Hurra och hjälp!

[Gäst]

Hurra - de tre första nätterna av kuren har gått jättebra! Redan efter första natten när jag kom upp på övervåningen till Pappa och Lillan var Pappa lyrisk: Det fungerar faktiskt! Erkänner att vi tvivlade på metoden - hur vi nu kunde göra det efter att ha sett alla lyckliga vittnesbörd här…

Dock några frågor:
Inatt (alltså tredje natten) blev jag, mamma, lite osäker på hur viktigt det var att få sista ordet. Kanske risk att fastna i ramsan redan nu? När Lillan efter en ramsa gnällde lite och tystnade gav jag en bekräftelse, och efter en stund gnällde hon igen, och tystnade, och jag bekräftade osv. Till slut tänkte jag att det kanske var bättre att vara tyst - då gnällde hon till ett par gånger till och somnade sedan om. Om det nu inte var så att hon gnällde i sömnen förstås. Vad tror ni? Ska jag hålla klaffen tills hon skriker värre? Hur viktigt är det att få sista ordet nu?

På morgonen tänkte jag låta henne få en kvart extra - och så vaknade hon fem minuter innan kvarten hade gått och var ledsen! (Jag tror att hon kanske frös, jag tror hon hade somnat om ovanpå täcket. Jag hade ju inte varit inne hos henne på hela natten! Var det kanske dumt?) Vi gjorde morgon då och var översvallande glada, men hon blev inte gladare för det… Kan detta ledsna uppvaknande vara negativt för fortsättningen? Skulle jag ha ramsat henne tyst innan jag gick in?

Jag tycker hon har varit grinigare än någonsin de här dagarna, trots att hon borde ha sovit mer än innan när vi ammade minst tre gånger och trängdes i min säng större delen av natten. Det kan ju vara av trötthet, eller tror ni att det är av amningsabstinens? Jag tycker hon har blivit grinig varje gång jag har dragit ner på amningen tidigare, och detta att sova på natten innebär ju en neddragning med mer än hälften… Jag vill gärna sluta amma helt nu, (hon är snart 10 månader och jag hade planerat att amma i 6-7 månader…), går ”amningsabstinensen” över när hon har slutat helt och kanske glömt vad amning är? Någon som har erfarenhet?

Hur som helst är vi jätteglada att vi hittade denna kur! Nu har vi gott hopp om att få sova igen!

[annawahlgren]

GRATTIS Bra jobbat så här långt

Men är vi inte lite dåligt pålästa - förlåt att jag frågar Svaren på dina frågor finns många gånger om i boken Sova hela natten

Jag ska ändå försöka svara lite kort - efter att först ha varnat dig och er från att falla i orosfällan

Börja inte ställa frågor till barnet - det är ni som ska besvara hennes, och det starkaste svaret av alla är Attityden av självklarhet. Som INTE får vackla - då har ni snart vargen där. Och SHN är en process, ständigt i rörelse, men den rörelsen ska peka framåt Ha alltså det lugna, tveklöst övertygade målet för ögonen hela vägen

1. Ja, vänta längre (efter första bekräftelsen). Du kan t o m vänta tills hon är tyst och du förstår att hon håller på att somna eller redan har somnat. Då kan du "smyga med" henne en låg, fin bekräftelse bara x2. Du lär dig lyssna av henne nu, eller hur Tystnar hon under påminnelseramsan, kan du låta den mjukna på slutet och "gå ner" i bekräftande ton och på så vis dra ihop påminnelsen med bekräftelsen. Det gör inget om hon gnäller lite efteråt. Skillnad förstås om hon verkligen skulle skrika upp sig, men då måste du ju påminna igen. Och drar ihop, osv.

2. Håll tiderna. Extremt viktigt så här i början av kuren, då hon ska lära sig att det är NI som bevakar hennes intressen här i världen, inte hon själv Ledset barn ramsar man lugnt eller åtminstone tyst och sedan stormar man in om så bara en minut senare. Man tar aldrig upp ett skrikande barn som ska lugnas där det ligger. Men en gång är ingen gång och ingenting är "förstört". Hon kan vara gnällig och verka ledsen ändå, även om hon blir väckt, så här i början. Se nedan. Det går förbi och ni möts snart av ett solsken

3. Mycket vanligt och hör till. Inte "amningsabstinens" - hon är redan nu så smått på det klara att man äter på dagarna, vad och hur man nu äter, men inte på natten - utan tröttheten som är våldsam under kurens första dagar. Ju mer lilla barnet får sova, desto tröttare blir det - tills det vänder. Och det gör det. Utvecklingen kommer att explodera, humöret gå i topp, aptiten växa, en underbart trevlig god cirkel blir resultatet av kuren, men ni är bara i början, glöm inte det Tänk på alla stuptrötta vuxna som sover bort hela semestern - därför att de äntligen får lov. Barn som äntligen får sova får krafter och "råd" att så att säga ta hand om sin ackumulerade trötthet. Det är mycket vanligt att de små blir sjuka också - saker kan ha legat latent och nu orkar lilla kroppen äntligen och till slut ta hand om dem, och så bryter allsköns elände ut. Också det går förbi och motståndskraften växer sig kämpahög i samma takt som de goda sömnvanorna.

Allt i sin ordning, alltså

Så tuffa på, och betänk att om lilla barnet ska kunna (fortsätta) göra framsteg, krävs att ni gör "baksteg" - först, och kontinuerligt. Men släpp aldrig efter på Attityden av självklarhet - ta ledningen så säkra och så glada som ni kanske nu äntligen börjar bli

Och en liten förberedande "varning" - även du och ni kommer att hamna i zombiestadiet, när det äntligen går upp för er att ni kan räkna med att få sova på nätterna. Och DEN våldsamma tröttheten sitter i i minst en vecka

[Gäst]

Tack för att du tog dig tid att svara i alla fall, fast jag var dåligt påläst...Jag lider visst av koncentrationssvårigheter och teflonminne...

Fjärde natten: Lillan sov hela natten, gnällde lite ibland, men behövde ingen hjälp av något slag! När vi väckte henne låg hon bakochfram i sängen ovanpå täcket och hade inte alls någon lust att vakna. Visserligen låg jag på helspänn större delen av vargtimman, för att vara beredd att gripa in, men inget särskilt hände och vargen höll sig borta! Hurra! \:D/ Fick sån glädje- och energikick av detta att jag satte igång att dammsuga direkt efter frukosten idag... Inget zombiestadium än, alltså.

Jo, det där med att lära sig lyssna av: Maken blev ju fena på det, som tog de två första nätterna. Jag har inte fått samma chans! Men det kanske jag får när det kommer bakslag...

Finns det några knep att ta till när man väcker barnen? Jag har ju tillämpat fasta dagsovtider redan förut och med första barnet också, och ibland är det bara solsken när man väcker, men ibland blir det jättesurt och trist. (Det står väl i alla fall inte i boken??)

[annawahlgren]

Haha, teflonminne - den var bra

Jodå, det står i boken... någonstans... Hittar inte var... Det är ju du som läser den och ska ha den aktuell, inte jag... Jag har ju bara skrivit den...

Strålande fjärde natt Pris och beröm

Härligt att ha en fena till make

Gå nu inte och vänta på bakslag utan odla Attityden av Självklarhet. Ifrågasätter inte du hennes goda sömn gör inte hon det heller. Attityden är bästa vargbössan

Visst kan man vara på dåligt humör precis när man väcks, men det tar vi inget extra för. "Knepet" är att alltid själv bära sig åt som om ungen var strålande glad och hade sovit som en lycklig gris och inte kunde tacka en nog Inte skymten av oro eller "tröst", alltså (för då blir lilla älsklingen VERKIGEN olycklig och förstår att något VERKLIGEN är fel). Nej, fest och tjohejsan och kul i jul och, om det absolut krävs, någon trevlig avledning - man kan alltid säga godmorgon till "ute", när man dragit upp rullgardinen, eller hälsa på nallen och undra om han sovit gott, etc - utan att alltså koncentrera sig på barnet ett dugg (så det märks).

[Gäst]

Femte natten: Inte ett knyst från lillan förrän en knapp timme före väckning! Jag ramsade och hon blev tyst, jag förstod att hon la sig ner igen. Hon satte sig upp och skrek igen efter en stund och jag ramsade igen - och den älskade lilla tystnade och somnade uppenbarligen, åtminstone blev det knäpptyst. Underbart! Sen hörde jag henne knysta lite ett par minuter innan jag skulle väcka henne, och jag väntade tills hon blev tyst och skyndade sedan in, glatt och tjohejsan. Och du milde tid vad ledsen hon blev! Hon satte sig upp och illtjöt så tårarna sprutade och gjorde ansatser till att gosa ner sig i kudden igen, arma barn, hon ville somna om igen! (Om det är möjligt att sakna något i vårt ”gamla liv” så är det hennes uppvaknande. Då strålade hon som en sol när hon vaknade och såg mig alldeles intill, och sträckte ut handen och pillade mig på näsan eller kastade sig över mig och slet i mitt hår. Det senare inte så kul… Från noll till hundra på en sekund, typ.) Det slog mig idag att ”storma in och hojta gomorron” kanske är fel teknik, det kanske snarare är ”smyga in och viska och klappa försiktigt - men glatt - på kinden” som är rätt sätt att väcka denna lilla argbigga. Jag är själv rätt morgonpigg, och min man blir vansinning om jag är för hurtig när han just har vaknat… Ska testa imorgon. På lillan alltså, inte på maken...

Annars är vi överlyckliga. TACK!

[annawahlgren]

Pris och beröm

Tanken med morgonhojtandet är att det ska vara ROLIGT att vakna till en ny härlig dag - det återverkar snart på läggningen på kvällen, då lilla barnet somnar förväntansfullt. Ungefär som när man var liten och skulle fylla år nästa dag och bli morgonuppvaktad Man ville natten skulle gå så fort, så fort...Och bästa sättet att slippa ligga och vänta och skruva sig och sucka var ju att SOVA

Så pass på att inte ditt tilltänkta "mjuka" väckande blir till tröstande och dutt, så hon kan få för sig att det varit/är synd om henne.

Den här sura/islkna/trötta reaktionen går över, när tiderna sitter. Och blir till glädje.

Se inte tillbaka. Jämför aldrig. Minns att kuren är en process. Du saknar ett russin, som du hade förut, men du kommer att få en hel kartong med russin inom kort

[Gäst]

Nix pix, inget dalt och dutt här inte! 8)
Idag har lillan - trots att hon håller på att bli rejält förkyld och dessutom har sovit lite dåligt på sina dagslurar både igår och idag. - varit på bättre humör än på länge och ätit med god aptit. Det känns fantastiskt. Nu hoppas vi bara att hon kan sova gott inatt trots sitt snörvlande!
Som en liten, nej rätt stor faktiskt, bonus har Storasyster tagit intryck och 1) börjat sova ensam i sitt rum (ja, pappa har sovit hos henne, innan Lillasyster kom turades de ömma föräldrarna om... ) 2) slutat med napp! \:D/ Kanske vår Attityd har gjort sitt även i förhållande till henne.
Själv hade jag en rejäl zombie-släng igår, men idag känns det redan mycket bättre. Jättestort tack till Anna för Kuren, Forumet och Engagemanget!

[annawahlgren]

[Gäst]

Hallå igen!
Våra nätter är helt OK nu, tycker jag, visst kan det vara lite gnöl, men Lillan somnar om hyfsat snabbt för det mesta. En natt höll hon igång och skrek i mer än en timme, kanske för att vi blev lite för ihärdiga med att "hjälpa" till...
Men: på morgnarna vaknar hon oftast nån timme för tidigt. Vi har provat även då att "hjälpa" lite för mycket... så det vet vi att man inte ska. Men det funkar inte med pangramsa heller, tycker vi har använt alla möjliga tonlägen olika morgnar, men inget passar. Ska vi hellre låta henne vara? Stör vi med vår enda lilla ramsa? Eller är vi bara otåliga? Det verkar så trist för henne att ligga där och yla och känna sig övergiven tills det blir morgon "på riktigt". (Det börjar ju bli ljust på morgnarna också, vi ska prova med en mörkare rullgardin, men helt svart som på kvällen blir det ju inte.) Jag menar, vad blir det för glatt uppvaknande? Man vill ju inte att hon ska få aversioner mot att gå och lägga sig bara för att det är så sorgligt varenda morgon. Vad gör vi för fel?