Behöver hjälp!
Behöver hjälp!
Nu har vi kört tre nätter och det går väl iofs ganska bra, men jag buffade fortfarande rätt mycket natten som var. Ramsan TAR inte. Han lyssnar inte utan väntar bara på att jag ska buffa som han tycker är jättetrevligt. Läggningen tog bara 10 minuter och jag trodde att jag fick in en bekräftelseramsa på slutet. Mannen körde de två första nätterna och han stannade kvar för länge tror jag, men igårkväll var det ett himla rännade ut och in med ramsor och buffning. Han skriker och somnar sedan väldigt tvärt, så det är svårt att veta om han hör ramsan. Sen sov han till 4.30! Då var han vaken i 25 minuter innan han somnade igen. Omigen buffar jag honom NÄSTAN till söms, men springer sedan ut med en ramsa.
Frågorna är alltså: Han SKA ju inte skrika, men hur länge får han skrika/pyssla/tugga på lakanet innan jag ska ramsa?
Ska jag "göra ljud" på natten också? Då sover ju alla. Vårt golv knakar hemskt vid hans dörr. MÅSTE han höra ramsan sist? Som det var inatt vid 5 skrek han. Jag gick in buffade tyst på honom och sen gick jag ut. Då började han gnöla, men tystnade själv efter en stund. Skulle jag ha sprungit dit och ramsat då?
Nu känner jag vi så gärna vill och egentligen KAN men varför tar inte ramsan? Jag känner mig värdelös och ledssen vid halv fem eftersom jag märker att han INTE fattar varför jag står där och tjatar när han vill bli buffad/ammad....
HOPPAS någon klok själ här kan hjälpa till. Ska vi börja om?? Dagarna funkar PERFEKT ska tilläggas.
Och en sak till.... Lilla David skriker ALDRIG annars... Därför blir vi lite nervösa när han nu drar igång på kvällen och sen på natten. Dvs, han har inte skrikit förrän vi började kuren.... Men vi SKA fortsätta!!
Och snälla kan inte någon svara på frågorna jag skrev förra inlägget: Äntligen igång med 2:an?
/Erika
Frågorna är alltså: Han SKA ju inte skrika, men hur länge får han skrika/pyssla/tugga på lakanet innan jag ska ramsa?
Ska jag "göra ljud" på natten också? Då sover ju alla. Vårt golv knakar hemskt vid hans dörr. MÅSTE han höra ramsan sist? Som det var inatt vid 5 skrek han. Jag gick in buffade tyst på honom och sen gick jag ut. Då började han gnöla, men tystnade själv efter en stund. Skulle jag ha sprungit dit och ramsat då?
Nu känner jag vi så gärna vill och egentligen KAN men varför tar inte ramsan? Jag känner mig värdelös och ledssen vid halv fem eftersom jag märker att han INTE fattar varför jag står där och tjatar när han vill bli buffad/ammad....
HOPPAS någon klok själ här kan hjälpa till. Ska vi börja om?? Dagarna funkar PERFEKT ska tilläggas.
Och en sak till.... Lilla David skriker ALDRIG annars... Därför blir vi lite nervösa när han nu drar igång på kvällen och sen på natten. Dvs, han har inte skrikit förrän vi började kuren.... Men vi SKA fortsätta!!
Och snälla kan inte någon svara på frågorna jag skrev förra inlägget: Äntligen igång med 2:an?
/Erika
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
-
Nancy
Hej Evrok
Du finner svaret på dina frågor i ditt eget inlägg
det buffas så det står härliga till och varför nöja sig med ramsa när man bara behöver ropa lite till efter buff...
ni måste alltså backa, träna på ramsan och TRO på att den räcker
Ert tvivel går i direktlänk till lilla barnet och så värst lugnande blir det ju inte.
vid uppvaket kl 5 skall du inte buffa överhuvudtaget utan ge en bestämd ramsa som säger "lille vän, inte morgon ännu, sov lugnt vidare".
inte "springa dit" och ramsa, ramsa från din säng istället tycker jag
ond cirkel med skriken: ni nervösa, barnet känner er nervositet, barnet skriker, ni blir mer nervösa och tvivlar på er förmåga, barnet tvivlar på sin förmåga, NI tvivlar på BARNET... #-o
Nu fick du många förmaningar på en gång arma moder
men jag hoppas du tar det på rätt sätt
lite mer påläsning kanske inte skulle skada heller.... 
Du finner svaret på dina frågor i ditt eget inlägg
Nu fick du många förmaningar på en gång arma moder
Tack,
Jag laddar inför natten och läser på! Jag har plöjt boken och sedan läst mycket fram och tillbaka medan mannen INTE var lika påläst... Jag har coachat honom, men han tog ändå första två nätterna eftersom han är betydligt lugnare än jag.
Är det vanligt att bäbisen är tröttare än någonsin även på tredje dagen?
/Erika
Jag laddar inför natten och läser på! Jag har plöjt boken och sedan läst mycket fram och tillbaka medan mannen INTE var lika påläst... Jag har coachat honom, men han tog ändå första två nätterna eftersom han är betydligt lugnare än jag.
Är det vanligt att bäbisen är tröttare än någonsin även på tredje dagen?
/Erika
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
-
Nancy
Hej igen
Det är nog lite olika det där med när barnen börjar bli mindre sömngångaraktiga... I Lathunden står det att även tredje dagen kan bli sömnig men hur lång tid det tar kanske är avhängigt av graden av underhållning nattetid...
Varje dag/kväll är ny. Se inte tillbaka på ev misstag. Sonen din kommer att reagera med lättnad om ni bara visar vägen maken och du. Snart har ni en pigg liten son som njuter av sin tillvaro med god sömn, rejält med mat och trevlig samvaro med resten av familjen
Lycka till
ps. skall titta på din andra tråd men vill ge dig samma råd jag själv fick som ny på forumet
samla alla frågor under pågående kurning i en och samma tråd. Lättare att få överblick och ökar chansen till svar
ds.
Det är nog lite olika det där med när barnen börjar bli mindre sömngångaraktiga... I Lathunden står det att även tredje dagen kan bli sömnig men hur lång tid det tar kanske är avhängigt av graden av underhållning nattetid...
Lycka till
ps. skall titta på din andra tråd men vill ge dig samma råd jag själv fick som ny på forumet
Först vill jag omigen TACKA alla kloka människor här på forumet som delar med sig och peppar! Ni är helt otroliga och värda massor av beröm!
Nio minuter ikväll! Skriket var inte alls lika "ledsset". Buffade i alla fall [-X Först när jag la honom och sen en LITEN gång till. Så fort jag slutar att buffa börjar han skrika. Jag SPRANG ut med ramsa. Ramsade sammanlagt sex gånger sista svängen. Han grät och var dödstrött. Någon minut senare blev det tyst
och jag sprang dit (UTANFÖR dörren) med en bekräftelseramsa. Nu undrar mannen hur man vet att han inte skrek sig till sömns. Jag tror INTE att han gjorde det, då hade vi hört att han skrek annorlunda. Har jag fel?
Fler som har barn som bara skrattar på mage i vagnen?
Han är också lite stor att ligga på mage däri. Det blir varmt (ialla fall nu) och trångt!
Nästa vecka när stora sonen är tillbaka på dagis ska jag köra långa dagsluren inne!
Ett STORT (?) problem! Vi har dop på söndag! Jag VET att det inte är bra och dagsrutinen kommer att rubbas eftersom själva dopet är mitt i långa dagsluren. Ska jag förlänga första luren och korta ner andra? Maten kommer dock att bli precis som vanligt!
Nio minuter ikväll! Skriket var inte alls lika "ledsset". Buffade i alla fall [-X Först när jag la honom och sen en LITEN gång till. Så fort jag slutar att buffa börjar han skrika. Jag SPRANG ut med ramsa. Ramsade sammanlagt sex gånger sista svängen. Han grät och var dödstrött. Någon minut senare blev det tyst
Fler som har barn som bara skrattar på mage i vagnen?
Nästa vecka när stora sonen är tillbaka på dagis ska jag köra långa dagsluren inne!
Ett STORT (?) problem! Vi har dop på söndag! Jag VET att det inte är bra och dagsrutinen kommer att rubbas eftersom själva dopet är mitt i långa dagsluren. Ska jag förlänga första luren och korta ner andra? Maten kommer dock att bli precis som vanligt!
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
-
Nancy
Evrok,
Rara du, du sitter ju inne med alla svaren själv
Ok, förstår att du behöver lite bekräftelseramsor... (ungefär som jag alltså då jag ställs inför frågeställningar
)
inget mer "okynnesbuffande" nu hör du
lita till din förmåga att lyssna av skrik. Om du känner att sonen INTE var ledsen så lita på den känslan. Det är inte heller hela världen om han är vaken eller ej när du bekräftar. Har han precis somnat in smygs den in i sömnen istället.
skrattande på mage kan jag inte råda om. Om min lillebusa inte somnat direkt har hon mest tjoat småilsket... Hoppas du får annat svar
avstå från dopet
nej jag skojar bara
Lös det efter principen "en gång - ingen gång" och använd sunt förnuft och marginalkvartar i båda ändar av sömnpassen om så behövs.
klart att äldre sonen skall få en egen tråd
(fast vem vet, du kanske blir så luttrad så han ingen behöver
)
Lycka till

Rara du, du sitter ju inne med alla svaren själv
Lycka till
KATASTROF!!
Hela dagen havererade med dagslurarna. Han sov INTE som han skulle utan vaknade för tidigt alla tre lurarna och vägrade somna om. Därför var han DÖDSTRÖTT klockan sju. Efter nattslurk och massor av skratt blev han TOKIG
när vi la honom i sängen för att sova . Jag la tillrätta UTAN att buffa. Gick ut och ramsade. Ramsade igen och igen, men han skrek som han aldrig skrikit förut
. Han hostade och tuggade. Jag provade ett par tillrättalägganden, men de funkar inte alls. Han blir ännu mer tokig.
Så vad blev det? Jo buff igen [-X . Två varv till och med. Tror nästan att jag buffade honom till söms! USCH vad dåliga vi är! Jag hörde ju hur trött han var, men han ska ju inte skrika. Han MÅSTE ju lugna sig för att kunna somna.
Ska i alla fall säga att natten till idag var SUPER. Han vaknade EN gång och då låg han och tjatade med sig själv och somnade om efter ramsax2 och lite mer tjat! UNDERBART. Han pratade lite vid halv sju, men då var han nog inte vaken. Sen väckte jag honom fem över sju.
Mannen börjar bli irriterad eftersom läggningen var enormt mycket lättare innan vi började kuren
Jag VILL verkligen fortsätta. Det kommer att ordna sig och han kommer att lyssna på ramsan. Visst kan det få ta mer än fyra nätter innan den sitter? Jag inser ju nu att vi fastnat i buffningsträsket och jag är gråtfärdig för det, men det SKA gå.
Dey blev väldans långt det här, men jag är ledssen och vill skriva av mig. David är världens gladaste kille hela dagarna och det är så svårt för mig att höra honom ligga i sin säng och gråta nästan hysteriskt när han ska sova
/Erika
Hela dagen havererade med dagslurarna. Han sov INTE som han skulle utan vaknade för tidigt alla tre lurarna och vägrade somna om. Därför var han DÖDSTRÖTT klockan sju. Efter nattslurk och massor av skratt blev han TOKIG
Så vad blev det? Jo buff igen [-X . Två varv till och med. Tror nästan att jag buffade honom till söms! USCH vad dåliga vi är! Jag hörde ju hur trött han var, men han ska ju inte skrika. Han MÅSTE ju lugna sig för att kunna somna.
Ska i alla fall säga att natten till idag var SUPER. Han vaknade EN gång och då låg han och tjatade med sig själv och somnade om efter ramsax2 och lite mer tjat! UNDERBART. Han pratade lite vid halv sju, men då var han nog inte vaken. Sen väckte jag honom fem över sju.
Mannen börjar bli irriterad eftersom läggningen var enormt mycket lättare innan vi började kuren
Dey blev väldans långt det här, men jag är ledssen och vill skriva av mig. David är världens gladaste kille hela dagarna och det är så svårt för mig att höra honom ligga i sin säng och gråta nästan hysteriskt när han ska sova
/Erika
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
-
Nancy
"dåliga vi är", "hysterisk", "mannen irriterad"
Nu skall ni ta och glädja er åt den fina natten som var
Jag blev medlem på forumet i oktober förra året. Det händer fortfarande då och då att Leia, jag eller maken bryter samman. Men vi vet (ja Leia med) att det arbete vi gjort tillsammans de senaste 7 månaderna är värt precis allt
Lycka till
-
Gäst
=D>Nancy skrev:inte "prova" tillrättalägganden, genomför
Med lugn, saklighet och attityd av absolut självklarhet
Annars blir det ett hattande utan dess like. Ungefär som om ni har hela verktygslådan framför er uppdukad som ett smörgåsbord, ni provar och provar men till slut smakar inget av det gott längre. Ni har ätit (provat) för mycket...
"Man ska inte ropa hej" Jag vågar inte det än, men ikväll somnade lilla David UTAN buffning. Två "dunkar" i rumpan, tillrättaläggande och ramsa. Han hetsade upp sig och jag ramsade sammanlagt 14 gånger tror jag. Sedan somnade han! På sex minuter!!!!
Mannen och storebror jublade!
Vi hade ju dop idag, så mitt i långa dagsluren blev han väckt, iklädd klänning och stirrad på av 15 samlade släktingar och vänner som förväntade sig en trevlig stund i kyrkan.... Och det fick de!
Han smilade på och skötte sig exemplariskt, som alltid. Charmade prästen och hela församlingen så det stod härliga till. Kom hem, vräkte i sig bröstmjölk och slocknade i två timmar. Helt fel ät- och sovtid, men en gång är ingen gång, eller hur.
Även natten till idag när David vaknade blev det INGET buff! 35 minuter var han vaken, men gav sig tillslut. Jag satt vid köksbordet och läste för att försöka stoppa undan överkoncentrationen och jag tror att det hjälpte mig ialla fall. Sen pumpade jag också mjölk ur mina, ej kurade, bröst slamrade lite med frysen och pratade med katten. Just när David fått sin femtioelfte ramsa och lugnat ner sig och jag begett mig till min egen säng började han om. Då var det NÄRA buff, men fem minuter senare sov han igen! Kvart över sju väckte vi lilla klumpen som fortfarande såg väldigt trött ut!
Nu ska jag minsann klara det här!
Tilläggas ska bara att han ätit som en häst idag. Hur mycket gröt som helst gick ner ikväll, plus all(?) mjölk som jag hade. Även lunchen var bättre än någonsin!
Det känns som om vi börjar få kläm på det... Men jag vågar inte ta ut något i förskott. Jag håller fortfarande andan lite varje gång när han somnar in. Vi kom liksom någon natt "fel" så nu är vi väl på tredje egentligen och inte sjätte. Ramsan tar, men fortfarande lite svajigt... Tillrättaläggandet funkade faktiskt!
Lite frågor i detta maratoninlägg:
Varför ska de ligga med huvudet åt höger? David verkar gilla vänster bättre. Jag la tillrätta efter det att han sovit 15 minuter.
Det är INTE kolmörkt i rummet och det känns som om han vaknar när det börjar ljusna. Kan det hjälpa att försöka mörklägga bättre under denna årstid för att undvika 5-uppvaknadet? Någon med erfarenhet?
Hur dana sömncyklar har de (man)? Är lite rädd för att väcka honom när jag går på toa och så, eller är det OK att slamra på?
När kan man köra dagslurar i sängen. Han sover alla ute i vagnen nu och gör det BRA (utom i lördags då allt havererade), och jag har läst att man inte ska frångå det som funkar vad gäller dagslurar. Det vore ju skönt att kunna stoppa honom i spjälsängen om det störtregnar och jag inte vill dra in vagnen.
TACK igen ni som läser och svarar. Utan er hade det nog inte gått så här bra som det faktiskt gör. Jag är en människa med enorm prestationsångest och detta är, liksom allt annat, en utmaning som jag minsann ska klara! Ångesten framkallar tyvärr uppgivenhet då det inte går lika bra som jag planerat i mitt trånga huvud. Mannen är så van att jag river upp himel och jord ibland att han bara muttrar för det mesta.... Men nu är han med i matchen igen efter kvällens sexminutersläggning!!
KRAM på er
Vi hade ju dop idag, så mitt i långa dagsluren blev han väckt, iklädd klänning och stirrad på av 15 samlade släktingar och vänner som förväntade sig en trevlig stund i kyrkan.... Och det fick de!
Även natten till idag när David vaknade blev det INGET buff! 35 minuter var han vaken, men gav sig tillslut. Jag satt vid köksbordet och läste för att försöka stoppa undan överkoncentrationen och jag tror att det hjälpte mig ialla fall. Sen pumpade jag också mjölk ur mina, ej kurade, bröst slamrade lite med frysen och pratade med katten. Just när David fått sin femtioelfte ramsa och lugnat ner sig och jag begett mig till min egen säng började han om. Då var det NÄRA buff, men fem minuter senare sov han igen! Kvart över sju väckte vi lilla klumpen som fortfarande såg väldigt trött ut!
Nu ska jag minsann klara det här!
Tilläggas ska bara att han ätit som en häst idag. Hur mycket gröt som helst gick ner ikväll, plus all(?) mjölk som jag hade. Även lunchen var bättre än någonsin!
Det känns som om vi börjar få kläm på det... Men jag vågar inte ta ut något i förskott. Jag håller fortfarande andan lite varje gång när han somnar in. Vi kom liksom någon natt "fel" så nu är vi väl på tredje egentligen och inte sjätte. Ramsan tar, men fortfarande lite svajigt... Tillrättaläggandet funkade faktiskt!
Lite frågor i detta maratoninlägg:
Varför ska de ligga med huvudet åt höger? David verkar gilla vänster bättre. Jag la tillrätta efter det att han sovit 15 minuter.
Det är INTE kolmörkt i rummet och det känns som om han vaknar när det börjar ljusna. Kan det hjälpa att försöka mörklägga bättre under denna årstid för att undvika 5-uppvaknadet? Någon med erfarenhet?
Hur dana sömncyklar har de (man)? Är lite rädd för att väcka honom när jag går på toa och så, eller är det OK att slamra på?
När kan man köra dagslurar i sängen. Han sover alla ute i vagnen nu och gör det BRA (utom i lördags då allt havererade), och jag har läst att man inte ska frångå det som funkar vad gäller dagslurar. Det vore ju skönt att kunna stoppa honom i spjälsängen om det störtregnar och jag inte vill dra in vagnen.
TACK igen ni som läser och svarar. Utan er hade det nog inte gått så här bra som det faktiskt gör. Jag är en människa med enorm prestationsångest och detta är, liksom allt annat, en utmaning som jag minsann ska klara! Ångesten framkallar tyvärr uppgivenhet då det inte går lika bra som jag planerat i mitt trånga huvud. Mannen är så van att jag river upp himel och jord ibland att han bara muttrar för det mesta.... Men nu är han med i matchen igen efter kvällens sexminutersläggning!!
KRAM på er
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
-
Fjällfolket
-
Nancy
Underbar läsning
Ni är så duktiga
Det är så spännande att läsa hur du resonerar kring ditt eget tänkande och förhållningssätt.
Skall försöka svara på dina frågor också
det är vanligt att man lägger ned barnet från vänster sida om spjälsängen (om man är högerhänt). Barnets huvud vänds då åt höger, BORT från föräldern. Jag antar att det är för att visa att barnets sömn är dess egen som inte kräver mammas eller pappas närvaro för att vara lugn och trygg (snälla rätta mig någon om jag skriver tokigt nu). Om sonen din föredrar att ha huvudet åt vänster ser jag inga hinder till det
jag och många med mig har positiva erfarenheter av att ha rummet helt mörklagt. Leia vaknade tidigt i våras då ljuset sipprade in men sov direkt bättre då vi i brist på annat tejpade för svarta sopsäckar
Finns olika sätt, sök tips via "search"
att någon i familjen går på toa hör livet till
Ni behöver inte smyga men man behöver ju heller inte bygga om köket eller riva bärande väggar för det...
så länge sonen sover fint i vagnen kan han fortsätta med det. Skulle du vilja byta till spjälsängen gör du det med "attityd av självklarhet" och möjligtvis lite extra mysbuffar
Grattis till fint arbete
Ni är så duktiga
Skall försöka svara på dina frågor också
Grattis till fint arbete
Hjärtligt tack igen!
Ni är så kloka
Måste få berätta att lilla David omigen vaknade klockan 5 i morse. Lite stressad blev jag först eftersom mannens semester är slut och han ska upp och jobba, men så bet jag ihop, ramsadex4, pumpade mjölk, diskade en mugg, läste lite bok, ramsadex6 när han verkade hetsa upp sig mer och han somnade om 17 minuter senare! Då skrek han kanske bara fem av de minutrarna. resten av tiden åt han på lakanet, sög på något och flyttade upp sig i ena hörnet på sängen där jag hittade honom i morse. \:D/
En till fråga: Det där med att man kan gå in och lägga tillrätta efter tio minuter. Gäller det på natten också? När han vaknade i morse hade han filten bredvid sig och fötterna var ISKALLA.
Nu sover han första dagsluren ute i vagnen och det ser så skönt ut!
Ska försöka mörklägga bättre med en handduk eller något i natt och se om det hjälper mot uppvaket i vargtimmen.
Har också börjat ge välling på morgonen eftersom jag ska vara borta en natt nästa vecka. Då är det ju bra om han dricker välling, men det går sådär. 150 mL åt han nog. Plus ett bröst.
Ha en trevlig solig dag!
Ni är så kloka
Måste få berätta att lilla David omigen vaknade klockan 5 i morse. Lite stressad blev jag först eftersom mannens semester är slut och han ska upp och jobba, men så bet jag ihop, ramsadex4, pumpade mjölk, diskade en mugg, läste lite bok, ramsadex6 när han verkade hetsa upp sig mer och han somnade om 17 minuter senare! Då skrek han kanske bara fem av de minutrarna. resten av tiden åt han på lakanet, sög på något och flyttade upp sig i ena hörnet på sängen där jag hittade honom i morse. \:D/
En till fråga: Det där med att man kan gå in och lägga tillrätta efter tio minuter. Gäller det på natten också? När han vaknade i morse hade han filten bredvid sig och fötterna var ISKALLA.
Nu sover han första dagsluren ute i vagnen och det ser så skönt ut!
Ska försöka mörklägga bättre med en handduk eller något i natt och se om det hjälper mot uppvaket i vargtimmen.
Har också börjat ge välling på morgonen eftersom jag ska vara borta en natt nästa vecka. Då är det ju bra om han dricker välling, men det går sådär. 150 mL åt han nog. Plus ett bröst.
Ha en trevlig solig dag!
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
-
Nancy
Godförmiddag
Lika härligt som det är att läsa om hur lilla barnet med glädje tar till sig ramsor och trygga rutiner lika underbart är det att se en förälder vända sin uppgivenhet till tilltro till sin förmåga
Jag förstår att det var ett extra orosmoment med mannens semesteravslut (även om ni verkar vara på väg mot bättre samförstånd gällande kurandet) men du löste situationen hur fint som helst
Visst är det betryggande då man lyckas inse att alla ljud från barnet inte betyder "åh, vad synd det är om mig, jag är så förtvivlat ledsen"
även nattetid kan du gå in och stoppa om efter 10 minuter. Minns bara att lilla sonen lika gärna kan vända sig eller sparka av filten 5 minuter senare utan att du ens är medveten om det. Gissa om jag själv sprang i skytteltrafik nätterna igenom och lade tillrätta, fixade, stoppade om etc. innan jag fick hjälp av Mammut Maria att inse att "på natten händer INGENTING"
kalla fötter bekymrar nog vanligtvis föräldern mer än barnet. Är du orolig kan du ju ha tunna sockor på men nu mot varmare tider tror jag inte att det är nödvändigt.
150 ml välling är ju helt ok
Vi tror ofta att barnet skall svälta ihjäl men det sker inte på en förmiddag
Snart inser sonen att det är bäst att äta ordentligt varje mål och ökar självmant sina portioner
Lycka till

Lika härligt som det är att läsa om hur lilla barnet med glädje tar till sig ramsor och trygga rutiner lika underbart är det att se en förälder vända sin uppgivenhet till tilltro till sin förmåga
Jag förstår att det var ett extra orosmoment med mannens semesteravslut (även om ni verkar vara på väg mot bättre samförstånd gällande kurandet) men du löste situationen hur fint som helst
Visst är det betryggande då man lyckas inse att alla ljud från barnet inte betyder "åh, vad synd det är om mig, jag är så förtvivlat ledsen"
Lycka till