
Han har en liten livskris

och är möjligen på väg in i åttamånadersångesten. Det är väl nu du för första gången får erfara, på allvar, att du inte kan lösa hans livskriser åt honom. Han måste göra det själv.
Naturligtvis vill man avlägsna alla moln på sitt lilla barns himmel, men det går tyvärr inte alltid. Och ska inte gå, höll jag på att säga
Det bästa du kan göra är att låta rutinerna lunka på som de alltid gjort och inte ta något extra för eventuellt (tillfälligt) krångel. Jag kan inte se att du gör något som helst fel - bara odla Attityden av Självklarhet och kör på

(De sjutton bebisarna i rummet intill vrålar ju så hemskt

Skynda, skynda

)
Du kan lägga honom en halvtimme tidigare på kvällen, utan att han märker det, tills det här lilla strulet är förbi.
Det viktigaste är inte att han sover varje minut han "ska". Det viktiga är att han har förutsättningarna.
Så ge honom dem, och hur han än gnölar och tycker synd om sig själv, så bär dig åt som om allt vore toppen
Inga orosvargar här - det är det sista ni behöver.