I stort behov av stöd med min 11:åring

[Lina]

Hej!
Vi är i stort behov av stöd och hjälp för att förstå hur vi ska hantera vår 11 åring

Vår son som är 11 år har så svårt med att hantera sina känslor så att han blir elak, ibland fysisk och helt utom sig när han inte får som han vill och det är så jobbigt att vara i ständiga bråk med honom och på tårna för hans respons när jag ska ge han negativa besked typ när jag säger nej till något eller bestämmer något som han inte vill. Han är ochså så mot sin lillasyster och trycker på hennes knappar som han vet hon går igång på och provocerar henne och sen är bråket igång. Han har väldigt svårt för att lyssna på tillsägelser och bara fortsätter och triggar oss tills jag inte kan hålla lugn ton utan höjer rösten Jag vill förstå honom och vägleda honom men vad missar jag i relationen?

Denna sida av sig har han ochså ibland visat på skolan för lärare och då har dom ringt oss och sagt att han är otrevlig ibland och säger emot.

Det är mycket bråk kring läggtider då han är ursinnig på oss om att han får lägga sig för tidigt på vardagar (21:00) är det för tidigt? Hans kompisar som han spelar datorspel med lägger sig 22:00 och han gråter och skäms över att stänga ner sitt inför dom säger han.

Han är en väldigt fin kille annars, varm, humoristisk, smart och en bra kompis.

Jag vet inte om jag varit så tydlig men det är svårt när tankarna snurrar runt i huvudet.

Tacksam för råd, tips och tankar!

[TorsMamma]

Hej Lina och välkommen till denna delen av forum!

Jag förstår dina tankar till fullo! Har du barnaboken så läs gärna extra där om 10, 11 och 12 åringen så märker man lite snabbare VART man befinner sig i deras utveckling och hur man kan tänka kring detta.

Min son är nu 15 år och han lägger sig 21 på vardagar (han går dessutom upp kl. 06) för mig är alltid diskussionen att man behöver sin sömn beroende på när man behöver gå upp. Då min son har 1 tim restid till skolan går han upp 1 tim tidigare än sina kompisar som bor närmare och därmed också måste lägga sig tidigare.

Jag märkte också att ju mer sonen fick spela i den åldern ju "otrevligare" blev han. Var han "utan" spel i 2 dagar blev han plötsligt "trevlig" igen. Du beskriver nästan min egen son på pricken och jag gissar du kanske egentligen har en lite mera "känslig sort"? Om du känner att jag är på rätt spår kan det vara intressant att läsa om HSP Högkänslig Personlighet https://hsperson.se är en ganska bra länk att titta på också.
Jag har även märkt att det finns bättre och sämre tider för att ta upp vissa saker och säga vissa saker. Äter de dåligt i skolan behöver de mellis innan de är pratbara exempelvis.

Det finns ett kapitel i Barnaboken som jag fullkomligt ÄLSKAR och läser många gånger om och om igen, det är om "Elaka Per" det hittar du på sidan 685 i BB.
Ang. dator och spelande, ta på DIG skulden för detta! Låt honom svära på dig och skylla på dig. Hälsa sina kompisar hur taskig morsa han har som "drar ut sladden" till datorn. Jag går in till vår router och drar ut internetsladden som går till hans speldator så kommer han inte åt mera. Säger tydligt att kl. 20 varje kväll tar internet slut..... Han svär fortfarande, men han kan fortfarande "skylla" på sin taskiga morsa.

Sist är ju detta med "socialdelaktighet", låter kliché men FUNKAR! Vi beställde i några månader "hello fresh" då de är superenkla att följa recept på och stod i köket jag och sonen och lagade middag ihop 3 dagar i veckan, då kunde vi ha konstruktiva samtal, möttes, fick höra vad som faktiskt pågår i hans liv m.m. Det gäller att hitta de där stunderna man kan mötas på och förstå varandra.
Runt denna ålder är de ju också ganska "stora" så man kan inte riktigt förvisa dem rent fysiskt när de beter sig, jag har 2 mantran hemma hos oss.
1. Du skall vara TREVLIG!
2. Du får känna vad du vill, tycka vad du vill och tänka vad du vill. MEN! Du får INTE säga VAD du vill.

Blir det FÖR otrevligt får man gå ut ur huset och komma tillbaka in när man är lugn igen, detta gäller hos oss vuxna som barn.
Ju mer du försöker argumentera och bråka emot, desto sämre blir ju stämningen, det är vårt vuxenansvar att ta ansvar för relationen och inte låta våra barn styra den för mycket kan jag tycka. Många är så mycket "kompisar" med sina barn, men glöm inte, det är vi som är vuxna och skall bete oss som det med föredöme. Leda, visa, hjälpa och lära som Anna tjatar på om.

Sen finns någon som heter lågaffektivt bemötande, som kan vara lämpligt att lära sig applicera när saker blir allt för hetsiga, för det KAN de bli.
Detta är ibland lite uttjatat OCH feltolkat kan jag tycka, speciellt inom förskola och skolvärlden, men fungerar oftast ganska bra att använda. VI har lärt oss här hemma att ibland "muckar" sonen för att få bråk och uppmärksamhet, detta nollas för det tar 2 till att bråka.

Hur tänker du kring dessa svar? Läs i BB också och återkom!