
Tack, alla
Välkommen är du, Papput Patrik
Och pris och beröm. Det har börjat väldigt bra. Nu har du en del orosvargar kring fötterna och dem bör du jaga ut. Det är ett vanligt "misstag" - man börjar fråga barnet, så att säga, i stället för att obrottsligen, enkelt och självklart ta ledningen själv på ett i ordets sanna mening betryggande sätt, på vilket barnet reagerar med lättnad.
Läs gärna Mammut Marias stickytråd om förhållningssättets betydelse
1. Ramsan ska ta. Du får inte ge dig med mindre. Öva, öva. Gör den lite hurtig, väldigt övertygande, glad och bestämd på samma gång. Med magstöd

Du är karl och har en god röst. Öva
2. Nej, inte buffning och solfjäder nu. Han skriker er till sig i stället för ifrån sig, om du förstår vad jag menar, och då "tar" inte ramsan. Den ska ha ensamrätt. Du kan gå in när han sovit i tio minuter (inte tjugo) och kolla läget, lägga rätt etc utan att han märker det. Inskränk alltså trafiken och låt ramsan tala. Ingen bekräftelse separat nu - den ska dras ihop med ramsan till en extra, och mjukare (bekträftande), punktsättning på slutet, eftersom han tystnar medan du drar beskedet/påminnelsen. Den ska inte vid det här laget väcka den björn som sover. Om du förstår. Han vet vad som gäller nu.
1. (igen). SHN-kuren är en process. Det kan vara fem steg fram, två tillbaka. Du är en smula otålig nu och söker något som alltid fungerar, varje gång likadant - men så går det inte till. Här ska till kommunikation, med dig utanför dörren. Med otåligheten och osäkerheten har du strax oron där. Vilket barnet känner ögonblickligen: "Pappa är inte med på det här. Fara hotar

"
2. Läs i "Tips på vägen" om tidiga morgnar och gör som det står där. Varken mer eller mindre. Helst mindre.
3. Se ovan. Han skrek dig till sig. Det lugnade honom inte.
4. Ja, det fungerar, men det är ett krisverktyg. Inte en "metod". Solfjädern ska egentligen reserveras för verkligt eländigt sorglig förtvivlan - inte "vanliga" frågor - och/eller mycket besvärlig sjukdom med verkligt svåra problem att komma i ro.

Du har boken Sova hela natten. Läs och läs igen, även sådant som du tycker du kan, läs om och läs igen

Du måste veta exakt vad du gör och varför. Du får INTE hemfalla åt (den vanliga) missuppfattningen att barnet ska ta över eller kuren ska ta över, genom någon sorts märklig inneboende talang som inte finns i sig. Det är du som gör jobbet, och det blir du som skördar resultatet. Tillsammans med ditt lilla barn, som du håller på och hjälper till god, sammanhängande, skön nattsömn - inte utsätter för hemska påfrestningar

.
Glöm inte frågorna och svaren i andra halvan av boken och läs allt, även de som inte rör just din lilla älsklings ålder. De rör alla kuren.