Hej!
Nu har jag inte så stora barn som du har, men lite tankar iaf:
Fråga 1:
Vi accepterar inte gnäll alls. Det är helt OK att vara arg, ledsen, gnällig - men man går inte omkring och gnäller (dvs gör livet surt för andra). Vill man gnälla, skrika eller bete sig på icke godtagbara sätt så får man gå undan och göra det. Här använder vi toaletten, eftersom barnen delar rum men vi har två toaletter. Sedan när man är klar så kommer man och är med, och mottas då med stor glädje

. När stora tjejen testar gränser så står jag utanför hela tiden, tills hon är klar. Sedan gör vi någon konstruktivt tillsammans och glömmer tramset.
Vad gäller just tvätten så gissar jag att han ifrågasätter om han
verkligen behövs för att få tvätten hängd. Jag hade fortsatt att svara JA i handling, precis som du nu gjorde, genom att vi hängde tillsammans tills vi var klara. Och jag hade varit alldeles handfallen - "Hur ska det här gå till? Åh, hjälp så mycket, det här går ju inte att göra alldeles ensam. Ojoj, var ska den här vara?" - Hoppas du fattar vad jag menar...
Fråga 2:
Här har vi just haft lite kontrollfrågor från storasyster i form av att hon ibland tar av lillebror leksaker och säger "Bebben ha den INTE!" Där är vi stenhårda - vi är en familj, alla får använda alla saker. Jag kör helt enkelt raspig grammofonskiva "Antingen får båda använda den, eller så får ingen ha den." Det gick in riktigt snabbt, eftersom jag resolut plockade bort prylen ifråga efter en varning.
I övrigt så kör vi mycket med att om en av dem har en leksak som den andre vill ha (tja, lite enkelspårigt eftersom vår lillkille bara är åtta månader - men det går väl in i huvudet på honom på köpet

) så får man byta. Dvs först hämta något till lillebror och sedan - om han släpper den första leksaken - kan man ta det han hade. Släpper han inte, så vill han inte byta. Då får man vänta.
Fråga 3:
Vi använder regelrätt förvisning då hon trots-skriker, och då säger vi lugnt ifrån att man får inte vara bland folk om man skriker. Fortsätter hon så åker hon in på toaletten. Beroende på hur mycket hon testar så har vi haft varianterna från att hon gått in själv ("Dej arg! Gå in på toaletten och skrika lite!"

8)), via leda in, till att bära in och hålla igen dörren (tack och lov bara en gång...).
Jag skulle ha lämpat in honom fort som ögat i rummet, stängt dörren och inväntat första bästa tystnad för att kolla om han är klar. Dvs inga diskussioner eller försök till tillrättavisning när han redan är uppe i varv. När han slutat skrika, slå (eller vad det nu är som är orsaken till förvisningen) så hade jag glatt tagit med honom ut och gjort något tillsammans - och låtsats som om det regnar även om jag själv är helförbannad eller sur över det olämpliga beteendet. Klistra på ett leende bara och belöna det nu korrekta uppförandet.
Och så en annan sak som väl inte hör hit direkt, men ändå:
Vi kör samma regler för både barn och vuxna. Är vi sura går vi på sidan, de får använda "våra" saker (hur man nu ska uttrycka sig - alla saker är familjens, och man får lära sig hur de funkar).
Lycka till!
/Marie
Mamma till två underbara Barnabokstrimmade busungar födda 2004 resp. 2005.
Sporadisk närvaro pga rygg- & nackskada.