Så för några nätter sedan slog en dunderförkyldning till och lilleman svarade inte alls som han brukar. Blev livrädd lät det som. Vi fick till och med gå in till honom och solfjädra flera gånger, men varje gång vi gick utbröt stora gråtatacken
.Nu står vi mitt i denna nedrans vius som gör älsklingen helt förbi och så grymt förtvivlad! Vi kör enligt Annas alla regler men ställer oss nu frågan om man ska förhålla sig annorlunda vid jobbig sjukdom. Han hostar något fruktansvärt och verkar få panik av det. Att vi sedan inte kommer och hjälper honom utan ger honom en ramsa som vanligt känns ibland lite knasigt. Igår skrek han i två timmar trots panodil,näsdroppar och Gud vet allt. Sedan vaknade han åtta ggr på natten och storvrålade.Vi talade om varje gång att allt är ok och lugnt i och med ramsan. Men det var av tröttheten att gråta som han somnade varje gång.
Såhär är det absolut inte när han är frisk. Han svarar nästan alltid jollrande på våran ramsa och lugnas alltid omedelbart.
Hur ska vi göra nu då? För i natt gick vi in till honom och lugnade honom som sagt genom att solfjädra och ibland någon lätt buffning.
Men hysterin som tilltog varje gång vi lämnade rummet kändes så främmande och jobbig. Har detta något med att han blir 8 mån snart att göra? Brukar metoden ifrågasättas av barnen då? Dagtid vill han ju inte bli lämnad en sekund heller. Bara vara i famnen helst hela tiden.Jättetacksam om någon vill berätta hur ni gör när era små är sjuka och tala om för oss hur vi ska tänka.
kram kram Gossebarnsmamman
