Tips och råd snälla...

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
nina27
Inlägg: 51
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 14:17
Ort: t?by

Tips och råd snälla...

Inlägg av nina27 »

Hej!

Jag har lite funderingar, igen.. :oops:

Min lilla prins som annars är en supergo social o jätte charmig liten kille kan ibland bli så arg :?: :shock:

Som tillexempel i helgen så firade vi midsommar tillsammans med min familj o syster o hennes två barn (3 och 5 år). Oh det var så mysigt o w var superglad att få träffa sina goa kusiner.

Men när det händer något orättvist, tex att någon tar en leksak som han har eller säger till honom i ett läge där han själv inte förstår varför så kan han på stubinen bli jätte arg o slå huvudet mot golvet? (absolut inte alla gånger) När det hände nu i helgen så "plockade" jag upp honom innan det han bli något "utbrott". Var det fel :?: Borde jag låtit dom reda ut den situationen själva :?: Brukar försöka känna av situationen när jag ska ingripa och det här kändes som en sådan..
Han är oftast den snälla som alltid ger tillbaka en leksak om någon blir ledsen, och han är ganska känslig mot knuffar och sådant från andra barn. Han går inte på dagis ännu som tur är! Men han kan reagera desto mer när någon då är orättvis mot honom.
En annan grej var att han och jag satt inne i badrummet o borstade tänderna, frid o fröjd men så kom min faster förbi o tittade in o sa något o w blev tvärilsk :?:

Det är ju inte alla gånger man förstår vad som händer eller varför men jag är lite bekymrad över hans arga reaktioner som han har ibland..

Han tas i bruk flera gånger varje dag o har sina små uppgifter, han blir uppmuntrad och älskad utan gränser och jag tycker vi har det Bra! Så vad kommer ilskan ifrån? Jag förstår att man blir arg när man blir orättvist behandlad, det blir ju jag oxå :!: Men ibland blir han det i situationer som för mig är helt obegripliga... :oops:

Ibland har jag märkt att han först reagerat med ilska men det vänder av sig självt och han ger tex tillbaka en leksak och allt är som vanligt..

Hur hjälper jag honom att hantera sin ilska?

Ett annat problem som uppstod var nattningen som annars funker så bra hemma :!: Vi skrattar och busar och flyger till sängen och ger varandra små slängkyssar :D och sen godnatt..men nu så blev han såå arg!! när jag la honom :?: Han jobbade upp sig rejält där inne, min syster höll på att lägga sina barn i rummet intill och jag var så stressad av situationen och det märkte såklart w. Hur skulle jag hanterat, låtit honom vara super arg därinne tills han lugnat ner sig :?: Tror det hade kunnat ta lååång tid..

Man ska ju inte förstora saker i onödan, men jag hoppas ni har lite tips ändå..

Kram nina
Mamma till goa lilla walter som ?r f?dd Juli 04
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Han är så liten. Det är otroligt skönt att han slipper gå på dagis. Pris och beröm för det :!: Han behöver inte lära sig djungelns lag vid så späda år. Det blir han tvungen till tids nog :cry:

Och djungelns lag är precis vad han kastas in i med alla dessa människor, stora som små, som han inte begriper sig på och som ställer honom inför obegripliga situationer och konflikter. En del klarar han eller "släpper", en del försätter honom i vanmakt.

Man behöver inte försöka förstå allting. Man kan instinktivt ana bara att det här blev för mycket, det här stör mig också, herre milde om vi bara kunde få vara i fred (tandborstningen) etc. Allt det där som man ju känner själv när man är på besök hos någon, tusen gånger om dagen, eller tio eller hundra. "Guuuud vad STÖRD jag blir!" tänker man. Ja, du vet.

Gå i pakt med barnet. Förstå ordlöst. Prata inte en massa, bara visa att du är med på vad det nu än är som han reagerar mot och inte orkar med, för stunden. Man kan ta en ilsken unge i famnen och gunga honom lite och hålla lugn, och "bara" fömedla förståelse utan ord.

Man kan också slå själv på väggen som en galning och väsa: "Jag blir så aaaarg..." utan att förklara någonting alls. Det kallas att förlösa. Onda, svarta, svåra känslor behöver sina uttryck, och man kan visa små barn hur de lämpligen kan uttryckas. Men då bör man (låtsas) dela dem själv - och det gör man kanske innerst inne, om man tänker efter :?: :!:

Förstår du :?:

Ingenting är fel. Ibland är bara allting för mycket. Då är det skönt för ett barn - för en människa - att veta, att känna, genom någons lugna och empatiska handling, att man inte är ensam.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
nina27
Inlägg: 51
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 14:17
Ort: t?by

Inlägg av nina27 »

Tack återigen Anna för dina kloka ord!!!

Jag önskar sååå att jag visste vem du var och att jag läste din bok redan innan walter föddes.. Han hann ju bli nästan 1 1/2 år innan jag "upptäckte" dig :(

Men det är väl inte försent än att reparera mina "misstag" hoppas jag...
:D :D
Kram nina
Mamma till goa lilla walter som ?r f?dd Juli 04
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Kära söta, tack för dina varma ord :oops: :lol:

Med små barn befinner man sig i ständig utveckling. Och barnen ger oss klantiga ömma ständigt nya chanser. Det är det som är så underbart, så fascinerande och så stort :wink:

Jättekram :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"