Gjorde vi rätt?

[KristinaoLeo]

Hejsan,

Vi har precis avklarat vår 2 natt av kuren. Vi har en son som heter Leo och han är 8 månader.

Vårt schema ser ut så här

07.30 Frukost
09.30-10.15 Förmiddagslur
11.00 Lunch
12.30-14.00 Middagslur
14.30 Mellanmål
16.15-16.35 20 minuters lur
17.30 Middag
18.00 Bad, Lek, nattslurk
19.30 God natt

Vår 2 natt såg ut så här

19.30 God natt, Leo vrider och skriker. Svarar ej på buffning. Gör solfjäder och går där ifrån. Han gnäller, men svarar då på ramsan x8 och tystnar

20.13 Vaknar och skriker, Ramsar x8 (ingen effekt) buffar och gör solfjädern. Går ut ramsar x8 allt medan rösten hans stegrar. Gör solfjädern igen och går ut och ramsar x8. Somnar efter vi hållit på i 9 minuter.

22.55 Vaknar, jag ramsar , men han ger sig inte. Solfjädern 2gg a 10 sek. Han lugnar ned sig. Går ut och ramsar, Leo somnar efter 4 min.

23.40 Gnyr lite, Jag ger ramsan x4 och han somnar.

02.10 Gnyr, men somnar om utan ramsa.

04.26 Gnäller, jag ramsar x12. Leo somnar efter 3 min

06.02 Leo skriker, jag ramsar x8, han lugnar ned sig och pratar istället. Tystnar efter 5 min.

06.30 Vaknar och gnyr, jag ramsar, han skriker, jag buffar, ramsar, han bara stegrar. Gör solfjädern, men han vill inte lugna ned sig. Klockan 07.15 i en skrikpaus (en kvart tidigare innan frukost enl schema) plockar vi upp honom.
Då har jag hållit på med ramsande sedan 06.30

Gjorde vi rätt, att plocka upp honom en kvart tidigare? Vad kan vi göra annorlunda imorgon bitti? Hur kommer det sig att han inte svarar varesig på buff, solfjäder eller ramsa? Är det en svår tid att kura om

Tacksam för svar, råd

Kan tillägga att 1natten så liknande ut.

[annawahlgren]

Välkommen är du

Hur kommer det sig att han inte svarar varesig på buff, solfjäder eller ramsa?

Jag tycker du är alldeles kolossalt duktig. Du jobbar ju på hur fint som helst. Och svarar han inte Det gör han väl Jag tycker han beter sig som enligt rena skolboken!

Därför att du följer skolboken

Så när som på ramsan, kanske, som du ännu inte riktigt har arbetat upp riktigt effektivt - men jag säger kanske, för inte heller det går på en kafferast. Jag menar, man kan ha övat in en hur suverän ramsa som helst med värsta magstödet och allt, enligt konstens alla regler, men det tar ändå en natt eller två eller ibland t o m ett stycke in på tredje, innan lilla barnet verkligen tar till sig ramsan. I regel brukar det ske under andra natten. Då känner man att en dialog uppstår - man kan avlyssna och tolka barnet och ge rätt tonfall och sätta in ramsan i exakt rätt tid. Och får svar (t ex i form av talande tystnad) Den där dialogen är en väldigt häftig känsla, och den missar du inte när du får den

Så lite mera tålamod tycker jag du ska odla, och så ska du se till ditt fantastiska arbete, som är målmedvetet och bra, och ge dig pris och beröm från mig

Läs på i Lathunden igen (det kan man inte göra för många gånger) och läs frågorna och svaren i Sova hela natten (även för andra åldrar). Det peppar och stärker. Det gäller att veta exakt vad man gör och varför, så att man inte börjar "fråga" barnet.

Överarbeta inte alltsammans nu och för allt i världen, bestäm dig inte för att han inte "svarar" Det enda som ska till är lite mera tålamod. Inte att du kastar dig över det ena efter det andra och "prövar" utan att du verkligen genomför Om och alls du gör något, ska det genomföras lugnt och målmedvedvetet. Men det ska inte övertrafikeras och inte blandas ihop saker.

Under vargtimmen (4-6) får man vara extra försiktig. Springer du in då, meddelar du barnet i handling antingen att morgonen har kommit eller att vargen verkligen är på ingång, så att barnet måste "räddas". Och ingetdera är ju särskilt sant, eller hur

Läs i Tips och inspiration i Sova hela natten om tidiga morgnar och gör (senare) som det står där, men framför allt, ta det alldeles lugnt, fortsätt fint, du är ju alldeles i början av kuren

[KristinaoLeo]

Tack för svaret och de uppmuntrande orden Anna

Vi ger oss inte, Leo behöver sova och vi också.

Idag tog dock pappa över nattningen och det blev livat. Leo grina i 30 min, min sambo buffade lite i början, solfjädern och sen ramsade han. Men han fick som sagt ramsa i 30 min innan Leo lugnade ned sig. Leo var genomsvettig och ledsen.

Det kändes så jobbig och elakt då

Kan han ha reagerat så för att pappa tog över dvs en ny person
Jag hoppades att vi skulle slippa sådana långa utbrott 3:e natten.

Nu känner jag mig faktiskt orolig för nattningen imorgon redan nu, vill ju inte att han är så ledsen. Han var lugn så länge som min sambo var i rummet, men så fort han fick solfjädern så spänner han till i hela kroppen och gallskriker. Sen fortsätter det så genom ramsandet.

Jag tror tyvärr att Leo somnade av utmattning och inte av den lugnande ramsan. Och det känns ju helfel.

[annawahlgren]

Har ni tränat buffning på varandra Det är den som ska få lilla barnet lugnt, tyst och avslappnat i kroppen. Se dvd:n. Han ska INTE skrika några 30 min annat än av och till första gången första natten, när han inte har en aning om vad som pågår.

Är du orolig inför i kväll ber du om bekymmer. Läs på och peppa dig och framför allt, öva, öva, öva! Och det ska vara roligt att öva, inte oroligt och nervöst.

Jag ber dig läsa igenom vad jag skrev tidigare och verkligen ta det till dig, om du kan

Jag vill inte att Sova hela natten-kuren ska misshandlas, förstår du

[KristinaoLeo]

Hej,


Nu har vi upplevt något tråkigt

När min sambo matade Leo så gick jag och drog ned rullgardiner samt släckte ned i sovrummet. Detta ser Leo från soffan och reagerar direkt med att grina och skrika. Vi lugnar honom med skratt och prat. Men vi såg direkt att han var rädd för rummet och då troligen att sova.

När vi sen efter bus o lek bär in honom så börjar han skrika när jag lägger honom i sängen, han får panik. Jag buffar någongång samt solfjädrar går fort ut och ramsar. Det tar 8 min innan han somnar. vilket kanske inte är sålång tid egentligen, men han är ledsen under hela tiden.

Vad har vi gjort för fel, varför reagerar han som han gör med sovrummet, sängen? Nu är han rädd att gå och lägga sig.

Jag tycker att vår attityd och vårt förhållningssätt är bra och vi har läst och läst om och omigen.

Vad ska vi göra.

[annawahlgren]

Jag är hemskt ledsen, men det går inte så

Att få sova så skönt är en tillgång, inte en påfrestning. Det är det ni ska förmedla. Det lyckas ni inte med. Då får ni helt enkelt bestämma er. Tycka synd om, trösta och låta slippa - eller betrygga, i ordets rätta bemärkelse

Fär det sistnämnda måste man ha en attityd av självklarhet som bygger på att man vet precis vad man gör och varför och att det ligger i barnets intresse.

Konkret kan jag undra varför du går in och släcker etc innan - i stället för att låta honom vara med och pussa rullgardinen godnatt till exempel och själv släcka lampan, med tack så mycket för hjälpen

Ta dig en allvarlig funderare, tillsammans med pappa. Jag vill inte att Sova hela natten-kuren ska misshandlas Det minsta man (jag i alla fall, som arbetat ut den) kan begära är väl att den som bestämt sig för att genomföra den verkligen gör det också, med barnets intressen för ögonen

Läs gärna sticky-tråden om SHN - "Läs detta först", där jag jämför med en körkortsaspirant

[KristinaoLeo]

Jag är ledsen Anna, det är verkligen inte min mening att misshandla SHN.

I början gick det precis som du själv skrev i det tidigare inlägget " enligt skolboken" och vi kämpade på. Och vi kände att vi har något bra pågång här tillsammans med Leo.

Sen blev det att vi stannade förlänge hos Leo natt 3 och det störde honom, vi fastnade i buffandet.

Vi ska läsa ännu mer såklart och arbeta med detta, men jag skulle gärna vilja vet vad du menar när du säger att vi misshandlar kuren.

Jag känner mig väldigt dum för att jag släckte ned utan honom, men det är så vi har agerat förut och då har det gått bra. Leo har alltid tyckt att det är mysigt att lägga sig, det vi ville arbeta på med hjälp av SHN var att han skulle sova hela natten.

Att vår son ska vara trygg är ju såklart prio 1 för oss, precis som för många andra föräldrar.
Min sambo och jag har läst om SHN innan vi började och diskuterat detta och känner att det är rätt process för oss. Vad menar du med att vi ska ta en allvarlig funderare

Kanske är det uppenbart för de flest på forumet vad du menar, men vi skulle behöva din förklaring.

Jag är väldigt tacksam för att du tar dig tid att svara.

[annawahlgren]

Kära du, jag menar verkligen inte att göra dig ledsen. Förlåt

Det var dumt av mig.

Jag är väl lite nojjig. Jag tycker ju att SHN är så pass enkel, att den bara är att genomföra, så att alla blir nöjda och glada, särskilt lilla barnet.

Vill jag tro

Jag hoppas du vill återkomma med rapport

[Moomin]

Du Leos mamma! Ni verkar ha gjort precis som Anna Wahlgren säger att man skall göra i sin bok och här på sidan. Det är med all säkerhet inget fel på varken dig, din man eller er son. Inte heller har ni (efter hur du beskriver det) för ett ögonblick "misshandlat" kuren. Jag tycker att det är oförskämt att skylla på er.

Kan det helt enkelt inte vara så att er son inte gillar att bli lämnat ensam? Att han inte uppskattar solfjädring och ramsor? Att AW:s sovkur inte passar för honom? Vissa barn går det inte att styra med järnhand.

Jag tycker att ni skall resa er upp från dörrmattan och står upp för er son! Som föräldrar vet ni bäst vad han behöver! Kanske skulle han uppskatta om någon av er satt bredvid sängen och smekte honom över huvudet tills han somnar? Kanske gillar han musik? Eller så vill han sova med en lampa tänd?

Er son är unik! Mitt råd är att ni skiter i kuren och provar och känner er fram till ett sätt som gör att er son kan somna lugnt och lyckligt utan protester, ångest och skrik.

Kram och lycka till!

Moomin /en vanlig mamma med vanlig erfarenhet av barn och sömn

[annawahlgren]

Ack, Moomin, var det där inte misshandel av kuren så var det i alla fall en grav misstolkning

Liksom du tror jag att Leos mamma har sitt eget goda omdöme.

[miar70]

Ursäkta mig moomin, iall välmening, men vad får du ut av AnnaWahlgrens föräldraforum En heltigenom ärlig undran, bara...

/Mia - som fostrat fem barn i AW´s anda, och därför trivs på detta forum

[Gäst]

Hej Kristina o Leo!

Det känns som om denna tråd kommit ifrån er och den hjälp ni frågade efter. Hur går det för er nu? Jag hoppas att ni inte tappat modet...

Jag har själv inte kurat, så jag är ingen expert på det. Och ni tycks ju ha läst ha mycket i boken, så jag tror ni har på fötterna vad gäller kuren och dess verktyg. Men, det finns en sticky här på forumet, som kan ge er den input ni frågar efter . Den handlar om den attityd av självklarhet, som är användbar i alla situationer (i livet!). http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Är han fortfarande otrygg för sovrummet? Ni får se till att busa hela vägen in i sovrummet, så att skrattet (eller åtminstone ett leende) håller i sig ända ner i sängen. Se också till att ni själva har känslan av att det ska bli underbart att få sova nu, ni ska vara riktigt avundssjuka på att han får lägga sig nu. Och förmedla denna känsla!

Berätta hur det går för er!!

MVH Jenny

[annawahlgren]

Kanske är det uppenbart för de flest på forumet vad du menar, men vi skulle behöva din förklaring.

Tack, JennyH Du har så rätt.

KristinaoLeo, om du ännu läser här - jag ber än en gång om ursäkt. Du har så rätt i det du skriver i citatet ovan.

Det händer att jag också gör det precis jag tjatar om att man INTE får göra: förlorar tålamodet. I det här fallet får jag också skylla på att jag inte varit riktigt kry ett par dagar. Då avtar engagemanget

Jag vill väldigt gärna veta hur det går för er.

Har Leo "alltid" somnat gott och du har dragit ner rullgardinen innan förstår jag att du gjorde det. Å andra sidan är det ofta så med Sova hela natten-kuren - särskilt de fyra första dygnen - som ju ändå inför en väldig massa nyheter över hela linjen, att det som fungerade utmärkt förut kanske inte alls gör det längre, plötsligt, varpå man blir förvirrad och osäker. Och gärna hänger upp sig på att det som fungerade förut, före kuren, inte gör det längre, medan man är alldeles blind inför det som blivit alldeles fantastiskt bra bättre på annat håll, så att säga. Om just en lur tycktes sitta som berget förut men ingen annan lur fungerade, ser man bara att just den luren nu vinglar och vacklar och det överskuggar att två andra lurar, kanske, som inte ens fanns på kartan förut, etablerat sig sakta men säkert, för att inte tala om det goda nattsömnen, som kommer mer och mer.

Det är därför jag återkommer till detta ständiga råd: se inte tillbaka och se inte åt sidorna utan se framåt, med målet hela tiden för ögonen SHN är en process, och den måste få ha sin tid och sitt målmedvetna genomförande. Det kan vara fem steg fram, två tillbaka - som vid alla processer. Och då måste man tålmodigt fortsätta se framåt, så tydligt som möjligt enligt den plan man beslutat sig för och som jag förökt tillhandahålla så tydligt JAG kunnat. Ju tydligare desto enklare för lilla barnet att tillägna sig SHN, och plötsligt en dag har alla polletterna trillat ner över hela linjen - då har du en alltigenom lycklig liten Leo

[annawahlgren]

Tack, Miar 70 Ja, man kan undra - men uppmärksamheten är hög, om man säger

Moomin - jag ska sansa mig vad gäller dig också. Och odla det tålamod jag brukar besitta...

SHN är så oändligt mycket mer än en metod (och särskilt inte en metod som bygger på JÄRNHAND, om jag får be)

Som du säkert förstått och tagit del av, kanske anfört t o m när andan fallit på, som här nu har kritiken haglat över SHN på sina håll, och "argumenten" är då i huvudsak att alla barn är olika, kuren kan inte passa alla, etc. (De mer aggressiva utfallen behöver jag ju inte citera, av förklarliga skäl )

I all enkelhet vill jag då bara säga att så länge sömn på nätterna passar alla stora vuxna, passar SHN alla små barn

Ett litet spädbarn som efter x antal månader av störda nätter, som alltså inte fått sin sammanhängande och tillräckliga sömn, behöver hjälp att komma i ro och kunna sova så gott. Det är detta SHN presenterar metoder för och en mycket genomtänkt teoretisk uppbyggnad bakom.

Det fantastiska resultatet är inte bara den goda nattsömnen - och ingen, inte jag och verkligen ingen "järnhand" - kan TVINGA ett litet barn till god sömn Resultatet av ett gott och riktigt genomförande av Sova hela natten-kuren är ett barnets välmående som är alldeles uppenbart för var och en i barnets närhet. När krafterna kommer - återvänder säger jag inte, eftersom de knappt någonsin, eller aldrig, fanns - formligen blommar barnet, utvecklingen exploderar, livsglädjen strålar, aptiten blir sund och glad, livet leker

Och föräldrarna, som måhända stod på randen till skilsmässa - för att inte få sova på nätterna är ett gammalt beprövat tortyrmedel som gör folk mer eller mindre vansinniga och faktiskt, om sömndeprivationen pågår länge nog, lätt spräcker ett förhållande - kan äntligen börja njuta av både barnet (vilket de förstås gjorde förut också, förhoppningsvis, men det är onekligen lättare, trevligare och mera givande att njuta en levande solstråle än än övertrött liten skugga av det som borde vara idel solsken) och varandra, av livet och av kärleken - inte sällan så till den milda grad att de producerar bevis på den saken, om man säger

SHN är ett kärleksbudskap likaväl som - eller mer än - en sömnmetod. Sova hela natten-kuren är en hel livsfilosofi.

Att "skita" i den vore ganska korkat, Mommin Och jag tror det blir ganska omöjligt att "skita" i den framöver, såväl här hemma som internationellt, därför att dess effekter är så extremt barnvänliga OCH familjevänliga, och de effekterna syns och märks. Mer och mer. Hos fler och fler små barn, hos fler och fler föräldrar.

Ett kärleksbudskap går inte att tysta i längden. Det sprider sig som ringar på vattnet. Som den strålande stjärnglansen i ögonen och de friska blommorna på kinderna hos utsövda, lyckliga barn

[KristinaoLeo]

Hej,

Nu är vi tillbaka.

Kan med glädje meddela att Leos rädsla för sovrummet bara var något tillfälligt. Han är nu tillbaka i sitt gamla glada humör. Vi pussar numera mjukisdjur godnatt, släcker ned tillsammans osv.

Visst är han inte jättelglad när vi lägger han i sängen, men det är protester och inte grin. Han verkar tycka att det är för roligt uppe, han somnar dock på ca 7 min och det känns bra. Men vi siktar på snabbare läggning.

Efter att i flera dagar sovit fram till 06.30 innan vi behövt ramsa (vi tar upp honom tidigast 07.15), så har Leo nu börjat vakna tidigare o tidigare. Idag vaknade han 04.30 och vill (precis som jag läst i "Tips på väg" kan hända) inte somna om. Vi låg vakna och ramsade tills 07.15, självklart inte hela tiden, men rätt ofta. Vi fick även lugna honom 1 gg, då han hade det som jobbigast.

Men vi fortsätter, jag tror och hoppas att vi kan få även morgonen att fungera.

Dagslurarna är sitter ju inte heller ännu, oftast sover han bara 30min när han ska sova 45min eller 1½ timme. Däremot sover han hela 20 min luren på eftermiddagen.

Jag vill tacka alla som skriver, det är skönt att läsa allas historier. Både de jobbiga (man inser att man inte är själv) och självklart solskenshistorierna (då man inser att det bara kan bli bättre om vi kör på framåt)