Problemet vi har är själva insomnandet. Han är verkligen en helt ljuvlig liten kille för övrigt, och har blivit så nöjd och glad sen vi väl kom på att det var sömn han fattades, och att det var därför han skrek sig genom sin vakna tid i början. Kände man sig som trögast i världen då
?I alla fall vrålar han som en stucken gris varje gång han ska lägga sig. Vissa gånger går det LITE lättare än andra, vilket innebär att han då inte skriker mer än fem-tio minuter, och vaknar inte om igen efter fem...
Idag har han inte sovit mer än två en-timmespass, och det var slitigt att få honom i säng ikväll, vill jag lova! Helt övertrött och fullkomligt vansinnig när korkade mamma ville natta. Men när han väl somnar, sover han från 6 till 11, äter, somnar utan problem direkt, sover till ca 3-4, äter och sover tills vi går upp nån gång mellan 6 och 7.
Fast jag vill att han ska få bättre rutiner, må bättre och att jag själv ska kunna må bättre av samma anledningar. Allt Anna skriver känns så himla självklart, att det känns som om hon på papper lyckats få ner just det som jag tycker. Fast en aning mer genomtänkt och välformulerat
!Ett par frågor bara innan jag lämnar över datorn till maken: antalet sammanhängande timmars sömn, åtföljs dessa av ett nattmål, och därefter mer sömn tills det är dags att gå upp? När ett barn är kurat, kan de då ibland sova tillsammans med någon annan, ex mig och pappan eller morföräldrarna?
Fler frågor uppkommer garanterat under resans gång, men jag återkommer. Har fullt upp med att plugga SHN-kuren...
Håll tummarna!