Då var min son ca 1,5 år gammal och hade aldrig sovit en hel natt. Jag betsämde mig för att få slut på de sömnlösa nätterna så där satt jag och läste. Han fick välling flera gånger varje natt på den tiden men i samband med en magvirus slutade han helt plötsigt och det gick nästan inte att få honom att somna om när han vaknade vilket inte var så konstigt han fick ju aldrig lära sig. Vargarna var ständigt närvarande och vi (jag och min man) turades om att "behålla dem i rummett" vi låg brevid hans säng och väntade på att han skulle somna. Vi gjorde som sagt allt det man inte skulle göra allt för att slippa gråt och skrik. Men han sov aldrig lugnt ändå vaknade flera gånger per natt. Såhär fick det inte fortsätta kände jag. Nu skulle det sovas. Jag påbörjade sova hela natten kuren men såhär i efterhand vet jag att det var bara halvhjärtat. Dessutom var min man inte särskilt intresserad av metoden. Han tyckte visserligen att det skulle vara skönt att sova en hel natt men var inte intresserad av någon "mirakelkur". Han tyckte att sonen så småningom skulle växa ifrån detta men ack så fel han hade. Som sagt jag kurade sonen eller nja inte fullt ut eftersom det på något sätt aldrig riktigt blev bra. Någongång somnade han helt utan problem men oftast inte. Sov för lite gjorde han också. Men eftersom både min bror och min mans syster är sk nattugglor så försökte vi med andra släktingar bortförklara det hela med att han nog inte behöver så mycket sömn. Nu har jag äntligen fattat och det är en sådan lättnad samtidigt som jag är så besviken på mig själv att jag har på något sätt tillåtit det pågå så här pass länge. Jag tror, nej jag är faktiskt ganska övertygad om att all "problem" med honom dvs att han är aggressiv, inte lyssnar, mm bottnar i att han är övertrött och har varit det länge. Det gör så ont att jag har försökt hitta "fel" på honom (hyperaktivitet mm) fast det enda felet är att jag, vi inte lyckats med att ge honom den sömn han behöver. Varför denna uppenbarelse nu? Jo när jag skrev mitt förra inlägg så var jag verkligen urtrött på alla incidenter på lekplatser mm. Jag tyckte ju att jag gjorde allting rätt och var konsekvent men sedan funderade jag över hur trött jag hela tiden kände mig och insåg att jag inte i alla situationer var så konsekvent. Det är kanske inte så konstigt om man inte har sovit en hel natt på tja ca 3,5 år. Jag kan ärligt talat inte komma ihåg när jag sov en hel natt. Så då slog mig tanken att om jag är så trött, vad är han då? Helt slut antagligen. En morgon för inte så länge sen när min flicka hade vaknat flera gånger och ville ammas och min son hade vaknat och varit törstig ville inte ha täcket ville ha ett annat täcke mm mm kände jag bara NEJ NU RÄCKER DET! Här ska SOVAS. Dagen efter gick jag in på forumet och läste och läste och tog fram boken och läste. Jag försökte få min man att engagera sig men han tyckte väl att jag kunde läsa mig till hur man gör och sedan kunde jag överföra det till honom. Men efter diskussion fick jag honom med mig, han skulle kika in på forumet och läsa lite. Så nu ska det sovas här också. Ikväll börjar vi med sova hela natten kuren med våran flicka....vet inte hur det kommer att gå men för första gången på länge vågar jag hoppas på att få sova en hel natt inom en inte så avlägsen framtid. Igår kväll använde vi ramsan på sonen och han sov bättre än på länge under natten. Det väckte såklart protester (han var hungrig törstig kissnödig och ville att pappa skulle lägga sig brevid) men vargarna skulle ut ur rummet och pappa stod på sig med ramsan. Så stolt han var efteråt. Ikväll är det vår flickas tur att börja kuren. Jag hoppas att vi har ATTITYDEN som är det allra viktigaste har jag förstått. Vi har övat in buffningen så det borde inte vara några problem. Skulle dock vara jättetacksam för lite uppmuntring. Jag vet inte riktigt vad som väntar och jag vill verkligen att vi lyckas. Vi hade tänkt att pappa skulle ta de 2 första nätterna och jag den tredje. Eller är det kanske bättre om samma person tar alla tre. Jag läste nånstans att man kunde dela upp det så. Vill gärna få lite feedback på detta. Jättetacksam för all uppmuntran. Hälsningar från en mamma som har insett mycket den senaste tiden
Du har ju nu attityden i bagaget, du har läst på, du har tagit till dig och förstått, och du har sett en uppmuntrande början. 
Är ni två, kan ni prata och fundera sinsemellan, och det är guld värt! Och precis som du säger: dela på jobbet! 
