svår att natta sedan lillasyster föddes

[annifrid]

Vår tiomånaders dotter kurades i mitten av februari med stor framgång. Nattningen har gått helt friktionsfritt sedan kuren och nattsömnen har varit bra. Även dagarna har gått fint och aptiten har ökat. Problemen började för en vecka sedan, när vi kom hem från sjukhuset med vår nyfödda dotter. Storasyster verkar känna sig lite labil, är klängig och lite gnällig på eftermiddagarna. Hon söker uppmärksamhet hela tiden och kan itne leka själv. Hon verkar otrygg jämfört med hur hon var förut. Hon har börjat med att skrika vid sänggåendet. Det kan ta upp till 20 minuter innan hon sover och då sitter vi nästan i tårar utanför rummet. Hon blir bara argare av ramsan och varken solfjädern eller buffning fungerar. VAd ska vi göra? Hon sover dock bra när hon väl somnat in och vaknar glad. Är detta ett övergående problem? Vi är rädda att det bara ska gå utför eftersom det gått sämre och sämre att natta henne de senaste dagarna. Idag grät hon så fort hon kom in i sovrummet efter skrattet till godnattet (en 10 minuters lekstund då hon skrattar hjärtligt). Vi orkar inte höra henne så depserat, arg och ledsen innan hon ska sova. Det känns helt fruktansvärt.

[annawahlgren]

GRATTIS till nya lilla barnet Vilken lycka

Era tårar hjälper henne inte. Inte heller att ni inte "orkar höra". Motmedicinen heter glädje, självklarhet och betryggande - i ordets rätta bemärkelse, vilket inte är "tröstande" - svar på hennes frågor. I handling.

Men ibland är den bästa handlingen tystnad och lugn och inga åtgärder alls.

Nu luskar ni förklaringar och konstigheter och därmed har orosvargarna fritt tillträde.

Ta ledningen, i all enkelhet. Sluta ge henne frågor i retur och sluta fika efter bekräftelse och godkännanden

Hon blir arg av ramsan för att ni tjatar. Låt henne vara i fred. Gör andra ljud i huset, sätt på musik, prata med varandra om annat. Och ge henne mera skratt-till-go´nattet än tio minuter Och framför allt - GÅ. Häng inte över sängen och dröj inte på tröskeln. Ni måste utstråla en fullkomligt säker Attityd av Självlarhet.

Vad hon än möjligen har för bekymmer här i världen, hjälper ni henne inte genom att bekymra er tillbaks.

Så även om hon bryter samman när ni kommer in i sovrummet, ska ni bära er åt som om hon formligen strålade av glädje och lättnad och ingenting hellre ville än att sova så gott!

För det är precis sanningen. Egentligen.

Det är inte roligt att inse att man faktiskt stör ibland (och inte så sällan) som öm förälder, men det behöver man begripa, i respekt och förtroende för lilla barnet.

Vad gäller gnäll och kläng på dagarna, behöver hon tas i bruk. Behövas - konkret, faktiskt och praktiskt, inte "bara" känslomässigt.

Som vi alla.

Jag rekommenderar förstås Barnaboken

[pia-lotta]

Hej!

Vet inte om du läst Barnaboken men det finns jättebra kapitel där om syskon och social delaktighet.

När man kommer hem med en till är det jätteviktigt att ni som flock hjälps åt att sköta den lilla - det är ert gemensamma ansvar - och den stora behöver förstå det.

Låt den stora vara med och klämma och känna.

Precis som som Anna skriver så ställer den stora frågor och ni behöver ge betryggande svar.

Lycka till!

[annifrid]

Tack så jättemycket för de snabba svaren! Redan ikväll gick nattningen mycket bättre, bara skrikigt i några minuter jämfört med de långa 20 minutrarna härom kvällen och inte alls lika desperat. Det var verkligen skönt att få några handfasta råd. Nu känner vi oss inte vilsna utan säkra på hur vi ska bete oss och det känner ju dottern av. Angående att låta den stora klämma och känna på den nya bebisen så är det lite problematiskt när den "stora" är 10,5 månad och minst sagt våldsam när hon undersöker nya saker

Vill också passa på och tacka Anna för sova-hela-natten-kuren. Den förändrade verkligen våra liv och vi talar oss varma om den i alla möjliga sammanhang.

Vi ska direkt läsa barnabokens kapitel om att få syskon!

TAck igen för tipsen!

[annifrid]

Tack så jättemycket för de snabba svaren! Redan ikväll gick nattningen mycket bättre, bara skrikigt i några minuter jämfört med de långa 20 minutrarna härom kvällen och inte alls lika desperat. Det var verkligen skönt att få några handfasta råd. Nu känner vi oss inte vilsna utan säkra på hur vi ska bete oss och det känner ju dottern av. Angående att låta den stora klämma och känna på den nya bebisen så är det lite problematiskt när den "stora" är 10,5 månad och minst sagt våldsam när hon undersöker nya saker

Vill också passa på och tacka Anna för sova-hela-natten-kuren. Den förändrade verkligen våra liv och vi talar oss varma om den i alla möjliga sammanhang.

Vi ska direkt läsa barnabokens kapitel om att få syskon!

TAck igen för tipsen!