Så förbannad...

[JennyW]

Jag blir så irriterad!
Sitter på balkongen en snabbis och ser 2 barn med deras mamma och hennes kompis.
klockan är 20.10 och mamman fladdrar runt med ett barn på ca 1 år, först till gungan...fort av...sen på kanan...2 snabba åkningar....sen vidare till gunghästen...gunga gunga.
Mellan varje åktur försökta killen ta sig därifrån, ville inte.
Kompisen till mamman följer med hela turen runt med vagnen.
Det andra barnet, ca 2-2.5 år får själv roa sig och försöka hänga med i svängarna, ingen pratar med henne eller verkar bry sig.
Men jag blir oxå irriterad av att barnen bör sova!
En del föräldrar verkar sätta sina egna behov framför barnets och det med flit!?
Var bara tvungen att skriva av mig kände jag...

[Gäst]

Hej!
Jag hakar på här, för jag undrar också över det som jag ser från min balkong...
Ungarna är ute och leker till nio-tio på kvällarna...Här hemma sover ungarna klockan 19-20 (och missar därmed den roliga kvällsleken på gården), men några av dessa småttingar på gården vet jag går upp tidigt på morgonen för att gå på dagis. Ett barn som är lite äldre, typ 5 år, verkar jämt vara igång till 22, och detta barn vet jag är utredd för ADHD Så här sitter jag på min balkong och UNDRAR liksom, var tänker folk med?
Åsa

[annawahlgren]

Måste citera vad en mamma Maria skrev i ett mail till mig:

"Känner mig så frustrerad! Jag måste bara berätta om dagens händelse. Pratade med några föräldrar, som hade varsitt barn i 2-3årsåldern. De beklagade sig över att de inte hade tid att titta på tv längre. Jag kunde inte förstå att de inte hade tid för det, när barnen hade lagt sig. Men tydligen var det så att barnen inte kom i säng förrän vid 22-22.30!U pp stiger de vid 7.00 på morgonen, och sedan får de endast en timmes sömn på dagen. Jag höll på att svimma. Ett av barnen, som var uppe till 22.30, led av 'nattskräck' och gick på droger! Enligt läkaren kunde 'nattskräcken' pågå upp till 6-årsåldern. Jag blir så ledsen/arg/galen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Bara för att lugna mig, när de såg att jag höll på att dimpa i backen, berättade föräldrarna att barnen var jättepigga. De behövde inte mer sömn, helt enkelt! Men i nästa andetag beklagade de sig över att barnen inte kunde sitta stilla en sekund och brukade få halvgalna utbrott. Ett av barnen stod på utredning för ADHD! Han hade kanske en liten hjärnskada, hade barnläkaren på bvc sagt. Jag trodde inte mina öron! Herregud, vad är det som händer med barnen i det här samhället?!"

[JennyW]

Ja, nu hamnade jag här oxå...ett väldigt skrivande på mig idag.
på något sätt tycker jag, att allt vi bör veta och egentligen ska veta om barn måste juh finnas inom oss?
Det borde egentligen vilken människa som helst fatta, att barnen behöver mer sömn än vi.
Tror dom att rekomendationen på timmar i en viss ålder bara är till för skojs skull, eller för att se om vi föräldrar "går på den enkla"?
Lite diff på de samanlagda timmarna fattar man juh, men så många timmars skillnad?
En kompis sa till mig häromdagen att "alla barn behöver juh olika timmars sömn, det som är bra för en funkar inte för andra".
Jag sa att en 8 månaders behöver enligt rekomendation runt ca 14.5 timmar...hon fnös?!
Hennes barn hade minsann inte behövt så många timmar i den åldern.
Jag kan berätta att hennes äldsta lilla pyre fick hon tvångshålla hur länge som helst innan hon kunde sova...vi vet juh alla vad det beror på.
Nä, har familjen något slags problem tar man tag i det och ger sig inte förrän det är fixat, vad det än gäller.
Jag slutade iallafall prata med henne om det.
I vanliga fall håller jag inte tyst, men hon fattade nog att hon var ute på djupt vatten...enligt hennes min iallafall.
Har starkt funderat på att sätta upp lapp på bvc om att gå till denna sida å glo, så kanske några fler barn får sova, eller iallafall så ett frö om att det är viktigt med sömnen!
Kjaam från mig sålänge

[JennyW]

Jamen NU trillade poletten ner!?
En hel evighet efter...
Menar du alltså, att dom på allvar tror att barnet/barnen har ADHD??
Å dom har antagligen inte funderat på tiderna?
Jag tycker du är en stark människa Anna, eller kanske en människokännare rättare sagt, det kanske inte spelar nån roll vad du säger.
Alla verkar tro att "problem" ska vara onödigt tillkrånglade.
Du måste ha svårt vissa gånger att inte skaka tag i folk som verkar så dumma?
Visst, jag visste inte om det här med tiderna först, men dom jag har frågat har sagt att "han verkar väl må bra".....bla bla bla.
Ingen fattade att hans vakenhet på nätterna hade med annat att göra än att "så är det att ha barn".
Men alla slags problem har en lösning...jag å lilltjafs har funnit vår.
Jag ska säga till dom på bvc nu, att din "kur" är den bästa och att dom gott kan säga till alla att kolla upp iallafall.
Kanske skulle alla här som "kurar" göra så, då blir det brett känt för alla, en del vet juh faktiskt inte om att det är därför deras barn beter sig som dom gör.
Nu ska jag sova...
Ha dä! Kjaam

[Gäst]

När jag väntade min andra bebbe och var med i en föräldragrupp på mödravården, så sa ledaren=barnmorskan på fullt allvar att nyfödda bebisars sömnbehov kunde variera mellan 9 och 21 timmar per dygn!!! 9 timmar, vad sägs om det?

[annawahlgren]

Herre milde Man baxnar

JennyW, tror du att det är läge (eller VILL du att det ska vara läge) så skickar jag gärna ett ex av Sova hela natten till dig som du kan förära bvc

PM:a mig namn och adress så kommer den

[JennyW]

Det tar jag gärna med mig till dom, då har dom inget att säga emot!
men...PM:a?
jag ska klura ut hur och skickar min adress!
Perfekt...

[/LO]

Jenny, vet inte om du har klurat färdigt, har du det kan du ju bortse från inlägget.
Längst upp på sidan så står det med ganska små bokstäver, bl.a. Du har inga nya meddelanden. Klicka där, så förstår du nog hur du går vidare.

/LO

PS. Inga (eller snarae alldeles för många) kommentarer om barns sömn och sömnbehovså jkag avstår.
Ska till BVC för återträff med föräldragruppen nästa vecka. utan barn. Vi ska prata om vilka problem det kan vara att ha barn. jag vet inte ens om jag vill gå dit - jag har inga och misstänker att ingen vill lyssna på hur jag skulle lösa de jag inte har. Fast det är kul latt träffa alla igen, så vi får se.

[br]

wow, ska ni verkligen prata om vilka _problem_ det är att ha barn? Jag skulle vilja att man ngn gång pratatde om hur det har förändrat enms liv och inställning osv, men att kalla det problem? Ja, man anses som knäpp om man inte har problem

[SusanD]

Om jag blir gravid igen, vilket jag innerligen hoppas, måste jag gå med i föräldrargruppen. Vi gjorde inte det sist för Pappan var i Stockholm och jobbade på måndagar och jag hade agilitykurs som jag prioriterade . Mina agilitybarn är jätteviktiga och urduktiga förklarade jag för barnmorskan som förklarade för mig att mitt barn också var jätteviktigt Men det visste jag ju redan .

Men det verkar ju helt horribelt att ha en träff och diskutera PROBLEM. Varför, varför måste hela livet vara baserat på PROBLEM och inte vill någon höra lösningen heller utan man vill bara vältra sig i sina PROBLEM.

Jag måste nog gå med i föräldrargruppen och sprida lite anti-problem-anda och ljusa berättelser från vårat liv - trots att vi bor i världens minsta hus, har världens minsta inkomst - men vi har ju världens bästa Emil, världens bästa varandra, världens bästa hundar, världens bästa mor- och farföräldrar, världens bästa syskon, världens bästa syskonbarn (Emils kusiner), världens bästa vänner, världens bästa hus, världens bästa skog, världens bästa....... ja om man tänker efter så tar denna mening aldrig slut

Livet är toppen och små barn ska njuta och njutas. Hur svårt kan det vara och begripa

Kram Susan

[/LO]

Hej igen.
Jag inser att jag nog tolkade lite fritt, hade visst lite förutfattade meningar. Nu har jag läst lappen.
Det står att vi ska diskutera svårigheter och glädjeämnen med barn i den här åldern. Men det som fick mig att tolka var nog att det ska med en barnhälsovårdspsykolog. (bara ordet...)

Det står ju inte att vi ska prata om problem.

Maken sa idag att jag fick bestämma vem av oss som skulle gå. Det skulle vara utan barn och vi har ingen barnvakt i närheten, så vi måste välja. Jag väljer att maken går. Han kan på ett naturligare sätt (utan att bli så provocerad av andra) berätta hur vi gör och kanske ge förslag på hur man kan göra. Får se vad han tycker.

/LO

[Kit]

Vilket kanonläge att tala om

GLÄDJEN MED BARN!

och som svar på frågan vilka problem som finns

INGA!

En kompetent barnhälsovårdspsykolog ställer då den intressanta frågan

HUR KAN MAN GÖRA?

[/LO]

Jag HOPPAS Kit - men är skeptisk

/LO

[Limpan]

Jag är helt övertygad om att vi alla kan lära oss av varandra oavsett när vi lägger våra barn på kvällen. Därmed inte sagt att jag inte håller med om sömnbehov! Jag har alltid lagt mina barn "tidigt" (mellan sju och åtta) i folks ögon - men i Rätt tid i mina egna!

Men jag kan bli jätteledsen ibland när jag diskuterar med föräldrar som man inte delar åsikter med. De verkar tro att det är en tävling. Man får en uppsättning typiska svar med inbegripna kränkningar. Det värsta svar jag fått när jag påpekat att jag föredrar att respektera sömnbehovet för att annars orkar ju inte Stjärnan:

"Varför är det så viktigt för dej med barnfria kvällar?"

Väninnan vill att jag ska förstå att det främst är mitt behov att vara "barnledig" på kvällen som gör att jag vill ha rutiner. Att jag vill "slippa mitt barn".

Vidare menade hon att det är lätt att kränka barn om man anv sig av ngn "metod" t ex a la Wahlgren. Den här kvinnan vet att jag aldrig skulle vilja ha ngn bok som bibel och att jag aldrig skulle kränka ett barn. Ändå säger hon så! Barnaboken är bättre än bibeln för den är dialogisk.

Mina barn sover tryggt och tidigt (tonåring+bebis). Hennes är ofta övertrötta. Hennes metod att vyssja med napp i famnen håller ju bara ett visst antal månader. Sedan kommer ångesten vid halvåret eller året. Hennes tvååring vaknar fortfarande om nätterna som min minsting gjorde vid två-tre månaders ålder.

Tänk om vi alla vågade lära oss mer av varandra. De som inte fattat det där med sömnbehovet kanske fattat ngt annat som man själv har nytta och glädje av!

Men det verkar som om de föräldrar som inte fattat de där basbehoven har så stora komplex för det så att de i dialog med oss andra istället bara blir otrevliga. Det är så trist. Att bli bebismamma igen, efter 14 år! är jättespännande. Mindre spännande är tävlingen om att vara den bästa mamman. Jag är lyckligt benådad med två barn. Tack livet.