plötsligt är sängen jättefarlig....

mariaGW · Inlägg av **mariaGW** » tor 30 mar 2006, 21:16

Hej!Min son Elias är 11 mån och kurades när han var fem. Det tog lång tid för honom att sova ikapp all förlorad sömn men sedan lång tid tillbaka är han numera en pigg och glad (inte så) liten pojke med rosor på kinderna! Problemet nu är att han i ca en veckas tid blir alldeles förfärligt ledsen när han ska nattas och klamrar sig fast vid den av oss som håller honom, om min man är den som ska lägga vill han till mig istället men gråter lika mycket för det! Han känns desperat rädd och det har krävts många djupa andetag och tårar i kulisserna för att inte , som du Anna säger; darra på manchetten. Jag tycker att vi båda har ansträngt oss att avdramatisera hela nattningsproceduren och vi har tagit till gamla knep som på med hög klassisk musik, den ena av oss slamrar i köket och vi pratar obesvärat med varandra och går omkring. Det funkar såtillvida att han har somnat inom 20 min varje kväll och ibland snabbare, och han varvar inte upp utan att vi kan hantera det bra med ramsan och vi ger ett extra tryggt tryck over kroppen innan vi ramsar ut.Min undran är om vi kan göra nåt annat ? Skapa helt nya rutiner kring nattslurk och sänggående och skrattet till godnattet(som vi kämpar med men som just nu sitter längre inän vanligt)?? Varför är han så här? Kan inte relatera det till åldern efter vad jag läst i barnaboken... Han har ibland mardrömmar på natten- kan det vara det även om det inte varit nån större dramatik kring detta? Trodde det skulle gå över men det verkar ha blivit en "hang-up" av det hela.... tacksam för hjälp!!!

mariaGW · Inlägg av **mariaGW** » fre 31 mar 2006, 10:22

Vill lägga till att varför jag tycker detta är så jobbigt (han somnar ju som sagt ändå!) är att redan ramsan ut får honom att tystna MEN han börjar gråta i alla fall 5 gånger till innan han till slut somnar. De gråtsttackerna är korta och han slutar själv och vi bekräftar men det känns hemskt för han somnar ledsen. Han är i personligheten mest likt den känslige och det är hjärtslitande när han gråter och det känns som att jag sviker honom fastän han somnar...

Lotta Sthlm · Inlägg av **Lotta Sthlm** » fre 31 mar 2006, 12:03

hej!
en tidigare tråd kanske kan ge dig råd...?

http://annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=4935

mariaGW · Inlägg av **mariaGW** » lör 01 apr 2006, 09:05

Tack, tack, tack! Känns mycket bättre- vet nu att vi hanterat det hela "rätt" efter att ha läst hänvisningen, så det är väl bara att vänta på bättre tider! Lite bättre har det faktiskt redan blivit!