Till alla som kurat vid 4 månader

[Antonias mamma]

Några frågor till alla som SHN-kurat sina 4 månaders barn:

- Har ni haft napp före och tagit bort den?
- Är det någon som kurat MED napp? Hur gick det? Somnade babyn om med ramsa utan napp mitt i natten?
- HUR tar man bort nappen utan att göra ett så litet barn hysteriskt vid läggdags?

[susanneethel]

Hej!
Så här skriver Anna W. om nappen under "tips på vägen".

"• Ta bort nappen första natten. Saknaden efter den drunknar i det allmänna frågandet. Barnet har glömt den nästa morgon. Om du gör det. Nappen stör mer ju äldre barnet blir. "

Hysterisk ska hon absolut inte bli, du ska lugna henne med verktygen. Dock så måste hon få protestera. Jag kurade min son när han var 5 månader och första natten fick jag buffa lääänge innan han tystnade första gången.

Om du inte redan har läst om verktygen och det andra i dom låsta forumen så gör det. Läs lathunden extra noga.
Lycka till

[Antonias mamma]

Tack för svaret. Jag vet nog vad AW skriver om nappen, men hos oss kommer saknaden efter den INTE att drunkna i några frågor. Antonia somnar nämligen själv in fint varje kväll utan frågor (dock med napp) - det är de många uppvaknandena som är problenet. Hon somnar dock genast om varje gång så fort hon får nappen igen (den har ju trillat ut innan hon vaknar).

Vi har läst på noga om SHN och kan verktygen, men buffningen gör henne inte lugnare. Däremot verkar det hjälpa att hålla henne i båda händerna och andas lugnt nära intill henne... Men som sagt - nappen är hindret just nu. Hur ska man kunna vara så stark att man inte ger efter när hon gråtit en stund?

[susanneethel]

Jaså.. Det verkar ju bra, för då är det ju nappen som är det enda problemet.
Du måste väl helt enkelt intala dig själv att sömnstöraren ska bort, att sammanhängande sömn är viktigare i längden. Du gör det ju för hennes bästa, kom i håg det.

[susanneethel]

Och gör er av med napparna så att det inte går att ta fram den igen, spola ner den i toan eller något.

[Antonias mamma]

Hm... Får hoppas att Antonias pappa har bättre ryggrad än min då. När mina nappar åkte ner i toaletten för cirka 25 år sedan slutade det med att han tog stegen och klättrade ner i avloppsbrunnen för att söka efter dem... För att få tyst på mig... Och det är faktiskt SANT!!! Återstår att se hur vi gör nu då.

[fjällström]

Läste att du efterlyste föräldrar som kurat vid 4 månaders ålder. Vi hör inte till dem, men vår lill Sara älskade verkligen sin napp Den var med i alla lägen, dag som natt.. När hon var 6 månader genomförde vi kuren- allt enligt konstens alla regler, dvs. nappen åkte bort första kvällen. Visst hade hon lite bekymmersamt att somna, men det var nog mest pga. ramsan som då "störde" henne när hon precis höll på att somna in. Men nappen har hon nog aldrig saknat! Visst finns det tillfällen när man skulle vilja sätta nappen i munnen på henne, men det är så skönt att hon redan "gjort slut" med sin napp. Tycker att alla föräldrar (till 2-3 åringar) verkar ha det kämpigt den dan det är dags att sluta med nappen.. Minns så hemskt det var när jag själv skulle sluta med nappen. Var då tre år gammal. Den separationen slipper min lilla Sara

[emotion]

Vår dotter fyller 4 månader i morgon och vi började kura henne natten till lördagen då även nappen försvann. Jag tror faktiskt jag saknar den mer än vad Emelia gör. Innan så vaknade hon några gånger per natt för att nappen trillat ur. Första kurnatten då hon vaknade i saknad av nappen tog det 2 timmar innan jag fick henne lugn. Nu inatt vaknade hon till och gnydde några gånger men blev lugn när jag sa ramsan. Var läänge sedan jag fick ligga kvar i sängen en hel natt. Dock ville hon göra morgon 1tim tidigare och blev förbannad för det.

Jag tycker det har gått förvånansvärt bra att "kasta" nappen. Visst jag tror att det hade gått snabbare att natta henne med nappen+buff och ramsa men då stör juh nappen på natten. Varför vi började kura vår dotter är för hon hatar att sova så det lär ta ett tag innan hon komer att somna lugnt. Nu tar det minst 20min till hon lugnat ned sig. Därför är jag glad att ramsan tog inatt, positiv feedback behövs för att orka med.

[Antonias mamma]

Tack för svaret! Hur länge tog det innan hon somnade första natten utan napp? Hur reagerade hon när den inte kom som den brukar lagom till läggdags? Räckte buffningen för att lugna henne då?

[emotion]

Första nattningen tog det ca 30min innan hon somnade. Tog ungefär lika lång tid andra nattningen. Värre är det nu på dagarna. Just nu sover hon men det tog 45min och det känns mer om hon somnade av utmattning av att skrika.

Vet ej om hon reagerade på något särskilt sätt. Hon var hysterisk vid läggning med nappen också, fast när hon gett efter så hjälpte den henne att somna.

Buffningen lugnar bra. Men så fort man slutar och kör ramsan blir hon hysterisk igen. Så jag buffar och springer ut och säger ramsan gång på gång på gång. Känns som om jag fastnat lite i buffningen men jag slutar iaf att buffa när hon lugnat ned sig. men visst är man sugen på att fortsätta tills hon somnat.

Nappen är inte helt borta utan hon får den om hon ligger i vagnen och blir ledsen och man inte kan ta upp henne. Kankse förvirrar men än så länge tycker jag det funkar bra. Dock har jag märkt nu sista två tupplurarna att efter en stunds skrik ligger hon och snuttar på fingrarna. Hoppas det förvinner så småningom.

[Antonias mamma]

Ni är duktiga...
Men man får väl bara rannsaka sig själv och bita i det sura äpplet. Antonia brydde sig inte ett dugg i napp, tills för 3 veckor sedan då vi beslöt att vagna bort alla nattmål (två nattmål hade plötsligt blivit fem till sex i ett par veckor). I förebyggande syfte nästan tvingade vi nappen i henne medan vi vagnade, "ifall om" hon skulle börja skrika... Och nu är hon napp-narkoman.

Det är samma problem på dagarna. Hon vaknar så fort den trillar ur då också.Men vi ska nog ta itu med saken så fort vi kan. Måste först få överstökat en del program som skulle störa hela processen.
God fortsättning!

[emotion]

Här trugade vi med nappen i början också, var less på att hon jämt skulle ha våra lillfingrar att suga på. Men man får inte ojja sig över det utan man får ta ett problem i taget. Fick just reda på på BVC att hon har tand på gång. Kankse därför hon snuttar och biter på sina fingrar mer än vanligt. Jag hoppas inte tandsprickningen kommer att bidra med allt för många problem och att vi kan fortsätta med kurandet som vanligt.

Jag hoppas att Antonias separation från nappen går så smärtfritt det kan gå! Man får tänka på att om man fick lära dom att ta den kan man också lära dom att klara sig utan den igen!