Lite råd & hjälp, tack....

[barbafin]

Har kurat min dotter sedan hon var 6 månader, har funkat väldigt bra överlag. Nu är hon 8½ månad och helt plötsligt har hon helt ändrat sig från att somna nöjd och lugn själv på kvällen, med bara ramsan, till att bli så otroligt förbannad/förtvivlad så fort jag lämnar rummet. Ramsar jag sedan vid dörren blir hon, om möjligt, ännu argare! Hon skriker sig hes, svettig och slutar inte förrän jag buffar henne. Hon är oxå mer svårsövd på nätterna då hon vaknar, ibland räcker det med ramsan men inte alltid.

Vad gör jag för fel och varför denna förändring när det gick så bra förut? Nån mer erfaren som har några goda råd och tips? Måste jag kura om från början?

MVH/ Jessica

[/LO]

Hej barbafin - svart med krans i håret , är det så?
Välkommen är du!

Din lilla tjej har troligen kommit in i sin åttamånadersångest. Hennes värld har helt plötsligt blivit större. Hon är inte en del av dig, pappa och sitt hem. Dvs hon är inte sammanbunden med flocken, som hon tidigare trott, utan är en egen individ. Det kan vara en traumatisk upptäckt och jobbigt att gå igenom. (Anna skriver tydligt om det i Barnaboken och hur man bäst hanterar det)

Det viktiga är att ge nöjaktiga och betryggande svar på hennes frågor. Utan att för den skull fastna i verktygen (buffning och ramsa) eller ställa motfrågor till henne. Var alltså ÄNNU tydligare i ramsa och när buffning krävs så ska det göras snabbt och effektivt och du ska ut med ramsa när hon har lugnat sig, så att du inte söver henne utan att hon fortfarande somnar själv.

/LO

[barbafin]

Tack för ditt svar, Lotta! Försökte att vara lite tydligare igår kväll och det är som om Moa förstod på en gång, varje gång hon vaknade till, ramsade jag vänligt men bestämt i dörröppningen och hon blev tyst, lade sig tillrätta och somnade om. Hoppas det går lika bra ikväll! Jag har en pigg och glad tjej här som röjer runt i hela lägenheten just nu...

/jessica 8)