Så förbannad...

[SusanD]

Jag berättar gärna för andra föräldrar om Emils vanor med sömn och matschema. De som kommer med spydiga komentarer bemöter jag bara genom att säga att man som föräldrar själva bestämmer hur man vill ha sitt liv tillsammans med sina barn. Och då har de berättat om barnet som väcker dem massor av gånger varje natt, som tuttar i tid och otid, som är gnällig och inte kan leka själv . De får sig en tankeställare , hm det blir som man gör det och man gör som man vill ha det

Andra som gärna vill veta mer berättar jag gladeligen mer för .

Jag misstänker att de föräldrar som bemöter något gott med ilska och påhopp själva känner att deras egen situation är ohållbar men det kan vara nog så svårt att erkänna det för då erkänner man ju samtidigt att man är en usel förälder. Tänk bara vad tv visar för program om barn - oftast så baserar de sig på alla de problem som barn för med sig. Hur ska man få sova, hur ska man få egen tid, hur ska man få barnen att uppföra sig, hur ska man...... Har sällan skådat ett program som visar en lycklig familj med barn som sover och äter som de ska, som är utvilade, sociala, behövda, glada, lyckliga och allmänt härliga Längtar efter det tv-programmet.

Kram Susan

[Gäst]

Hej!
Idag har jag lämnat in ett ex av SHN-boken på mitt BVC! Dom blev uppriktigt glada och sa: det här pratar vi om varenda dag (sömn alltså). Om dom vill ska jag komma en fikarast och prata om kuren och hur man gör.

Åsa

[susanneethel]

Men vad roligt att dom var intresserade!

[br]

ÅSAb det var ju bra!! Det är nog bra att det finns en bok där kuren beskrivs, det blir nog mindre "flummigt" och mer konkret!! Och om du kan berätta så kommer iallafall ngn att nappa och sprida och sprida!! JAg önskar att alla som fått barn får en Barnabok och en SHN bok. Nä rmina barn föddes fick jag en supoerflummig bok som heter ngt i stil med"att leva med barn" Det var en bok full at bokstäver men inte s mycket mening

[Gäst]

Hej!
Ja, det är jättekul att dom är intresserade! De trodde t om att det var jag som VAR Anna Wahlgren . Om vi alla skulle ta och ge en varsinn bok till vårt BVC så skulle det blir ganska många nya tankar på BVC-tanternas fikapauser!

Jag tänker på det där med att deras direktiv är att föreslå 5-minutersmetoden... Jag tycker man kan upplysa dem om att SHN-metoden KAN genomföras med barnet sovande på sidan, om de nu är så rädda för PSD-risken.

Sen tänker jag på det som några här skrivit om att så många pratar om problem med barn. Jag tycker inte att det är något fel att prata om att man har problem, eftersom en väldig massa människor hamnar i svåra situationer först när de får barn och det kan vara väldigt djupa och starka känslor som man inte förmår hantera. Det tycker jag man måste respektera. Problemet som jag ser det är inte att många föräldrar hamnar i problem, utan att det inte finns så mycket konstruktiv HJÄLP att få hos BVC, läkare, psykolog m fl.
Det är den stora skandalen just nu i vårt lilla land, tycker jag

hej från Åsa

[annawahlgren]

Jag håller med dig. Det talas ständigt om att man ska söka hjälp, gå på familjerådgivning, gå till psykolog, anlita BUP etc, etc. Men vad hittar man där 23-åringar (ursäkta ) som inte vet ett dugg

Alla de barn jag tagit emot och kurat här hemma genom åren har haft föräldrar som hänvisats till psykolog via bvc (sedan bvc-läkaren föreslagit Theralen eller annan nervmedicin för de små sömntrasslarna - bara det hårresande, tycker jag) - och psykologen har rotat i de ömmas barndom och inbördes elände och det kan man ju göra, men det hjälper knappast barnet att sova bättre

Det är en helt enkelt en så fruktansvärd inkompetens och brist på livserfarenhet som råder

Men jag tror SHN gör sitt lilla segertåg genom (den svenska, hittills) världen. Ju mer spridning den ges, ju mer djungeltelegraf som talar, desto mer får bvc och alla andra barnainstanser anledning att beakta ett bättre, skonsammare och kärleksfullare alternativ till den gräsliga 5-minutersmetoden.

Mitt mål är att SHN en dag ska tillämpas precis överallt, som den naturligaste sak i världen För den är ju verkligen inte bara en "sömnmetod". Den är en hel livsfilosofi. Barnen blir glada. Det är allt jag begär och det är inte lite

[annawahlgren]

Dubblering, förlåt

[JennyW]

Ja, nu har jag fått boken och ska ner till bvc i veckan å lämna den.
Jag undrar, av alla människor som arbetar på alla bvc som finns, tänker ingen som vi?
Någon måste juh upplyst någon om att denna filosofi funkar och finns???
Är det så att det dom lärt sig sitter inpräntat å aldrig går att ändra?
Eller vågar den som tror på det inte kämpa för att de andra ska lyssna iallafall?
Usch...ja, jag går iallafall ner med denna och är det oki för dom sätter jag upp en lapp och uppmanar föräldrar att iallafall kolla in hemsidan.
Nu kanske de som inte lämnar nån bok, iallafall säga till på bvc att det funkar och hur bra det är för barnen, så kanske dom börjar tänka.

[/LO]

Vill bara ge lite info óm mötet jag inte var på.
Maken var klart positivt överaskad, även om han inte direkt lärde sig något.

Barnpsykologen sa att det var viktigt att lära barn hur man gör istället för att bara säga nej och fy.
Däremot skulle man säga till på skarpen om barnen bet eller slog. Då frågade maken hur barnet där kunde veta bättre än i andra sammanhang och var det inte viktigt att visa/tala om vad man får göra istället, även i sådana situationer?
Det tyckte hon ju var så förståss (fast hon hade nog inte tänkt på det själv innan)
Hon sa också att rutiner var viktigt och underlättade vardagen.
Så på det hela taget var det inte bara prat om hur besvärliga barn kan vara och det är ju positivt, men tyvärr blev det ytterst lite tid till kommentarer, frågor och diskussion.

/LO

[Limpan]

När jag nämnt A.W på BVC och andra ställen så händer detta:

-de tillskriver mej varenda kommatecken som hon någonsin sagt offentligt i hela sitt liv. De har dessutom tolkat som fan läser...

Om jag sedan svarar "Barnaboken" och Sova natt boken har alla föräldrar glädje av oavsett politisk tillhörighet, etnicitet, sexuallitet etc. Det är böcker som drastiskt skulle exkludera det stora antalet kränkningar av barn. I frågor som jag inte håller med om (könsroller t ex) slutar det ändå med att jag försvarar A.W för hon gör något intelligent som dessa dårar inte gör: hon går i dialog, resonerar sakligt och öppnar upp för en djupare diskussion. Det är något som i längden gagnar alla familjer. Det bjuder in till viktig reflektion kring att ge viktiga frågor tid snarare än blixtsnabb kategorisering.

Jag tror att tiden vi lever i är primitiv på så sätt att man alltid måste vara helt för eller helt emot i varje fråga. Det utesluter viktiga mänskliga möten. Jag inspireras av många häftiga kvinnor gällande min identitet som kvinna och mor. Anna Wahlgren, Ebba Witt Brattström, Nina Björk, Tina Rosenberg och Ellen (stå upparen, så otroligt rolig!) m fl. Men barnens ambassadörer ligger mig Förstås allra varmast om hjärtat.

Jag låter mig inspireras av er som lämnar Sova natt på BVC...

[annawahlgren]

Tänker ofta på den bvc-sköterska som kom fram till mig efter ett föredrag och sa: "Vi ger fel råd. Och vi vet om det. Vi har direktiv som vi måste följa. Det är så sorgligt. Mot bättre vetande ger vi fel råd."

Och jag tänker på förskoleläraren som kom fram någon kväll efter och sa: "Alla lider. Barnen lider. Personalen lider. Föräldrarna lider - i alla fall de som bryr sig." Hon hade varit 20 år i gamet och sett inskränkningarna och nedskärningarna i praktiken. På hennes avdelning var de 2,5 personal på 23 ettåringar Vilket ur alla synvinklar är helt omöjligt

Personal inom s k barnomsorg har direktiv uppifrån och ska rätta sig efter dem. På bvc får man lära sig från den ena veckan till den andra, höll jag på att säga, vad som gäller för dagen. För bara ett par år sedan hette det: "Barn kryper inte längre. De börjar gå direkt." Numera vet man att barn måste ligga på mage och alla föräldrar uppmanas att "magträna" sina små barn. För bara något år sedan skulle alla barn helammas 6 mån och helst ett år. Nu är det "smakisar" som gäller redan från fyra månader eller fem, och spädbarnsgröten - den sockriga - ska ges i minst tre veckor innan barnet får börja med välling ( ). Om några månader är direktiven kanske helt annorlunda - igen

Eckerbergh som läkare och "forskare" fick igenom sin 5mm som direktiv på samtliga bvc i Sverige. Personalen är tillsagda att rekommendera den. Vad de än tycker själva och personligen, så ska de hålla inne med det. De ska 1. dela ut papper på 5mm, 2. hänvisa till bvc-läkare (som föreslår nervmedicin), 3. hänvisa till psykolog, som brukar granska föräldrarna mer än det icke närvarande barnet.

Men det finns, har alltid funnits och kommer alltid at finnas, människor inom barnavård och barnomsorg som verkligen ser till de små barnens bästa och högaktningsfullt struntar i vad de blivit beordrade. Mellan skål och vägg, dvs mellan fyra ögon, kan de tala om vad de själva tror på och tycker är rätt, i barnens intresse. Men de FÅR alltså inte säga det... är det sagt Så därför kan man inte vänta sig att de ska föreslå något man inte själv praktiserar Dock kan man alltså få bekräftelse - efteråt.

LO - skönt att mötet du inte var på gav vid handen åtminstone några positiviteter, om man säger. Detta att barnen ska fyas och nejas med bestämdhet - sägas till på skarpen - när de bits eller slåss är ju en fullständigt heltäckande uppfattning från s k experthåll och antagligen svårutrotad. Poängen som jag ser det är att den utgår från antagandet att barnen vill illa. Man bortser fullkomligt från att 1. lilla ungen kanske bara använder sina redskap (tänder, händer, fysiska krafter, ungefär som när man flyttar och/eller avsmakar möbler), 2. barnet reagerar, fullt förståeligt, på någonting som går att begripa (för den som försöker) och ska respekteras för det, även om inte själva beteendet är så lyckat alltid, 3. lilla ungen behöver fortfarande vänlig undervisning i ett socialt acceptabelt beteende. Vem har någonsin lärt sig någonting av att bli tillsagd "på skarpen" - och sedan ingenting mer

Limpan - tack för varma och vackra ord, som jag suger i mig behagligen Det är i mycket ett svenskt fenomen - detta att det bara finns plats för en åsikt i taget, och den ska man omfatta med hull och hår eller också inte alls. En livaktig och perspektivrik debatt värd namnet vore en nåd att stilla bedja om.

Styrkan hos både Barnaboken och Sova hela natten ligger i användbarheten. De utgår båda från barnet, barnet som människa med allmänmänskliga behov och är på så vis tidlösa. Därför överlever de tider och trender och direktiv uppifrån som skiftar som vinden.

Så jag har gott hopp. Att Barnaboken överlevt och lever vidare i högönsklig välmåga sedan över 20 år beror inte på att folk älskar mig som person. (I Tyskland, där den nu sålt i 70.000 ex på två år, har man ingen aning om att man "ska" hata AW ) Den kommer att överleva folks synpunkter på mina "kommatecken" och det kommer SHN också.

Liksom de små barnen