Nu behöver jag lite råd från er..
Jag försöker visa tjejen hur man gör saker, ofta brukar jag först göra, sen tar jag hennes hand och gör med henne och sen får hon försöka själv. Problemet är att så fort jag tar tag i hennes hand blir hon jätte arg. Hon rycker bort handen och försöker på alla sätt slå bort min hand - för hon skall tydligen göra själv!
Jag tycker att sociala delaktigheten blir lidande pga detta samtidigt som många andra saker blir lidande för att inte nämna blommor, allt sorts papper, böcker o dyl. Jag visar hur man skall göra, tar i hennes hand, stryker boken, klappar blomman osv.. men så fort jag tar i hennes hand för att visa hur man gör blir hon alltså arg. Och så fort hon får tillfälle river hon i blomman osv..
Hur göra ??
Tjejen är 9,5 månad
visa hur man gör
Hej
Två delar, tycker jag.
Den sociala delaktigheten är ju viktig, men det är inte vilktigt att göra rätt och exakt det du gör. Är hon med när du diskar så räcker det att hon har en diskborste och några saker som hon "diskar". Du behöver inte visa förrän hon vill ha hjälp.
Det andra
hon är i utforskarstadie. Hon måste få utforska.
Närmar hon sig blomman försiktigt, så avvakta tills du VET att hon inte tänker klappa. Om hon är på väg att riva i en blomma, så "hugg" henne i farten och ta hennes hand och klappa. Utan att visa först och innan hon hinner fatta vad som hände. Alltså snabbt och kvickt utan minsta tvekan eller fråga från din sida. Beröm henne för det hon gjort som om hon gjorde rätt av sig själv.
Böcker ni är rädda om kanske ni helt enkelt ska vänta med. Hon behöver också få känna hur det känns att riva sönder och knyckla ihop papper. Låt henne få göra det. Bläddra fint lär hon sig så småningom.
/LO
Två delar, tycker jag.
Den sociala delaktigheten är ju viktig, men det är inte vilktigt att göra rätt och exakt det du gör. Är hon med när du diskar så räcker det att hon har en diskborste och några saker som hon "diskar". Du behöver inte visa förrän hon vill ha hjälp.
Det andra
Närmar hon sig blomman försiktigt, så avvakta tills du VET att hon inte tänker klappa. Om hon är på väg att riva i en blomma, så "hugg" henne i farten och ta hennes hand och klappa. Utan att visa först och innan hon hinner fatta vad som hände. Alltså snabbt och kvickt utan minsta tvekan eller fråga från din sida. Beröm henne för det hon gjort som om hon gjorde rätt av sig själv.
Böcker ni är rädda om kanske ni helt enkelt ska vänta med. Hon behöver också få känna hur det känns att riva sönder och knyckla ihop papper. Låt henne få göra det. Bläddra fint lär hon sig så småningom.
/LO
Lotta, mamma till
Vera
född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar
född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Nytt fotoalbum
Bara framhärda!
Det kommer en tid när du får skörda frukten och ser dottern gå fram och stryka på blommorna eller katten. Det gör vår son nu, han går fram till blommorna och säger "ooo" och stryker så fint och samma med katten eller hunden han träffar.
Han var precis likadan som din dotter vid samma ålder. Mycket självständig och har aldrig gillat det där med handen om handen. Men det har gått bra att visa bara med sig själv "man klappar, stryker - så här" och han har själv gjort likadant efteråt. Det har gått bättre än att ta hans hand.
Och precis som LO säger; avvakta tills du vet. Ställ på sin höjd frågan "hur gör man med blomman?" och bekräfta "just så gör man, man klappar!".
För oss blev "klappa" lite för mycket för katten,
så vi gick över till att säga/visa stryka i stället och det gick bättre!
Vid diskning och annat så har han oftast fått stå med och pyssla med sitt, handen om handen har inte funkat. Ett tag misströstade jag nästan för han var ju lite för liten för att t ex lägga in tvätt i maskinen själv och blev rasande när jag tog handen om handen. Han var nöjd bara av att sitta i tvätthögen men jag kände att jag "fuskade" med hans delaktighet. Hursomhelst, det verkar inte ha blivit några men av det.
Men ibland och fortfarande så tar vi helt sonika handen om handen och bara genomför när han t ex ska torka eller plocka upp mat eller andra saker -trots protester.
Nuförtiden är han dock betydligt mer "samarbetsvillig" och vill gärna att man visar.
Han var precis likadan som din dotter vid samma ålder. Mycket självständig och har aldrig gillat det där med handen om handen. Men det har gått bra att visa bara med sig själv "man klappar, stryker - så här" och han har själv gjort likadant efteråt. Det har gått bättre än att ta hans hand.
Och precis som LO säger; avvakta tills du vet. Ställ på sin höjd frågan "hur gör man med blomman?" och bekräfta "just så gör man, man klappar!".
Vid diskning och annat så har han oftast fått stå med och pyssla med sitt, handen om handen har inte funkat. Ett tag misströstade jag nästan för han var ju lite för liten för att t ex lägga in tvätt i maskinen själv och blev rasande när jag tog handen om handen. Han var nöjd bara av att sitta i tvätthögen men jag kände att jag "fuskade" med hans delaktighet. Hursomhelst, det verkar inte ha blivit några men av det.
Men ibland och fortfarande så tar vi helt sonika handen om handen och bara genomför när han t ex ska torka eller plocka upp mat eller andra saker -trots protester.
Nuförtiden är han dock betydligt mer "samarbetsvillig" och vill gärna att man visar.
Mamma till två Barnaboksbröder (d v s standardmodellade): födda 2004 och 2006. 