Ute och promenera med en vaken sprallig bebis

kokos · Inlägg av **kokos** » mån 10 jan 2005, 22:15

Visst vill Adrian åka vagn vaken. I ungefär 10 minuter... Sen vill han spralla. Krypa, gunga, stå eller nåt annat kul. Hur får ni barnet att vilja åka vagn vaken en längre stund? Nu när vi byter schema så kommer det att vara svårt att hinna ta promenader med honom sovandes. Men jag vill inte gå miste om mina promenader.

Det fungerar ganska bra att gå ut direkt efter att han har ätit, då somnar han åtminstone inte men som sagt, han blir väldigt rastlös oavsett om han sitter vänd mot mig eller från mig.

Tänkte att man kunde ju ha gett honom en skorpa eller nåt men det är ju helt omöjligt för honom att hålla i en skorpa genom overall och vantar. Pilla på nån leksak är ju lika svårt det.

Nån som har nåt tips?

Sarika · Inlägg av **Sarika** » tis 11 jan 2005, 22:34

Hej Maria
tyvärr inget tips, Vilma sitter i lugn och ro än så länge och tittar på allt. Däremot protester hon när man ska sätta henne i vagnen. Sen brukar jag försöka att promenera både när det är sovtid och vakentid.

Vi matade fåglarna i Hagaparken i söndags och det var stora ögon på Vilma. Det kanske kan få Adrian intresserad och stimulera hans hjärna så att han sedan är lite "matt" och gärna sitter och tittar

Vi har haft Vilma framåtvänd i vagnen (går ej att vända) sedan hon var 5-6månader, så hon ser ju allt som kommer i hennes väg. Vet att det kanske inte är det bästa men brukar gå bredvid vagnen så att hon ser mig så att hon känner att vi är ute tillsammans.

Har en kompis som har det motsatta problemet med sin son (7,5månader), han håller på att somna när de är ute på vakentid.

Hoppas att du får något bra tips av någon!

anna · Inlägg av **anna** » ons 12 jan 2005, 00:16

Hej!

Är han glad när han sprallar?
Om han är glad tycker han ju det ÄR kul.
Då är det ju bara att ta på en ordentlig sele, och låta honom hållas.

Ida brukar stå upp i vagnen och titta framåt som en "kapten", och det går ju fint, bara selen är på "i fall om att"...

kram anna

Sagomamma · Inlägg av **Sagomamma** » ons 12 jan 2005, 08:53

Hmm, låter som ett problem vi hade för ett par månader sedan! Jag upptäckte till sist att Saga helt enkelt blev "uttråkad" av att gå i skogen

, hon tyckte kanske att hon kunde den numera... Medans när vi gick förbi en väg med bilar eller folk, så satt hon genast stilla och bara tittade och mös!
Så nu för tiden får vi promenera längs med vägarna istället eftersom hon nu fascineras så mycket av bilar för tillfället! Och hon sitter lugnt och stilla!

Plus att jag tyckte att hon blev mer "lugn" på något vis sedan hon fattade hur man gick -vet inte om det hänger ihop...

Inlägg av **annawahlgren** » lör 15 jan 2005, 19:36

Men kokos - vad är problemet

Han vill "spralla"? Vill du att han ska sitta stenstod med napp i truten och tomma ögon

Låt ungen röra sig. Han tränar motoriken. Och de fem sinnena, i samma takt. Beundra honom

Och sätt på honom en sele. Lös tillräckligt för rörelsefriheten men snål nog att eliminera fallrisken.

En vante kan du ta av när muta behövs, och man ska inte underskatta mutans betydelse

Blir han kall om handen en stund blir han desto gladare när vanten kommer på igen. Han överlever. Jag lovar

kokos · Inlägg av **kokos** » mån 17 jan 2005, 21:45

Anna - problemet är just det att jag vill promenera men det vill inte lillen. Kanske ingen big deal för alla men för mig som gärna vill röra mig mycket är det rätt tufft. Han vill inte gärna sitta i vagnen helt enkelt, åtminstone inte vaken. Är inte alltid spralligt glad heller utan rätt ofta spralligt ledsen. Det är lätt att det känns stressat.

Jag har dock löst det hela med att göra nåt som inte rekommenderas här: kör med honom framåt sen en vecka tillbaka och det tycks fungera än så länge.

Och ibland blir det en muta också.

Susanne* · Inlägg av Susanne* » mån 17 jan 2005, 22:29

Dessväre är det nog anpassning som gäller.

Har aldrig kunnat gå någon längre bit (och ha trevligt alltså

) med något av mina barn. Försök se hans sprall som positivt och inte hade du heller velat sitta i vagn.

Han är bara sin mors son som gillar att röra på sig.

Muta som sagt skulle nog kunnat vara det enda som hjälper.

Jag går när hon sover på dagen, alternativt på kvällen när pappa hemma.

Så, med andra ord - inga bra tips alls.

Annat än att försöka lösa det på annat sätt.

Sarika · Inlägg av **Sarika** » tis 18 jan 2005, 11:53

Hej Kokos
jag tycker inte det är fel att ha dem framåt, det viktiga som jag ser det är att de känner att man är ute tillsammans! Jag brukar gå bredvid vagnen från och till så att Vilma kan se mig och ta kontakt om hon känner att hon behöver.

Som Susanne säger; han brås på mor sin

Tänk vad roligt ni ska ha när det blir vår/sommar och han lär sig gå

Inlägg av **annawahlgren** » ons 19 jan 2005, 09:39

Då förstår jag bättre, kokos

Fina svar alla

Visst kan du köra honom framåt, om det bara 1. inte är mitt i gatan, dvs bland en massa trafik och skyndande ben, 2. du har kontakt med honom ändå med jämna små mellanrum

Har han verkligen tråkigt och spjärnar emot och inte tycker någonting är kul, så odla ibland Den tomma tiden - dvs gör ingenting alls, bara fortsätt gå och koncentrera dig på annat (går med hjälp av sele

). Till slut tröttnar han. Då kan du få höra den berömda Sucken. Varefter det händer saker - en glad liten pojke igen

som tar saken i egna händer, vad det nu handlar om

Alltid kan inte allting vara så obrutet trevligt och gnisselfritt, och alla problem - av varierande format - varken kan eller ska vi alltid och varje stund försöka lösa åt de små

kokos · Inlägg av **kokos** » tor 20 jan 2005, 12:19

Jag går ofta bredvid vagnen och så pratar jag med honom om saker vi ser "titta vilken fin flicka, har du sett vad bilarna kör fort osv". Ibland tittar han på mig och vi får ögonkontakt men ofta ser han ut att sitta i sin egen lilla värld och slukar allt han ser.

Det är helt fantastiskt att kunna vara utomhus med honom vaken! Jippiii!