Välkommen är du
Och tack för dina varma ord
Det är tyvärr ett inte alldeles ovanligt scenario du beskriver. Allt går så bra till en början, och sedan kommer plötsligt orosvargarna tassande. Barnet ställer sina frågor, andra frågor, nya frågor, annorlunda frågor - och plötsligt står de ömma föräldrarna helt förvirrade och osäkra.
Vad är detta
Varför går det inte lika bra det som det gjorde i går
Och i förrgår gick det ju ännu bättre
Men nu går det hur dåligt som helst
Det liknar ju 5mm
Vad gör vi för fel
Varför gråter han
Varför är han inte glad
Han var ju glad förut
Vad är det som händer
Vad beror det på
Vad ska vi göra
Och alla dessa frågor ställer då de ömma föräldrarna - till BARNET. Orosvargarna formligen krälar över tröskeln ända fram till sängen och där bygger de bo.
Och barnet svarar med att bli verkligt olyckligt. För om inte föräldrarna, överlevnadsgaranterna, de som skulle bevaka barnets intressen, de som skulle hålla vargen stången, vet - vem ska då veta
Oro är den värsta skurken i all barnavård. För barnet betyder överlevnadsgaranternas oro, osäkerhet och rent ut sagt rädsla, faktiskt fara för livet
Det är alltså Attityden av säkerhet, självklarhet och tveklöshet som måste odlas här. Läs gärna Mammut Marias långa förklaring om Förhållningssättets betydelse
Attityden av självklarhet är A och O. Ingenting du/ni gör fungerar om ni inte har den. I samma stund ni överför er oro till barnet och skickar frågorna i retur, i stället för att besvara dem i säker och tveklös ledning, reagerar barnet med förtvivlan. Ty meningen var att ni skulle lugna. Inte oroa ytterligare.
Läs på Lathunden. Har du boken Sova hela natten, så läs, läs fån början och läs igen. I det jag skrivit kan du hämta kunskap och säkerhet, så att du vet exakt vad du gör och varför, när du kommer så långt som till lilla barnet. Man kan inte läsa för mycket och för många gånger! Det är alltid nya polletter som trillar ner vid omläsningarna - precis som nya polletter hela tiden trillar ner hos lilla barnet, allt eftersom man genomför SHN-kuren så som den ska genomföras. Och det står exakt beskrivet hur det ska göras, och varför.
SHN-kuren är en process. För att lilla barnet ska kunna (fortsätta) göra framsteg, måste man själv göra "baksteg" - först, och kontinuerligt. Med allt större förtroende för lilla barnet stiger man alltmer tillbaka. Man klättrar inte in igen med vargarna i släptåg
Även om han bryter samman så fort han ser sängen, ska du vidmakthålla din säkra attityd och bära dig åt som om han vore strålande glad och nöjd. Det är det riktiga svaret - allt är som det ska vara och det blir SÅÅ skönt att sova så gott!
Han ska läggas och du ska ut ur rummet; det hela får ta max två minuter. Du ska gå ut vänd mot dörren utan att se dig om, och ta med dig vargflocken. På väg ut börjar du ramsa och den ramsan (x4, x6 eller någon gång rentav x8) ska vara så hög, så stadigt övertygande och glad - nästan hurtig - att den verkligen går igenom. Den ska lämna betryggande (i ordets rätta mening) besked. Det beskedet måste du ju se till når honom. Därför bör man öva upp ramsan för full volym och med magstöd! Som det också står i Lathunden och här i Verktygslådan.
Efter det får han ta hand om sina sorger och bedrövelser själv. Överrösta honom gärna med hög instrumentell musik eller med rejäla ljud i huset. Vi vill att han hellre ska lyssna till det än till sitt eget skrikande, som små barn har en tendens att "fastna" i om inga andra ljud drar till sig deras uppmärksamhet, och som dessutom skrämmer dem.
När han äntligen "går ner" och du hör att han tystnar av och till och uppenbarligen gör sig redo att sova, ger du en mjuk bekräftelseramsa, som ska vara uppskattande och just bekräftande. "Precis, just så gör man när man ska sova så gott, man ligger ner och slappnar av och är tyst och har det skönt", är vad den ska förmedla i tonen. x4.
Normalt så här dags i kuren behöver man inte bekräftelseramsa men jag anser det behövs nu några kvällar eftersom ni spårat ur litegrann och får backa tillbaka till där det gick fel, då ni blev otåliga och osäkra, i stälelt för att fortsätta arbeta metodiskt, övertygat och övertygande mot ett mål: goda sammanhängande nätter och en glad pojke som gillar att både somna och vakna
Du har heller inte följt kuren på dagarna inför lurarna och det tycker jag är hög tid. Allt hänger samman. Också att gå in och "lugna" på morgonkvisten och sedan ta upp honom utan att gå ut emellan, ger motsägande besked = förvirring för honom (liksom för dig). Läs på, läs på, läs på
Så ja, ni har ramsat för mycket. Och för osäkert.
Ramsan skulle ha tagit över för länge sedan och getts mer och mer sällan, bara när barnet verkligen ber om den - dvs när man känner för att gå in och solfjädra eller buffa - DÅ kan det vara dags för pangramsa!
Det du citerar om första natten gäller första natten. För varje dag/natt i kuren går saker och ting vidare, och därför kan man inte stanna kvar på ruta ett och fortsätta göra som man gjorde natt ett. Då kommer man inte längre.
Det här kanske låter som om jag vore väldigt pessimistisk och tycker att du/ni har gjort en massa fel. Men jag är inte pessimistisk alls, jag är full av optimism, och det ska ni också vara
Det vill vi ha överfört till lilla barnet
Det ni gjort är bara ett ack så vanligt misstag. Det går att rätta till på ett par dygn, med en liten mini-kur - ni backar i alla bemärkelser
Han har kommit så långt att han sover hela natten, i princip. Se det som det stora framsteg det är och gläd er
Men nöj er inte med det. Ni ska nå i mål, allihopa. Och då gäller det att man oavbrutet har målet för ögonen.
Läs på, läs på
Mer tålamod och målmedvetenhet
Större, mycket större förtroende för lilla barnet. Som inte är nyfödd och hjälplös längre utan en ganska gammal man, som VILL vara glad och VILL sova så gott. Han vet bara inte alltid ännu hur man genast kommer i ro, och då behöver han inte sällskap av era vargar (egna oroliga "frågor") utan av - just det, den alldeles tveklösa Attityden av självklarhet
