Ledsna tidiga morgnar

[Gäst]

Vi kurade Lillan för några veckor sedan, och nätterna är bra nu, visst kan det vara lite gnöl nån gång, men hon klarar oftast av det själv och somnar om. Problem är det däremot på morgnarna. Hon vaknar bortåt en timme för tidigt, och blir efter en stund jätteledsen, sitter upp i sängen och gallskriker. Nån gång har vi gått in och lagt tillrätta och ramsat ut, men det blir hon bara mer vansinnig av. Vi har oftast gett henne en ramsa direkt vi hör henne, men den tar inte, hon kan möjligen tystna en stund, men sen börjar det om igen. Jag tänkte, att det kanske är bättre att hålla tyst och låta henne klara ut det själv - men det har inte blivit något annorlunda än med ramsa. Det känns helt förfärligt att hon ska bli så ledsen varenda morgon. Hon hör ju oss när vi stiger upp och ”gör andra ljud i huset” och undrar väl varför vi inte kommer till henne. Inget vidare glatt och tjohejsan uppvaknande... Hon har börjat protestera när vi lägger henne också, det har hon inte gjort förut. Vill ju inte att hon ska bli rädd för att gå och lägga sig... Skrattet till gonattet är det inget fel på.
I morse tog vi upp henne en halvtimme för tidigt, det har vi inte gjort förut. Det var ju helt fel enligt kuren… Just nu tänker jag, att på söndag blir det sommartid, så då kan vi ju passa på att putta lite på tiderna. Men egentligen spelar ju det ingen roll, för hon behöver ju sina timmar ändå. Det känns som barnmisshandel att låta henne sitta där och skrika och vara så ledsen. "Som femminutersmetoden fast på morgonen" sa min man idag. Vad gör vi för fel?

[annawahlgren]

Det kryllar av vargar här. Från er båda

Så ut med dem

Hon reagerar på er förvirring och osäkerhet. Med sammalunda.

Barnet ska inte skrika Ni har verktygen Ta till solfjädern tills barnet är sömntungt och tystnar. Det får ta den tid det tar.

Rör inte omkring bara, prata inte, trösta inte, var sakliga och statiska, icke känslomässigt involverade

Gå ut med en lugn ramsax3 eller x4 och sätt på fin musik.

Och titta till de andra sjutton bebisarna i rummet intill - de som verkligen vrålar

[P]

Min son är född i maj, alltså snart 10månader gammal. Han har fått för sig att nätterna sluter vid 05.30-06.00-tiden. Då hör man att han börjar jollra och böka och slutligen skriker han. När man går in till honom till slut har han blöjan full med bajs och så hungrig att han slukar bröst OCH välling. Sedan sitter han gärna lugnt i sängen och leker. Jag vet - man skall inte ta upp dem innan tiden är inne, men till saken hör att han varit jättesjuk i magsjuka (vi låg inne med storasyster, han var på gränsen hela tiden, i 8 dagar) och sedan han blev frisk är han så HUNGRIG! =P~ Och bajsar i tid och otid, gärna i otid (6 på morgonen). Svårt att veta hur man skall göra, tycker jag. Egentligen borde vi nog båda pangramsa vid första ljud och sedan som Anna nämnde, sakligt köra ut alla vargar...
Det låter ju lätt. Berätta gärna hur du löste ert problem.

[Gäst]

Ja vi är väl inte ensamma om detta antar jag! Min dotter har också bajsat de två eller tre senaste morgnarna har vi insett när vi väl tagit upp henne. Man kan ju skrika för mindre, allstå... Men nu blir det till att skjuta vargar!

[Gäst]

De följande morgnarna efter att jag fått svar här, sov Lillan lite längre, och gnölade bara lite, så att få henne lugn och somna om blev inte aktuellt, vi gick in och gjorde morgon när hon var tyst. Vi backade läggningen på kvällen litegrann med tanke på den stundande sommartiden, och hon fortsatte att sova lika ”länge” på morgonen. Skönt, då blir det ju jättebra sen när vi ställer om klockan. Tänkte vi.

Imorse, första morgonen med sommartid, vaknade Lillan en halvtimme för tidigt, 6.30, (d v s när ”kroppsklockan” bara var 5.30, och vi som hade tänkt att hon skulle sova till efter 7, "kroppsklockan" 6 som hon brukar... ). Morgon ska det vara kl 7 här, var det tänkt. Pappa ramsade först, men det hjälpte inte, så han gick in och buffade. (Solfjädern blir hon tvärilsk av.) Hon blev lugn, men så fort han släppte och ramsade ut så fjongade hon upp som en stålfjäder och bara fortsatte… Vi lät henne vara en stund, och visst, hon tystnade ibland, men gick snart igång igen. Klockan sju gjorde vi morgon. Då hade hon bajsat, lukten kändes lång väg… Till saken hör att hon bajsade fyra gånger igår (mot normalt en eller två - tror det är en tand på gång), och blev rejält röd i rumpan, så det var inte mycket annat att göra än att ta upp och byta.

Jag blir inte klok på den här balansgången mellan ”hon får inte skrika” och ”inskränk trafiken”, ”på natten händer ingenting”.

Hur går det för er, P?

[Gäst]

Och nästa natt vaknade lillan mitt i natten och var arg för att hon hade trasslat in armen i pyjamasen... Pappa rättade till och ramsade och buffade och fick till en dialog och lillan somnade om. På morgonen vaknade hon i alla fall en kvart för tidigt, men pappa la tillrätta och ramsade ut, och lillan blev lugn. Hon somnade inte om, men det var i alla fall den bästa morgonen på länge. Och natten därpå (natten till idag) sov hon hela natten utan att vakna och fick väckas på morgonen! Som om det var bra att hon hade vaknat på natten och fått lära sig vad ramsan är igen Vi har ju inte behövt använda den på natten just. På kvällen är hon trött och somnar och på morgonen är hon för "pigg" och har inte alls fattat vad vi hojtar om... Jag är nu mycket spänd på hur kommande natt och morgon ska bli...
Men balansen mellan "hon får inte skrika" och "inskränk trafiken", "på natten händer ingenting" gör mig lite konfys...

[P]

Håller med om att det är en svår balansgång, vad är skrik och vad är gråt? De skall inte skrika, men får "ställa frågor". Svårt. Lillebror "tar" ramsan jättefint, utom vissa morgnar. Då verkar han immun mot den. Jag vet inte om min pangramsa kommer försent, som i morse, tex. Jag hör någonstans i drömmen att han låter, men får inte alltid till en pangramsa direkt. Han bajsar nästan varje morgon, allt för att få komma upp, antar jag. Det har i alla fall varit bättre sedan klockan ställdes om. I förrgår somnade han 7 för natten och vaknade först 7.20 morgonen efter, inte ett ljud under hela natten!!! ANNA, du är min idol!
Jag har minskat lite på dagslurarna, till totalt 2h ist för 2,5. Undrar när han kan börja sova 1g/dag.

[Gäst]

Lillan envisas med att vakna just innan hon ska bli väckt, eller som idag en kvart innan. Irriterande! Hon litar visst inte på att vi ska tala om när det är morgon! Jag funderar också på att korta av en av daglurarna och lägga henne tidigare på kvällen, det skulle vara mer praktiskt, eftersom hon alltid vaknar för tidigt när hon sover utomhus! Nu när det äntligen börjar bli vår vill man ju kunna vara ute!
Jag håller med dig, P, det ska bli skönt när det räcker med en daglur! Min stora tjej (inte kurad) började sova en gång på dagen när hon var 15 månader vill jag minnas. Nån gång framåt slutet av sommaren, alltså...
Vi får väl kämpa på med våra morgnar...

[annawahlgren]

Tack, p Vad glad du gör mig

Det är lite väl mycket överkoncentration här. Se några år framåt och du inser att så här kan du inte hålla på

Barn behöver sina lugna nätter, trygga i sig själva

Det verkar kanske komplicerat och förvirrande, men principen är enkel. Små barn ska ha svar direkt. Efteråt får de naturligtvis reagera. En betryggande ramsa ska sedan få sista ordet, men man får ta sig tid och inte ha så bråttom. Det stressas kolossalt i vårt samhälle i dag. Men små barn är inte gjorda för stress. De behöver tålamod och förtroende.

Och det börjar i sängkammaren

[Gäst]

Vad menar du, vem är det som inte kan hålla på med vad? Kämpar på med våra morgnar gör vi, och då menar jag att vi kämpar med att få Lillan att förstå att hon lugnt kan sova vidare tills vi väcker henne. Det svåra är, att vissa morgnar gör hon det verkligen - kanonskönt! - medan andra vaknar hon och skriker - eller bara gnölar - eller gråter , ibland fem minuter för tidigt, ibland 20 och ibland 45, sällan likadant två dagar i rad. Så det blir ju svårt att vara konsekvent, menar jag. HON vet ju inte vad klockan är, hon borde rimligen bli störtförvirrad av att vi vissa morgnar hojtar att det är natt fortfarande och sen blir det strax "morgon", och vissa morgnar är det verkligen lång tid kvar till "morgon" så att hon hinner somna om t o m. Idag var det så, hon blev lugn av solfjädern, faktiskt, och somnade om en stund, men vi hann inte väcka henne innan hon vaknade av sig själv igen, strax före "morgon". Så jag antar att det kommer att ta tid innan detta verkligen sitter. Och det känns svårt att "backa" från solfjädern eller buffandet de morgnar då det är långt kvar till "morgon", för vi vill ju inte att hon ska hinna skrika upp sig och få ännu svårare att somna om... Så nog känns det som en kamp! Men nätterna är jättebra nu, oftast inte ett enda knyst! Det tackar vi särskilt för!

[annawahlgren]

Underbart med fina nätter

Men vi vill inte ha någon KAMP inblandad. Det hjälps inte hur du förklarar. Det är fel väg.

Vi vill ha lugna upplysningar om att det fortfarande är morgon. Den upplysningen ska ges genast, som precis det den är. Där väntar man alltså inte på skrik och sammanbrott. Där handlar det inte om lugnande och än mindre om kamp.

Och sedan ska barnet få vara i fred.

Back to basics, kanske Ta en titt på Tips på vägen om tidiga morgnar

[Gäst]

Nu är det ju så, att jag startade den här tråden för att vi hade läst Tips på vägen (ett antal gånger ) och gjorde så, tyckte vi i alla fall; pangramsa, hjälper inte det så gå in och solfjädra, ut genast, lämna ifred, gör andra ljud. Det var då hon blev så ledsen.

Självklart försöker vi ge lugna och klara besked, ibland blir det såklart fel, vi är ju inga övermänniskor Självklart väntar man inte på skrik och sammanbrott - men ibland blir det skrik direkt hon vaknar, åtminstone är det det första man hör, och då är det ju inte så mycket att välja på.

Nu har hon två morgnar i rad vaknat och legat och småpratat nöjt för sig själv en stund, sen hojtat en fråga och fått svar och blivit tyst och (troligen) somnat om eller åtminstone slumrat till lite. Bra, va? Då måste vi ju ha gjort något rätt i alla fall

När man läser här får man ju intryck av att (alla?) andra kommer dit att de får väcka sina glada hela-natten-sovande barn på morgonen, och då borde ju vi också kunna komma dithän, eller hur?

Vi önskar bara lite uppmuntran och peppning. Det är lätt att bli osäker när det tar så pass lång tid att nå målet. Och att vara osäker är ju förbjudet... Men osäkerheten blir inte bättre av att man blir missförstådd och grälad på, tvärtom. Det som gäller barn gäller nog även vuxna, vi är ju av samma ull.

[inger]

Jag tycker att det verkar som ni arbetar på bra. Nu är det ett tag sen mina barn var så små.
Men visst var jag trots metod o verktyg osäker många gånger.
Resultatet blev ändå att jag fick två sovande barn.
De sover än i dag som grisar på nätterna 7 o 9 år och kvällarna är långa och lugna. Så ni har många nätter med god sömn att se fram emot.

[Gäst]

Tackar!

[annawahlgren]

Men osäkerheten blir inte bättre av att man blir missförstådd och grälad på, tvärtom. Det som gäller barn gäller nog även vuxna, vi är ju av samma ull.

Jösses, vad är detta Har jag sårat dig Hur då Jag får ju be om ursäkt, och det gör jag gärna - men du får gärna förklara i så fall vad som är problemet