Fula gubbar eller inte ??

[CHELLO]

Hej alla kloka!

Min lilla kille har blivit 4 år och börjar intressera sig för äventyr. Det har jag ju vetat om hela tiden att han antagligen skulle göra - men nu när jag är mitt uppe i det så måste jag erkänna att jag är livrädd. Att släppa iväg min unge själv ....Tänk om han går vilse. Tänk om det kommer någon "ful gubbe".

Skall man säga något till barnet om det här - och hur gör man det i så fall.
Jag menar - hur formulerar man sig? Jag vill verkligen inte förstöra min sons oskuldsfulla syn på livet. Och jag vill ju heller inte skrämma vettet ur honom.

Alltnog, mitt oroliga mordershjärta säger mig att jag borde säga något till sonen men jag vet verkligen inte vad.

Hur har ni andra gjort (och eventuellt sagt...?)

// Chello

[nilam]

Hej

Detta inlägg som jag har skrivit är kanske inte precis samma som din fråga men Annas svar är jättebra, lite tips får du nog.

http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=6260

//N

[Linnan]

Ja, du, det är ganska krångligt tycker jag.
Jag brukar påminna om att man aldrig får gå med någon utan att säga till hemma först. Jag brukar då ge exempel som:
Om det kommer en unge och säger vill du komma och titta på mina kattungar vad säger du då?
Jag ska bara fråga min mamma först.
Om en farbror skulle säga: vill du ha en kanelbulle?
Vad säger dudå?
Jag ska bara fråga min mamma först.

Och så vidare med massa exempel, det kan bli en ganska rolig lek,
Om det kommer en grön elefant som undrar om du vill leka på andra gården vad säger du då? osv.

Tillslut hoppas jag att det sitter men man kan aldrig vara riktigt säker Jag tycker det är fruktansvärt att överhuvudtaget behöva bry sig om sådana här saker. Världen är dessvärre inte god och som förälder måste man nog upplysa om det. Säga att det finns människor som inte alltid är snälla fast det verkar så. Liksom det finns gulliga hundar som bits...

[mia75]

Någon som vet om det finns någon bra bok i ämnet? Jag tycker att det är lättare att förklara när man kan läsa en bok för honom som tar upp det och sedan prata vidare tillsammans.

[Hege]

Hos oss började vi tala om hundar. Att man inte kan se på dom om de är snälla eller sådana som bits. Därför ska man inte hälsa på främmande hundar.

Efter ett tag berättade vi att det finns vuxna med tankesjukdommar, och de sjukdommarna gör att de kan göra barn illa. Det går inte att se på främmande om de är snälla eller har tankesjukdommar, därför ska man inte prata med främmande när man är ensamma.

Mina barn köpte detta med tankesjukdommar utan problem, det finns ju all slags sjukdommar, så varför inte tankesjukdommar? Och vi undgick problemställningen om varför några vuxna gör barn illa. Nu är det sjukdommen som får ta skulden.

Vi har övat på vad vi ska göra om någon vuxen kommer bort för att prata "konstigheter" (säga "Hejdå", och gå i väg), och vi har talat om för barnen om kakor/godis som kan ha sömnmedel på seg (som i Snevit, den sagaen känner de ju väl till). Min äldste dotter kom själv upp med vilket svar hon skulle ge om någon främmande vuxen skulle bjuda på godis; "Nej tack, det är inte lördag!"

I förskolan har de ju brandövningar. Vi gör "fula gubbar" övningar.

Annars har vi inte gått inpå VAD de fula gubbarna gör, men vi har varit noga med att pränta in i barnen att de bestämmer över den egna kroppen, och att ingen har lov att röra deres snippa eller rumpa, bara läkaren om snippan blir sjuk. Och då är mamma eller pappa med.

[annawahlgren]

Tack, Hege - lysande

Tack alla - SÅ viktigt ämne.