Det kallas mardrömmar. Vare sig man kan formulera det eller inte blir man förstås RÄDD när vargen embarkerar ens förtroendefulla sömn, där man trodde att man var trygg i sig själv.
Meningen med våra vuxna insatser är då inte att man ska oroa ytterligare och släppa in sina egna orosvargar också. Man ska lugna.
Till detta är den lugnande, tveklösa, mjukt vänliga men bestämda solfjädern ett ganska oslagbart verktyg. Man inväntar barnets avslappnande under ens utbredda trygga händer samt tystnad och lugna andhämtning, och låter det ta den tid det tar. Sedan går man ut med en bekräftande lugn mjuk ramsan x2 eller x3, eller vad man känner respons för.
Att ta barnet ur sängen är att bekräfta "livsfaran" och det är en åtgärd, ett svar, som barnet varken kan eller vill acceptera, eftersom ingen människa ju orkar frukta för livhanken varje natt. Så om man räddar barnet undan vargen, i stället för att skjuta densamma - händer bara två saker:
1. Vargen hoppar upp i sängen och väntar dreglande på lilla offrets, barnets, nästa besök
2. Barnet fortsätter vakna och fortsätter skrika och allt oftare och längre. I väntan på ett i ordets sanna mening betryggande svar, i handling.
Senare under natten, om och när detta RÄDD upprepas, är det ramsan och bara ramsan som ska gälla. x4, à la goddag-yxskaft. Lugnt och evinnerligen orubbat.
. Har fått honom att somna genom och ramsa, gått in och lagt honom på kudden, ramsa och till slut fått honom att somna. till på natten då han skriker RÄDD RÄDD, har han fått 