När kan man ta bort middagsluren?

[Anthea]

Först och främst, tack för era kloka svar under rubriken "Lilleman vill inte somna" nedan. Då var vi ju i alla fall rätt ute.

Nu har jag en annan fråga: det är så att lilleman även haft svårt att somna vid middagsluren, och somnat allt senare. Jag har varit helt inställd på att en tvååring ändå behöver sin middagslur, men nu börjar jag tvivla.

Saken är nämligen denna: igår var lilleman på dagisutflykt och det slumpade sig helt enkelt så att det inte blev någon middagssömn för honom. Ändå var ungen hur pigg som helst ända fram till kvällen och när han väl skulle läggas (i vanlig tid) så somnade han med en liten kort protest, tystnade direkt på ramsan och sen sov han!

Nu begriper jag ju att han har en reserv och mycket väl kan klara en dag utan sömn. Men jag börjar faktiskt fundera på om han behöver dagsluren? Jag tycker att två år är väldigt tidigt att ta bort den - storasyster är 3,5 och vilar fortfarande en stund mitt på dagen (även om hon långt ifrån alltid somnar). Å andra sidan har jag själv ett stort sömnbehov medan maken slutade sova middag vid elva månaders ålder och idag vaknar utsövd efter 6 timmars sömn per natt - så vi är ju alla olika.

Även dagis har reagerat på att det tar tid numera innan han somnar de dagar han är där, (han sover ute i vagn på dagis och hemma sover han ibland ute, ibland inne). Oavsett säng eller vagn är han ledsen innan han väl somnar (dock inte alls lika ledsen som han har varit på kvällen den senaste tiden)

Hur gör vi nu? Som jag ser det har vi två alternativ:

1 - minska ner på middagssömnen, kanske rentav låta honom vila en stund och somnar han så somnar han, annars inte.

2 - skippa middagssömnen och låta honom sova längre natt.(man kunde ta ju bort timmen på dagen och tidigarelägga läggningen och förlänga sömnen så man hamnar på samma antal timmar)

Hur ska vi göra? Och om vi behåller middagssömnen, ska vi senarelägga den och förkorta den och låta honom vara uppe längre på kvällen? Hur gör vi med skriken? Storasyster vilar en stund och somnar hon inte så kommer hon ju ändå upp sedan. Men hur gör vi med honom som skriker? Det känns inte bra att ta upp honom utan att han sovit när han skriker - det känns som att vi bekräftar att det är farligt att sova middag.

Behöver alla tips och tankar jag kan få kring detta.

[annawahlgren]

Ramsa honom tyst. Rätt barskt, tycker jag. Han har fastnat i ett trist mönster som måste brytas. Du ska liksom inte vilja höra på det örat. Sätt punkt utan pardon.

Jag tycker absolut han ska åtmnstone vila middag. Precis som storasyster. Och samtidigt. Dels är det bra för båda barnen att hämta andan, även de inte sover. Dels är det praktiskt för dig med samma andningspaus.

Gå efter klockan, ingenting annat Klockan - tiden, den bestämda - ger dig och er alla en rutin som bara inte ska ifrågasättas. Mixtra inte så mycket i tankarna med hans behov eller icke-behov hit eller dit. Ett schema ska fungera efter husets och alla familjemedlemmars behov, så att vardagen löper så smidigt som möjligt för alla.

Så anlägger du Attityden. Säg ifrån på skarpen om och när det skriks, men skjut orosvargarna. Dem behöver ingen av er. Gör andra ljud i huset, sätt gärna på musik, vad som helst som drar ner en ridå för även dina långa öron

Ifrågasätter inte du hans middagsvila (lika lite som du ifrågasätter storasysters) gör han det inte heller, när han väl anser sig ha fått nöjaktigt besked om vad som gäller. Tar du inget extra för hans skrikande utan mest tycker det måste vara trist för honom att ligga där och tjoa för ingenting, tröttnar han snart själv, eftersom han inte får något svar på den sortens "kommunikation" (efter det första och enda, defnitiva beskedet).

Och minns att det viktigaste inte är att han sover varje minut han "ska". Det vikiiga är att han har förutsättningarna. Han får göra vad han vill med dem, man han ska ligga i sängen (eller var han nu läggs). Tills klockan säger: Färdigt Och då bär du dig åt som om han hade sovit som en lycklig gris. Direkt på nästa programpunkt (där han, förhoppningsvis, BEHÖVS).