sköta sina livskriser själv, lyssna, inte ha för bråttom o.s.v. men samtidigt ska barnet inte skrika, det är jag som ska lugna, inte överlåta det på barnet. Frågan är HUR??? Hur ska man få barnet att ta ramsan, att bli lugnad av ramsan?
I alla exempel vi läst om barn som kuras så har ingen skrikit så länge utan de verkar ta ramsan på några minuter, hur går det till?

[Gäst]

Resten av natten vaknar han flera gånger och vi går in direkt och ramsar och solfjädrar. ..Det känns som att vi nu har förstört tryggheten han börjat känna i spjälsängen.

Men även om vi skulle vara hårda och envisa och j-r inte ge oss, inte gå in förrän han blir tyst, så skulle ju hela nästa dag bli helt rubbat om ungen nästan inte sovit på hela natten.

Vi har sedan gjort som natt 1 under några nätter med den tanken att kanske kan vanan ta över, att han sover gott större delen av natten, eller att ramsan liksom går in i hans undermedvetna så att den kan ta över.

Hej Gladys!
Jag har quotat några meningar som du skrivit, som jag tycker belyser vad jag tror att det hela handlar om. Det här ska snart ordnas upp, ni är jätteduktiga som startat med kuren, och så fint dessutom. Det var bara det att det slirade lite, natt nummer 3 när det blev återfall som det oftast blir någon av nätterna. Men skadan kan repareras!

Ja, tryggheten han börjat känna i spjälsängen ska återfinnas. Och då måste ni backa och lyssna. Ni skriver att ni sedan natt 3 gått in direkt och ramsat och solfjädrat. Egentligen ska ni bara ramsa vid dörren, ju, och använda solfjäder vid absolut totalkris. Just nu, känner ni att ramsan är det svåraste verktyget att få kläm på, men den är likväl det kraftfulla verktyg som SKA få sista ordet och följa barnet i sömnen.

Jag förstår att man kan tycka att de är förvirrande, råden ni får. Men det handlar (faktiskt) om att ni måste backa och inte ge er med mindre än att han lugnar sig med era verktyg. Ingen osäkerhet nu, det går inte att se om vanan tar över och om ni kan smyga in ramsan! Var bergsäkra på att han kommer somna (eller spela väldigt god teater i några nätter )

Hårda ska vi inte vara! Envisa som synden, men ännu mer säkra! För hård, det är man om en ledsen unge inte får hjälp, och det ska den absolut få enligt AW:s filosofi.

När han börjar gnöla på natten, ramsa då med er magnifika ramsa. Hugg honom direkt innan han hinner skrika upp sig. Ramsa högt, säkert, lugnt och vänligt (har ni SHN-CDn?), den är jättebra för att öva på ramsan. Öva, öva ! Rösten ska liksom vara okuvlig, inget darr på manchetten här, ni är så himla övertygade om att han kommer somna jättegott. Man vill få till en "kommunikation" med ramsan, så att den går in även om inte barnet omedelbart tystnar. Efter den första ramseomgången, gå därifrån och gör ljud i huset, eller sätt på lugn musik i vardagsrummet. Avvakta. Blir det mer eller mindre skrik? Argt eller ledset, osv.? Blir det kris, så "får" ni gå in men dröj er inte kvar där inne, lägg lugnt tillrätta och solfjädra kort. Ut med lugna trygga ramsan.

En bra tråd som handlar mycket om ramsan är även Iduns, "första natten..." under "kuren för större barn". Där kan ni följa hur hon arbetat med ramsan på ett bra sätt.

Lycka till nu, ni vet att det går och att ni kan, för ni gjorde det de första nätterna. Skriv och berätta hur det går!

hälsning från Åsa B

[susanneethel]

Hej Gladys!
Åsa har ju redan svarat, tänkte bara lägga till lite om ramsande.
Jag hade också problem med ramsan. Men jag märkte att om jag lät riktigt glad så tog den. Även om man inte är glad så låter man glad om man ler stort. Ramsa lite efter hur barnet låter- du måste ju höras över barnets röst. Jätteglada ramsan vid stor gråt brukade jag ha.
Men är det mest gnöl så ramsa med mindre bokstäver. På min Karl gick det bra att låta lite disträ, oengagerad, när han gnölade.
Det är ju inte alls säkert att det är lika med ditt barn, du får prova dig fram.

[Gladys]

Tack så mycket för svaren Åsa B och susanneethel . Allt har vänt för oss nu och det funkar kanonbra. Redan efter att ha skrivit inlägget började jag fundera och inse att vi försökte ta någon slags genväg, att vi inte hade tagit metoden till oss fullt ut. Först när jag formulerade och satte ord på hur vi gjort och hur vi känt så insåg jag det. Det var nog också till stor del tröttheten som gjorde att vi kände oss så förvirrade och uppgivna. Vi insåg nu att vi måste följa kuren till punkt och pricka och verkligen, verkligen, verkligen tro att det skulle fungera. Vi har inget annat val tänkte vi. Vi kan inte kasta bort det vi uppnått hittills, vi SKA genomföra detta. Det som hjälpte oss allra mest var att läsa inläggen i detta forum och bli stärkt och peppad av alla kloka människor. Vi är inte ensamma i det här, massvis av andra fixar det, metoden fungerar. Så inföll sig till slut Attityden, vi förstod vad den innebär och omfattade den till fullo. Och nu funkar det!

Vi går inte in längre utan ramsar vid dörren. Första natten sedan vi började om tog det 2h för honom att fatta galoppen och somna, sedan vaknade han ynka tre ggr under natten och somnade om direkt på ramsan. Ungefär samma visa var det igår natt. Ikväll somnade han efter 20 minuter och sover gott sedan dess. Det känns otroligt bra. Inte bara det att vi och sonen kommer att sova gott hädanefter, utan jag känner det på nåt sätt som att jag fått en aha-upplevelse. Att jag verkligen har krisat ihop och varit nära att ge upp och känt mig jättemisslyckad, men har rest mig ur det och verkligen lärt mig något nytt. Saker som jag trott mig veta och kunna, men som jag inte omfattat fullt ut. Framför allt tror jag det handlar om detta att ha tilltro till min son, att först när jag verkligen tror att han klarar det – då gör han det. Att det i så hög grad handlar om en själv och hur ens egen oro eller säkerhet smittar av sig. Det har varit en omtumlande upplevelse faktiskt, att se hur han svarar direkt på sova-hela-natten- kuren. Plötsligt känns det som att efter detta så finns inga hinder längre, herregud nu fattar jag hur man gör när man tar hand om och fostrar barn.

Tack än en gång!

[Gäst]

Gladys, det här var det mest kloka och insiktsfulla jag läst på länge! Och se på det underbara resultatet

Ta dessa erfarenheter till dig och känn känslan när man tror på barnet och sig själv - sammanhanget familjen - och se hur den tron leder mot "det goda livet". De här tankarna och reflektionerna kommer att föra dig säkert fram på föräldraskapets guppiga väg !

Tack för att du ville berätta - det ger så mycket!

[susanneethel]

Vad glad jag blev när jag läste din berättelse! Bra gjort

[Kantarella]

Åhh, jag blir rörd till tårar av det du skriver! Jag kan riktigt känna lättnadens suck från både er föräldrar och ert barn när denna "polett" trillade ner. Det du beskriver är PRECIS det det hela handlar om. Den berömda attityden som kan vara nog så svår att hajja. Men genom att läsa, läsa vidare och verkligen läsa på, reflektera precis som ni gjort så bokstavligen ramlar insikten ner och lägger sig tillrätta.

Stort grattis och vårda Attityden ömt. Den gör hela skillnaden...

/Åsa

[Gäst]

Hej!
Det var roligt att läsa, jag kände igen mig så bra i det du skrev också. Det är så häftigt hur man förvärvar nya erfarenheter och utvecklas som människa, man riktigt KÄNNER hur man växer!
Kram/
Åsa B

[susanneethel]

Hej igen Gladys
Jag tänkte på sista meningen du skrev, när jag läste tråden igen. Har du läst Barnaboken också? Annars vill jag tipsa dig om den, du kan nog hitta en hel del som du också kan ha nytta av i den.

[annawahlgren]

Tack, Gladys Det var den mest insiktsfulla "rapport" jag läst på länge. Helt underbart Jag är så oerhört glad, tacksam och STOLT över både dig, barnet och SHN-kuren

Jag tar mig med största förtjusning och tacksamhet friheten att citera dina inlägg på "Livet efter kuren - en uppmuntran", där de sannerligen pryder sin plats. Till hjälp, insikt och stöd för andra.

TACK