14 månaders som inte vill klä på sig

Nemi · Inlägg av **Nemi** » mån 10 jan 2005, 18:00

Hej,
jag funderar på vad som är 'bästa sätt' att bemöta protester vid påklädningen då vi ska gå ut. Jag talar då om att ta på overallen...

Vår lille kille på 14 månader börjar skrika/gnälla/protestera så fort overallen kommer fram och blir till en liten ål som inte ska ta på sig ytterkläder. Jag brukar då försöka avleda genom att fråga: var ska foten vara? var ska armen vara? När han kastar sig på golvet och blir lealös så låter jag honom bara vara och fortsätter klä på så gott det går.

Gör jag rätt? Målet är förstås att han ska kunna ta på sig kläderna själv så småningom eller åtminstone inte kämpa emot.

Jag har läst lite om detta i Barnaboken, men det skrivs mest om lite äldre barn. Gäller samma råd för barn som är bara 14 månader? Är det någon som har råd?

br · Inlägg av br » mån 10 jan 2005, 22:05

inga råd, jag svettas varje gång sonen ska kläs på! vad underbart det är med sommar, på med kepsen sen ut!

pia-lotta · Inlägg av **pia-lotta** » mån 10 jan 2005, 22:14

Hej!
Min dotter är lika gammal och emellanåt är det gnäll här också

Jag satsar helt enkelt på att göra något kul av själva påklädningen
- ber henne hämta skorna, mössa och vantar.
- sätter mig med henne i knät framför spegeln och vinkar, sjunger en sång samtidigt som jag tar på henne overallen
- hon får hålla i den ena skon medans jag tar på den andra
- tar inte på hela overallen utan endast nedre förns vi verkligen ska gå.
- nere i trapphuset tar jag på överdelen, mössa och vantar.

Nu låter jag hur klämkäck som helst

men det funkar

Jag förstår verkligen att hon gnäller när jag tar på henne allt i hallen - det blir ju supervarmt!

Pia-Lotta

LenaW-B · Inlägg av **LenaW-B** » mån 10 jan 2005, 22:47

Min flicka brukar hämta skor, overall, halsduk, mössa m.m och medan jag klär på henne det ena plagget så "inspekterar" hon något av de andra.
Vantar är tråkiga att ha men om jag sjunger "Var är tummen? Här är jag..." så är det ok att ha dem också

Hoppas att du hittar något bra sätt som fungerar för er.

K-ina · Inlägg av **K-ina** » tis 11 jan 2005, 00:25

FORT SKA DET GÅ!

Drar på overallen i ett huj, sätter honom i vagnen och trär på skor. PAUS... Sen klär jag mig själv och så rullar vi ut i regn, kyla och snålblåst först DÅ kommer mössa och vantar fram. Där har vi nämligen vårt besvärligaste moment. Men utomhus verkar han inse poängen med vantar och mössa...

Detta funkar just nu med Gustav!

/LO · Inlägg av **/LO** » tis 11 jan 2005, 08:27

Hej
Anna har rått mig - inte just om påklädning utan gnäll i allmänhet - att inte "höra". Låtss som om han är nöjd och glad. Be honom om hjälp, du VET ju faktiskt inte hur man sätter på overällen, eller var skorna står...

En annan fundering. Nu är det ju inte så många svar i denna tråden, men det är en markant skillnad mellan hur ni gör med era flickor mot hur ni gör med pojkar. Flickorna får hjälpa till, det sjungs och skojas och för pojkarna ska det gå fort. Slump eller inte?

Jag tror inte skillnaden i "krångel" är så stor.

/LO

Nemi · Inlägg av **Nemi** » tis 11 jan 2005, 08:52

Intressant iaktagelse du gjorde /LO, angående pojke/flicka! Och så säger de att skillnader mellan könen är medfödda

Det verkar som om de flesta gör som jag, försöker avled på det ena eller andra sättet. Finns det flera tips på avledning?

En annan sak medans jag ändå är igång: samma protestbeteende som vid påklädningen kommer ofta utomhus när det är dags att sätta sig i vagnen och gå vidare, men sonen vill såklart fortsätta undersöka nåt spännande på marken. Jag känner mig lite elak när jag struntar i hans protester och bara sätter ner honom i vagnen. Han är ju för liten för att förstå en verbal förklaring och jag vet att om vi bara börjar rulla så kommer han att 'glömma bort' hela situationen.

Jag kommer ihåg hur jag tänkte innan jag själv fick barn och såg föräldrar som stod och väntade och tjatade på sina barn som aldrig ville gå hem. Nu är man i den situationen själv och ska hantera på ett bra sätt. Inte så lätt.

Susanne* · Inlägg av Susanne* » tis 11 jan 2005, 10:09

Hej

Viktigt i all barns lek etc är att förbereda kort innan. Tex. om en liten stund ska vi gå till affären...

Jämför med om du själv håller på med något och någon bara sliter dig därifrån utan förvarning eller att du får möjlighet att avsluta.

Anna har skrivit att man innan man går ut bör bestämma sig för vad syftet är med promenaden. Skrota runt och upptäcka världen eller transport till något viktigt. Att kombinera leder ofta till frustration för båda, om man inte delar av det väl.

När då "måste" promenaden kommer och man har förberett barnet så är det bara att lyfta upp med en självklar attityd, pladdra glatt på och gå mot nya mål. Gäller även hämtning på dagis...

Är viktigt att man inte grundlägger att "tjat" blir en del i alla avslut utan handlägger resolut. Inte roligt att hamna där....

Påklädning är inte kul och det lilla barnet protesterar som jag också skulle vilja ibland såhär års. 8) Är bara att göra som alla skriver och glatt prata om vad ni ska göra när kläderna väl är på. Blir då målet som hägrar för er båda och påklädningen enbart en liten del. Inga verbala förklaringar och ursäkter. Glad handling och mål.

Ha en underbar dag

Susanne

K-ina · Inlägg av **K-ina** » tis 11 jan 2005, 15:53

Intresserar mig för könsrollsfrågor och funderar på om det är så att jag skulle gjort annorlunda om jag haft en flicka... Vet inte - men säkert... Vare sig man vill eller inte verkar det vara segt som sirap att förändra gamla invanda mönster... Fast när jag läser mitt inlägg så märker jag att det inte verkar som om jag säger nånting till sonen... Bara buffliga mamman som tvingar ut honom.

Riktigt så är det ju inte. Jag förbereder och han knallar glatt fram till overallen, men sen får det gå snabbt... Kanske lika mycket för att jag inte är den tålmodiga typen! Jag vill UT och orkar inte tjafsa! Tar komandot helt enkelt och det må vara fel men det är så jag hanterar situationen, speciellt om det är stressigt!

Susanne* · Inlägg av Susanne* » tis 11 jan 2005, 16:16

Verkligen intressant... 8)

Är helt övertygad om att vi behandlar killar och tjejer olika. I detta fallet med påklädning gör jag dock som K-ina...trots mina två töser.

Snabbt ska det gå och ett moment som ska passeras på vägen...när stora flickan var liten så klädde jag på henne snabbt 07.17 då Bananer i pyjamas visades på TV4. 8)

Inlägg av **annawahlgren** » lör 15 jan 2005, 20:11

Härlig läsning

Påklädning är ju faktiskt ett verktyg. Syftet är att komma ut. Därför ska det göras sprillans snabbt och GÅS

Lilla Ada i Barnaboken kan kanske till nöds inspirera