6-åring med mardrömmar
6-åring med mardrömmar
Har nyss lugnat ned en orolig son som förvirrat kom upp ur sängen. Efter att ha "irrat" omkring uppe på övervåningen (satt så klart en trappa ner) så fick han panik och hulkade och grät. Detta är inte första gången. Under en tid har det hänt 2-3 gånger i veckan...
Ibland när jag fångar upp honom på väg från rummet så är han helt klart fortfarande sovande och gör en massa konstiga ljud... Ibland skrattar han ett ganska läskigt skratt också. Jag är ledsen för hans skull även om han inte verkar minnas något av detta dagen efter och undrar hur jag ska hantera det på bästa sätt!
Tankar någon?
Ibland när jag fångar upp honom på väg från rummet så är han helt klart fortfarande sovande och gör en massa konstiga ljud... Ibland skrattar han ett ganska läskigt skratt också. Jag är ledsen för hans skull även om han inte verkar minnas något av detta dagen efter och undrar hur jag ska hantera det på bästa sätt!
Tankar någon?
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Är så förundrad över detta fenomen! Efter sex års djupsömn så har vi plötsligt en kille som visar alla tecken på sk. "nattskräck"... (JA! Jag vet Anna! Du gillar inte uttrycket och vill att jag ska kalla det Vargen....)
I kväll höll jag vakt i krokarna till dörren och högg tag i sonen när han kom ut med den stirrande blicken
Sen höll jag i honom HÅRT trots att han protesterade tills gnället och skriket övergick till det hysteriska skrattandet Sen lyckades jag mota upp den skrattande sonen i överslafen i sängen och säga god natt...
En minut senare.... Har lett honom tillbaka till sängen igen. Denna gång utan skrik och skratt.
Någon?! Gör jag rätt? Är ju trots all tid jag hänger här på forumet en ytterst osäker "kurare" åtminstone vad det gäller storesonen....
I kväll höll jag vakt i krokarna till dörren och högg tag i sonen när han kom ut med den stirrande blicken
Sen höll jag i honom HÅRT trots att han protesterade tills gnället och skriket övergick till det hysteriska skrattandet Sen lyckades jag mota upp den skrattande sonen i överslafen i sängen och säga god natt...
En minut senare.... Har lett honom tillbaka till sängen igen. Denna gång utan skrik och skratt.
Någon?! Gör jag rätt? Är ju trots all tid jag hänger här på forumet en ytterst osäker "kurare" åtminstone vad det gäller storesonen....
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Hej K-ina!
jag är ingen expert på området, men några tankar har jag...
:-k Det händer ju mycket i den åldern...och vi drömmer alla mer i händelserika faser i vårt inre liv..
:-k Nattvandrare (sömngångare) är ju lite speciella när de är uppe och far...även en öm moder kan nästan bli skrämd då! MEN jag tror på det du gör, led tillbaka.
:-k Leda tillbaka, och sen lugna i sängen (ungefär som solfjädern på de små!) med lugn hand tills barnet slappnar av är vad jag gjort med min äldsta i mardrömsperioder/nattvandringar, för att sen ramsa mjukt på vägen ut..
Det här kommer att bli BRA!
/Fjällmor
jag är ingen expert på området, men några tankar har jag...
:-k Det händer ju mycket i den åldern...och vi drömmer alla mer i händelserika faser i vårt inre liv..
:-k Nattvandrare (sömngångare) är ju lite speciella när de är uppe och far...även en öm moder kan nästan bli skrämd då! MEN jag tror på det du gör, led tillbaka.
:-k Leda tillbaka, och sen lugna i sängen (ungefär som solfjädern på de små!) med lugn hand tills barnet slappnar av är vad jag gjort med min äldsta i mardrömsperioder/nattvandringar, för att sen ramsa mjukt på vägen ut..
Det här kommer att bli BRA!
/Fjällmor
Tack för feedback Fjällmor!
Jag ledde tillbaka honom tre gånger i går. De två sista gångerna utan skrik och skratt. Sen stupade jag utmattad i säng själv och på morgonen hade jag fått sällskap av sonen.... (Är inte så bra på den där biten!)
Det händer mycket i hans vardag just nu. Dagistiden är snart slut. Inskolning på sexårs börjar på fredag. Hans pappa har blivit arbetslös vilket medförde ändrade rutiner på dagis... Sen fick pappan jobb tillfälligt och då blev det nya dagistider IGEN... Samtidigt som han växer så det knakar!!!!
Ja! Mycket får man var med om här i livet!
Jag tror också att det blir bra till slut. Några veckor till och sedan är det semester/sommarlov... Då kan vi glömma allt vad förskola/skola heter tills det är dags på riktigt i Augusti!
Tack än en gång! Det är skönt att ventilera sina funderingar!
Jag ledde tillbaka honom tre gånger i går. De två sista gångerna utan skrik och skratt. Sen stupade jag utmattad i säng själv och på morgonen hade jag fått sällskap av sonen.... (Är inte så bra på den där biten!)
Det händer mycket i hans vardag just nu. Dagistiden är snart slut. Inskolning på sexårs börjar på fredag. Hans pappa har blivit arbetslös vilket medförde ändrade rutiner på dagis... Sen fick pappan jobb tillfälligt och då blev det nya dagistider IGEN... Samtidigt som han växer så det knakar!!!!
Ja! Mycket får man var med om här i livet!
Jag tror också att det blir bra till slut. Några veckor till och sedan är det semester/sommarlov... Då kan vi glömma allt vad förskola/skola heter tills det är dags på riktigt i Augusti!
Tack än en gång! Det är skönt att ventilera sina funderingar!
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Jag vet att många ogillar Eckerberg pga 5-minutersmetoden, men den här artikeln om s.k. nattskräck är intressant och kanske kan hjälpa er.
http://www.eckerberg.se/nattskrack.html
http://www.eckerberg.se/nattskrack.html
Mamma till Joel född 11 oktober 2005
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
" Ibland ser barnet alldeles skräckslaget ut och kan skrika hysteriskt", står det i den där länkade artikeln (som jag läst ett antal gånger förut): "Det är då man kallar det nattskräck."
Minsann Om en liten unge såg "alldeles skräckslagen" ut och skrek "hysteriskt" och jag inte kunde lugna barnet på något enda vis - då skuklle jag ta det till akuten. Direkt.
För då vore det något annat fel än att barnet vaknat, eller inte vaknat, av en otäck dröm.
Botemedlet mot det heter betryggande fast och långvarig, "statisk" kram (=omedveten men helande vila), ledande tillbaks till sängen, solfjäder - lugn och stilla och ordlös, samt mjuk och saklig ramsa på utgång.
Jag skulle snarare säga att det är de herrar som präglat begreppet nattskräck, därför att de inte har en aning om hur man hanterar oroliga sovande/icke sovande små (och inte så små) barn, som är "hysteriska".
Minsann Om en liten unge såg "alldeles skräckslagen" ut och skrek "hysteriskt" och jag inte kunde lugna barnet på något enda vis - då skuklle jag ta det till akuten. Direkt.
För då vore det något annat fel än att barnet vaknat, eller inte vaknat, av en otäck dröm.
Botemedlet mot det heter betryggande fast och långvarig, "statisk" kram (=omedveten men helande vila), ledande tillbaks till sängen, solfjäder - lugn och stilla och ordlös, samt mjuk och saklig ramsa på utgång.
Jag skulle snarare säga att det är de herrar som präglat begreppet nattskräck, därför att de inte har en aning om hur man hanterar oroliga sovande/icke sovande små (och inte så små) barn, som är "hysteriska".
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Ja men Anna... Sansar mig är ju det jag gör - när jag skriver här!!!
Har inte så mycket som ett ögonblick funderat på psykakuten eller medicinering! Och Barnaboken har jag på nattduksbordet med bokmärket på sexårskapitlet... sen månader tillbaka...
Jag KAN ju lugna honom med en fast kram och få honom tillbaka till sängen! Så egentligen skrev jag väl inte så mycket för att fråga som för att bekräfta! Jag har sansat mig...
Har inte så mycket som ett ögonblick funderat på psykakuten eller medicinering! Och Barnaboken har jag på nattduksbordet med bokmärket på sexårskapitlet... sen månader tillbaka...
Jag KAN ju lugna honom med en fast kram och få honom tillbaka till sängen! Så egentligen skrev jag väl inte så mycket för att fråga som för att bekräfta! Jag har sansat mig...
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Bra, bra Bli inte ledsen på mig Jag blir bara lite galen - öh, hysterisk - på detta "sjukdomsstämplande" (verkligen inte DITT fel). "Han lider av NATTSKRÄCK." - "Hon drabbas av PANIK." Herre milde, ungen tjuter till, skriker, sätter sig upp i sängen som vi alla kan göra och skriker rakt ut - för Gud vet vad. Då behövs lugnande och rogivande mänsklig, varm, öm behandling, betryggande i ordets rätta bemärkelse - inte diverse diagnoser.
Tack Nu fick jag sagt det (igen)
Tack Nu fick jag sagt det (igen)
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Vet du vad! Jag blev faktiskt litet ledsen när jag läste inlägget ditt i morse. Men jag sansade mig då också! 8) Jag är "måttfull och balanserad".
Apprå på paniken som utbröt härom kvällen så var jag inte så tydlig när jag berättade inser jag... Sonen vacklade tydligen upp ur sängen, irrade mot dörren och lyckades få upp garderobsdörren istället... Innan jag hade kommit upp för trappan (har ONT i en fot) så hade han lyckats riva ur två korgar och innehållet i dessa korgar, klättrat upp på det fasta hyllplanet. Jag fann honom således uppklösad i en TRÅNG garderob med huvudet uppe bland galgarna och kläderna VILT fäktande och jag lovar: panikslagen... Som det lilla hjärtat hamrade! Ock så han svettades! Det känner jag igen från min egen klaustrofobi! Ja milde himmel... Hade mitt i bedrövelsen nästan litet svårt för att hålla mig för skratt... Tänk bara om man bodde i en gammal engelsk herrgård med såna där garderober som man kan gå igenom och komma till en förtrollad värld genom?! Eller kanske man ska vara tacksam över IKEA-konstruktionen... Det blir lättare att hålla reda på sömngångarna på det sättet.
Apprå på paniken som utbröt härom kvällen så var jag inte så tydlig när jag berättade inser jag... Sonen vacklade tydligen upp ur sängen, irrade mot dörren och lyckades få upp garderobsdörren istället... Innan jag hade kommit upp för trappan (har ONT i en fot) så hade han lyckats riva ur två korgar och innehållet i dessa korgar, klättrat upp på det fasta hyllplanet. Jag fann honom således uppklösad i en TRÅNG garderob med huvudet uppe bland galgarna och kläderna VILT fäktande och jag lovar: panikslagen... Som det lilla hjärtat hamrade! Ock så han svettades! Det känner jag igen från min egen klaustrofobi! Ja milde himmel... Hade mitt i bedrövelsen nästan litet svårt för att hålla mig för skratt... Tänk bara om man bodde i en gammal engelsk herrgård med såna där garderober som man kan gå igenom och komma till en förtrollad värld genom?! Eller kanske man ska vara tacksam över IKEA-konstruktionen... Det blir lättare att hålla reda på sömngångarna på det sättet.
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
-
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön