Reser sig ur och kliver upp på matbordet

[Tessan]

Hej
Hrm, Idag klättrade Emma upp ur stolen och satte sig på bordet för att äta av min mat. Hur ska jag agera? Efter att hon kom på hur man gjorde så hände det flera gånger om

Låtsas som att det regnar och prata om vad roligt att vi äter från bordet
Sätta tillbaka i stolen och tala om att vi sitter i stolen och maten står på bordet?

Tankar någon

/Tessan

[LindaVega]

Hej Tessan

kul att se dig på forumet igen

Kan du inte spänna fast henne i stolen så att det inte går att resa sig upp. Vega vill också gärna ställa sig upp, men det går inte hålla på att sätta henne ner hela tiden ( om inte annat har jag hjärtat i halsgropen när hon vinglar runt på sina två ben i stolen, och inget att hålla sig i) så vi spänner fast henne runt midjan. Först är det lite protester, men efter ett tag sitter hon lugnt kvar. Kanske skulle funka för Emma också

Däremot har jag en liknande fundering kring att äta vår mat.

När vi äter tillsammans blir helt plötsligt min/vår mat så mycket mer spännande än hennes, trots att vi äter samma sak. Jag vet inte alls hur jag ska bemöta detta. Ofta får hon smaka av både Jens och mig, men ibland funderar jag om det är fel. Problemet är att hon gärna struntar i sin egen mat och vill bli matad av oss från våra tallrikar istället. Någon som vet hur man kan tänka.

Linda

[Daisy]

Vår son får äta från vår tallik om han vill. Det tycker jag inte gör nåt.

Däremot får han inte klättra upp på bordet. Reser han sig i stolen betyder det att han är klar och jag tar ifrån honom skeden och lyfter ner honom. Ibland protesterar han och vill ha mer, så då får han komma upp igen. Han verkar fatta att han måste sitta ner för att äta.

[annawahlgren]

Visst, det är bra om små barn sitter i en stol när de ska äta, för det gör ju folk i allmänhet, om man säger. I vår kultur. Men innan de små älsklingarna tillfullo har tillägnat sig just vår kultur, tycker jag inte det är någon katastrof om de sitter på bordet i stället. I en annan kultur skulle de ha suttit på jordgolvet, där alla andra satt i en ring. I en tredje kultur skulle de suttit ute i snön. Eller i ökensanden.

Jag menar inte att man inte ska bibringa barnen de kulturvärderingar vi lever efter just här, men man måste också fråga sig, tycker jag: vad är poängen med det hela Handlar det om att barnet ska sitta vackert, eller handlar det om att lilla ungen ska äta så gott, när det serveras mat (med hungern som den bästa kryddan)

I Barnaboken, femte delen, "Bekymmer? Mat" kan man läsa en hel del om hur små barn beter sig, och inte beter sig vid matbordet, och hur man lämpligen hanterar det

Vad gäller att vilja äta mammas/pappas mat i stället för sin egen (som är samma) tycker jag man i enlighet med ovanstående kan byta tallrik. Med "Varsågod " och "Tack " och sedan byta tillbaka, när det passar. Det behöver inte vara så konstigt.

Små barn arbetar mycket utifrån samhörighet. "Alllt mitt är ditt " Det är kärlek, kan man säga, på sitt vis.

Jag har ett litet barnbarn hos mig nu. Hon är 16 månader. Hon får välling i flaska morgon och kväll. Jag har varit lite bekymrad över att hon inte ville äta upp, när det var jag som skulle ge henne. Hon tog bara plötsligt bort flaskan och ville inte ha mer, trodde jag, och över hälften var kvar. Men i morse gick det upp en talgdank. Hon tog bort flaskan och räckte den till mig - inte för att hon inte ville ha mer utan för att hon ville bjuda Jag tog den till munnen och låtsades sörpla i mig, på allvar, och tackade sedan så himlans mycket för maten och gav den tillbaka. Varpå hon åt upp alltihop.

Förstår du

[Tessan]

När jag låter henne sitta på bordet blir det mer intressant att ställa sig upp och kolla ut genom fönstret, slicka på salt & pepparkaren, hoppa
Så det blir inte så mycket äta då

Hrm, tycker dock att det där med att byta tallrik är jätteroligt ju, har jag inte ens tänkt på 8)
Måste vi prova...


Tack för hjälpen,

/Tessan

[annawahlgren]

Det är fortfarande så att hungern är den bästa kryddan. Hunger är inte farligt (vilket vi har för oss i vår komstiga kultur). En hungrig unge sitter still som blixten och äter glupskt det som serveras och blir lycklig efteråt.

Minst tre timmar bör det gå mellan varven, helst tre och en halv eller fyra, och då ska absolut ingenting alls serveras mellan målen Möjligen ett halvt glas vatten